2J LIL JU adle
Vidare föreslår förf. den förändring i Riksdags-
ordningen, att Riksdagar skulle hållas bvart 3:dje
år, att bävkmansvalet hos Adeln skulle afskaffas,
att inga andra utskott borde väljas än ett bevill-
ningsutskott af 3:n2 ledamöter från hvarje stånd,
ett hemligt utskott, då sådant begäres, samt en all-
men statskomitd, som skulle granska de motioner,
hvilka ständerne pröfvade borde dit förvisas, utom
hvilken åtgärd de äfven kunde upptaga och
afgö:a kbvilken motion som helst, men dit ingen så-
dan kunde återremitterss, samt att Hof-Kanslern
och Stats-sekreterarne borde äga tillträde i alla
stånden, för att der afgifva upplysaingar i föreva-
rande ämnen, och för sådant ändamål begära ordet,
men med skyldighet att afträda, så snart de gjort
detta, och utan att något beslut eller proposition
dertill 1 derassnärvaro kunde göras
Då denna skift, som man ser, tydligen är för-
fattad i Regeringens intressse, berömmes af dess
press, och säledes kan anses för ett ungefirligt ut-
tryck af dess, eller dess föregifoa vänners åsigter,
måste man verkeligen häpna öfver den blindhet om
egna fördelar, som finnes hos heune eller hos hen-
nes vänner. Vi äro långt ifrån att vilja bestrida
Regeringen makt, ty det vore att vilja hämma stats-
machinens kraft och rörelse; vi vilja således icke
heller förneka heane en behörig grad af inflytande
på representanternes öfverläggningar och beslut,
emedan ett sådant inflytande aldrig kan bli farligt
och förtryckande, så snart nationens moraliska in-
flytande kan fritt och kraftigt inverka på styrelsen ge-
nom representationens organ, d. v. s. så snart natio-
nens anda, fri från korporationsandans inskränknin-
gar, tillsatt folkombuden. Härigenom uppkommer den
sannskyldiga vexelverkan mellan Statsmaktens båda
elementer, som ger dem ömsesidig impuls och öm-
sesidigt hämmar deras utsväfvande öfver sin gräns;
derigenom uppkommer och underhålles, med ett ord,
det koustitutionella samhällsskickets verkliga lifs-
princip. Men just det menliga och hämmande för
denna lifsprincip ligger i vår Ståndsfördelning, och
felet i vår representation är, kanske icke så myc-
ket, att de fyra Ståndens ledamöter utgöra Rikets
Ständer, som att de sitta särskilt i fyra Kamvrar.
Den ståndsanda, som antingen ej skulle finnas, el-
ler åtminstone vara mindre märkbar, tvingas här,
att utbilda sig inom Ståndets murar, och fortplan-
tar slutna intressen och opinioner. som, om hvarje
Stånd amalgamerades med de öfriga, skulle smånin-
gom upplösa si3 i det allmänna nat:onalintresset och
nationalopinionen. I stället för halflefvande drifhus-
plantor, som de nu äro, hvilkas vrekära lit likväl
verkar hämmande och qväfvande för nationalvilians
stora stam, skulle de då acklimatiseras till nyttiga
och frodiga växter 1 skuggan af denna stam, vid
hvilken de nu parasitiskt rotat sig. Detta lig-
ger så I menniskonaturen, att man icke en gång
behöfver åberopa farenhetens intyg. Det en-
da af våra Stånd, som härifrån gör något un-
dantag, är Adeln, emedan kastandan der till en
del utträngts af de särskilta yrkens och sam-
hälisförbållandens, till hvilka dess medlemmar höra.
Inom de öfriga stånden är ståndsandan icke ut-
spädd af dessa mildrande förhållanden. Tidens all-
männa anda har väl genomträngt dem, och man
kan utan smicker säga, alt dessa stånd äro aldra-
minst lika så liberala, som de skulle vara inom
någat annat lands representation, ifall något annat
än vårt ägde en dyhk oformlighet. Men de äro
likväl stånd, och de ärender de skulle behandla,
de intressen de skulle föreställa, äro nationens. 1
en representaiion, som skall afgöra samhällets an-
gelagenheter, stifta dess lagar och anslå medel till
dess behof, måste nödvändigt stundeligen förekom-
ma frågor af militarisk, legislativ, administrativ,
vetenskaplig m. m. natur, och dessa skola skär-
skidas och bedömmas af korporationer, hos hvilka
man icke äger rättighet a!t fordra militärisk, juri-
disk eller vetenskaplig bildning, eller vana vid ad-
ministrativa ärender. Man behöfver blott ett ö-
gonblick erinra sig denna omständighet, för att
finna hela det orimliga deri. Sätt dessa samma män
i en blandad kamare, som äger representanter
af aila statens yrken och stånd, cch de skola, bi-
trädde af dessas upplysning och sak-kunskap, samt
i sin ordning biträdande dem med sina insigter och
sitt sunda förstärd, tillsammans bilda ett förträffligt
helt, i stället för det styckade, ensidiga och vack-
lande, som nu karakterserar vår representation.
Att tro sig kunna afhjelpa dessa brister genom det
man låter vissa statens embetsmän inträda i Stån-
yn 2 - ee
: Dr 1 om So a dd a.