pr röfva, om bankovinsten är till bibehållande eller
pörs! ärkabde af bankens gruadfonds erforderlig.
Det är isynnerket den andrai ordningen af dessa
bestämmelser, som synes oss lika betänklig, som
den i det hela är öfverflödig. Hvar och en vet,
att Regeringen hittills, äfven utan något initiativ i
banklagarnas upprättande, haft tillväckligt insteg
på lagstiftningen för att kunna förmå Ständerna,
att använda bankens vinstmedel till de ändamål
som legat Styrelsen mest om hjertat, samt att anordna
lånerörelsen i enlighet med Reg:s önskningar. Hvartill
behöfvas då det initiativ och det veto Stäönderna nu
äro på vägen att lägga i Styrelsens hand? Exemplen i
nyssnämnda fall äro tyvärr alltför många. Nästan alla
de anvisningar på Banken och sedelutsläppning 3ar,
som blifvit gjorda på de arma sedelinnehafvarnes
bekostnad alltsedan 1809, och hvarigenom desse
blifvit våldsamt beröfvade 2:delar af sin egendom ,
hafva ju varit föranledda af Regeringens proposi-
tioner eller haft dess understöd? Skola då Stän-
derna nu utan någon synlig fördel, utan att kunna
beräkna följderna för framtiden, med sina röster
bidraga till denua stora utvidgning i konungamak-
ten, som sätter dem ur stånd, att utan Regerin-
gens samtycke vidtaga den minsta förändring i
Bankens lånerörelse? Och hvad har väl Regerin-
gen erbjudit (epresentationen 1 utbyte mot en så
dyrbar och af Regeringen efter längtad uppoffring?
Har den till ersättning föreslagit att gifva dem
någon andel uti den ekonomiska lagsuftningen,
hvaruti Regeringen för närvarande är enväldig,
och genom hvilken medborgares timliga väl re-
dan till så stor del ligger i dess händer? Nej.
Men den föreslagna förändringen lofvar att Ban-
ken hädanefter skall blifva under Konungs och Stän-
ders gemensamma garanti. Och hvaruti består då
denna garanti? Innefattar den någon ansvarighet?
Men Konungen sjelf är ju icke ansvarig för sina
handlingar? Saledes Konungens Rådgifvare. Kan
då ansvarigheten göras mera gällande emot dem än
emot Ständerna? Om Banken, det Försynen nåde-
ligen afvände, ännu en gång upphör att inlösa sina
förbindelser, månne Öfver -Ståthållare-embetet då
skall få uppdrag att till betäckande af hristen
jåta utmäta Deras Exellensers bordsilfver, mobilier
och öfriga egendom, samt lägga be slag på deras
lön och taffe pengar? Eller om ansvarigheten skall
inskränkas till Konstitutions-Utskottet, huru vill
man göra en ansvarighet inför detta Utskott gäl-
lande för åtgärder eller lagar, hvari föregående
Ständer de Itagit?
Under hvilken synpunkt som helst synes således,
efter vårt sätt att se, mycket vara att förlora, men
intet att vinna för det allmänna vid denna förän-
dring, hvars bländverk snart skall komma att bort-
falla, men hvars olägenheter icke torde vara så
lätta att afhjelpa, i fall Rikets Ständer skulle gå
in på denna förändring i afseende på deras pennin-
geverk, i stället för den enda sanna och rätta, att
lemna bankorörelsen i enskilte mäns händer, som
derföre blifva ansvarige med hela sin egendom.