KALELDOSKOR
HERR NORDBLOMS KONSERT PÅ BÖRSSALEN.
Er N. har så många gånger med sin talang bi-
dragit tll publikens nöje, då ban dermed understödt
andra artister, att ingenting var billigare, än att
har äfven en gång sökte till sin egen fördel an-
vända denne. Då man erinrar sig dess mångåriga
bekantskap med publiken, både som tonsättare,
sångare och undervisare 1 sång, den förbindelse
mångfaldiga af det musikaliska auditorium sär-
skilt i detta hänseende ha till bonom, hvilken
de äro skyldiga sin sångarebildning, skulle man
kunnat vänta, att en ganska talrik församling bort
besöka hans konsert. Detta var likväl icke fallet,
ty salen var till föga mer en hälften upptagen, elt
i sanning ej särdeles tröstande prof på vär publiks
intresse och uppmuntran för den inhemska konsten
och dess idkare. H. K. H. Kronprinsen täcktes cen
stund bevista konserten. Denna erbjöd tilifälle att
lära känna Br Nordblom 1 en, åtminstone för oss
ny egenskap: såsoru kompositör för hel orkester.
Tre särskilta af honom författade stycken exeqve-
rades: en konsert för fagott och en för flöjt, samt
en scen (aria hade han sjelf blygsamt kallat det),
med text af Hr Grafströms poem: Till min luta.
Om man icke kan tillägga dessa kompositioner nå-
got egentligen stort och klassiskt värde, kunna de
dock utan fruktan ställa sig 1 bredd med de aldra
fleste af våra inhemska tonsättares arbeten3 de ut-
märka sig genom rena melodier, förståndigt utar-
betade och smakfullt instrumenterade. Fagott-kon-
serten var den. som syntes oss bäst lyckad; den var
väl beräknad för detta instruments natur, hvilket
man kanhända gör väl, att ej vilja utsträcka öf-
ver dess gräns, och utfördes af Herr Wideman
med mycken jemnhet och säkerhet. Herr Bock
exeqverade med sin vanliga konstfärdighet flöjt-
konserten. Sångscenen var vacker, men kanske
något för lång i anseende till textens föga omvex-
lande nuansering, Herr Nordblom är i sin egen-
skap af sångare så väl känd af publiken, att vi
icke behöfva för hans åhörare skildra honom, och
hans värde så erkändt, att han i detta fall icke
tarfvar vårt beröm. Hans röst, som är egentligen
en djup bas med stort omfång, hör väl icke till
de klangrikaste, men behandlas alltid med så myc-
ket omdöme och klok beräkning, att dess tillgån-
ar väl utvecklas, men aldrig öfverskridas. Denna
afton gaf ett nytt bevis derpå.
Konserten var utmärkt äfven deraf, att bland sju
dess nummer voro fyra Svenska kompositioner. Vi
ha redan nämt Berr Nordbloms 4trenne; den fjer-
de var en OCuverture af Hr BRandel, ett raskt, lifligt
och effektrikt stycke, med en för Börssalen något
för stark instrumentering, och som wi tro skall
vinna genom ett förnyadt afhörande. Dess olycka
denna afton var, att det kom efter Ouverturen. till
Glycks Iphigenie, och bredvid denna jette måste en
eljest ganska försvarlig storlek synas liten. — Herr
Pacius spelade med lif och värma en konsert af
Spohr.