KALELDOSKOR HERR NORDBLOMS KONSERT PÅ BÖRSSALEN. Er N. har så många gånger med sin talang bidragit tll publikens nöje, då ban dermed understödt andra artister, att ingenting var billigare, än att har äfven en gång sökte till sin egen fördel använda denne. Då man erinrar sig dess mångåriga bekantskap med publiken, både som tonsättare, sångare och undervisare 1 sång, den förbindelse mångfaldiga af det musikaliska auditorium särskilt i detta hänseende ha till bonom, hvilken de äro skyldiga sin sångarebildning, skulle man kunnat vänta, att en ganska talrik församling bort besöka hans konsert. Detta var likväl icke fallet, ty salen var till föga mer en hälften upptagen, elt i sanning ej särdeles tröstande prof på vär publiks intresse och uppmuntran för den inhemska konsten och dess idkare. H. K. H. Kronprinsen täcktes cen stund bevista konserten. Denna erbjöd tilifälle att lära känna Br Nordblom 1 en, åtminstone för oss ny egenskap: såsoru kompositör för hel orkester. Tre särskilta af honom författade stycken exeqverades: en konsert för fagott och en för flöjt, samt en scen (aria hade han sjelf blygsamt kallat det), med text af Hr Grafströms poem: Till min luta. Om man icke kan tillägga dessa kompositioner något egentligen stort och klassiskt värde, kunna de dock utan fruktan ställa sig 1 bredd med de aldra fleste af våra inhemska tonsättares arbeten3 de utmärka sig genom rena melodier, förståndigt utarbetade och smakfullt instrumenterade. Fagott-konserten var den. som syntes oss bäst lyckad; den var väl beräknad för detta instruments natur, hvilket man kanhända gör väl, att ej vilja utsträcka öfver dess gräns, och utfördes af Herr Wideman med mycken jemnhet och säkerhet. Herr Bock exeqverade med sin vanliga konstfärdighet flöjtkonserten. Sångscenen var vacker, men kanske något för lång i anseende till textens föga omvexlande nuansering, Herr Nordblom är i sin egenskap af sångare så väl känd af publiken, att vi icke behöfva för hans åhörare skildra honom, och hans värde så erkändt, att han i detta fall icke tarfvar vårt beröm. Hans röst, som är egentligen en djup bas med stort omfång, hör väl icke till de klangrikaste, men behandlas alltid med så mycket omdöme och klok beräkning, att dess tillgånar väl utvecklas, men aldrig öfverskridas. Denna afton gaf ett nytt bevis derpå. Konserten var utmärkt äfven deraf, att bland sju dess nummer voro fyra Svenska kompositioner. Vi ha redan nämt Berr Nordbloms 4trenne; den fjerde var en OCuverture af Hr BRandel, ett raskt, lifligt och effektrikt stycke, med en för Börssalen något för stark instrumentering, och som wi tro skall vinna genom ett förnyadt afhörande. Dess olycka denna afton var, att det kom efter Ouverturen. till Glycks Iphigenie, och bredvid denna jette måste en eljest ganska försvarlig storlek synas liten. — Herr Pacius spelade med lif och värma en konsert af Spohr.