Horde taktlesa propottionen emellan dubbla beloppet af sedlar till silfver. Hr Hartmansdorff ansåg systemet, att begära någon ledamots anförande på trycket, härleda sig från den tid, då hela protokollerna ej trycktes; men nu mera, då sådant skedde, innebar en dylik begäran endast en kompliment, hvarföre den, hvilken en dylik kompiiment ej vederfors, trodde sig ha skäl, att klaza öfver prejudice. He IH. ansåg det de:före bäst, att alla de talare, som yttrat sig öfver realisationsfrågan, anmodades att till trycket befordra sina yvitranden. Ar Grefven och Landtmarskalken delade denna tanka, och sorde derom en hemställan till Ståndet som biföll den. Hr Gripenstedt uppläste en motion om en bränvinsskatt, med förslag till en komites väljande för detta ändamål, hvartill R. o. A. skulle utse 7 ledamöter, och hvartdera af de öfriga Stånden 2. Som emeilertid denna motion var konstitutionsstridig, enär Ständerna ej kunde välja annat än utskolt, och dessa med ett lika antal Jedamöter från hvarje stånd, så beslöt R. o. A., på Hr Grefven och Landtmarskalkens förslag, att motionen ej kunde upptagas. Anföranden upplästes föröfrigt: af Friherre Strokich om en beskattning på förbrukning af siden och konsumtion ef sprituösa drycker — af Hr Ramsay om enskiftes-stadgan med förslag, att, när Enskifte begärdes, gode män borde undersöka, huruv!da det vore öfverensstämmande med hela byns nytta; — af Hr Hohenhausen, om löneförbittring för Kronofogdar och Häradsskrifvare på Gottland, hvarvid motionären anförde, buruledes vid en föregående lönereglering spanmålstunnan: blifvit för civilstaten beräkvad till 4 Rdr., men för militären till 6, och hoppades han att detta skulle vara det sista draget af avi2he: mellan civila och militära embetsmän; — af Hr I. F. Aminoff att andra anteckningen hos R. o. A. måtte ske tidigare, så att detta stånd kunde vara konstitueradt på samma gång som de andra — samt af Grefve Fersen om en revisiop af knekte-kontrakter, hvilka borde bringas i öfverenstämmelse med gällande författningar, hvarvid motionären, såsom bevis på stridigheten emellan dessa sistnämda och kontrahenterna, bifogade 16 sådana, hvarur han anförde elt par citationer. Nu företogs remiss af de sedan föria plenum på bordet hvilande motioner. Sådan beviljades utan diskussion ät Hr Montgommerys om lotteriernes alskalfande, åt Friherre Strokirchs om Lagmansrätterna, ät Hr Hallenborgs om Skånska 1io0teringen. Vid frågan om LöjtnantHårds anhållan om en lön på indragningsstat, anmärkte Hr Rosenblad, att han icke ville söka motverka densamma, men ogillade formen, emedan dyl ka förslag borde utgå från Reeringen. Hr Rosenqvist deremot höll före, att då folket betalte, vardet äfven folkets ombud som ägde rätt att bäde bevilja löneförbättringar och taga initiativet i detta fall, samt att han: derföre ansåg både Hr Härds ansökning och alla andra dylika riktiga, äfven till formen. Då herr Lefrns motion: om myntenheten förekom, erinrade Hr Hohenhausen om sdecimalräkningens nytta, hvarpå han som bevis atifördej bland annat, Rysslands exempel, hvarsobildade: och i skvifkonsten ofta kelt och bållet:ekunnige handlande hjelpte sig fram endast med-:en: tafla , försedd med ståltrådar och några derpå uppträdda kulor , emedan man der, likasonr i Frankrike, endast hade 2:ne kolumner ikassaböckerna. Hr H, som medgaf nyttan af enlig -myntenhet, ansåg dock halfva Riksdalern dettill lämpligast, ; Grefve Gustaf Löwenhjelm understödde motionen, bvilken hav ansåg som ett skönt monument åt konungens regering och en heder för fölkets representanter, samt yttrade, att till förslagets Yerkställighet erfordrades blott ett kapital;-somhvar ochien ägde, ett kåpital , som temligen liknade Fortunati pung och som hette en verksum vilja. Friherre Sprentportens motion om. en accis-afsift af 2 skill. Banko på hvarje: till Stockholm införd kanna bränvin, understöddes: af ett anförande al Hr Bruncrona, so tri trödde att denna afeift: kunde åläggos äfven tikets öfriga? städer, hvarvid stalaren anmärkte nödvävdigheten: att: göra: någotiförs statens offentliga byggnader; af hvilka! de , somy uppfördes sedan Gustaf den :3:djes tid, hvarkeh utmärkte a sig het , det enda, vari de öfverträffade; demöfrån ali Gilefyd 5 wenhielmisillede! motionen 1 shda. att