2J LIL JU adle Vidare föreslår förf. den förändring i Riksdagsordningen, att Riksdagar skulle hållas bvart 3:dje år, att bävkmansvalet hos Adeln skulle afskaffas, att inga andra utskott borde väljas än ett bevillningsutskott af 3:n2 ledamöter från hvarje stånd, ett hemligt utskott, då sådant begäres, samt en allmen statskomitd, som skulle granska de motioner, hvilka ständerne pröfvade borde dit förvisas, utom hvilken åtgärd de äfven kunde upptaga och afgö:a kbvilken motion som helst, men dit ingen sådan kunde återremitterss, samt att Hof-Kanslern och Stats-sekreterarne borde äga tillträde i alla stånden, för att der afgifva upplysaingar i förevarande ämnen, och för sådant ändamål begära ordet, men med skyldighet att afträda, så snart de gjort detta, och utan att något beslut eller proposition dertill 1 derassnärvaro kunde göras Då denna skift, som man ser, tydligen är författad i Regeringens intressse, berömmes af dess press, och säledes kan anses för ett ungefirligt uttryck af dess, eller dess föregifoa vänners åsigter, måste man verkeligen häpna öfver den blindhet om egna fördelar, som finnes hos heune eller hos hennes vänner. Vi äro långt ifrån att vilja bestrida Regeringen makt, ty det vore att vilja hämma statsmachinens kraft och rörelse; vi vilja således icke heller förneka heane en behörig grad af inflytande på representanternes öfverläggningar och beslut, emedan ett sådant inflytande aldrig kan bli farligt och förtryckande, så snart nationens moraliska inflytande kan fritt och kraftigt inverka på styrelsen genom representationens organ, d. v. s. så snart nationens anda, fri från korporationsandans inskränkningar, tillsatt folkombuden. Härigenom uppkommer den sannskyldiga vexelverkan mellan Statsmaktens båda elementer, som ger dem ömsesidig impuls och ömsesidigt hämmar deras utsväfvande öfver sin gräns; derigenom uppkommer och underhålles, med ett ord, det koustitutionella samhällsskickets verkliga lifsprincip. Men just det menliga och hämmande för denna lifsprincip ligger i vår Ståndsfördelning, och felet i vår representation är, kanske icke så mycket, att de fyra Ståndens ledamöter utgöra Rikets Ständer, som att de sitta särskilt i fyra Kamvrar. Den ståndsanda, som antingen ej skulle finnas, eller åtminstone vara mindre märkbar, tvingas här, att utbilda sig inom Ståndets murar, och fortplantar slutna intressen och opinioner. som, om hvarje Stånd amalgamerades med de öfriga, skulle småningom upplösa si3 i det allmänna nat:onalintresset och nationalopinionen. I stället för halflefvande drifhusplantor, som de nu äro, hvilkas vrekära lit likväl verkar hämmande och qväfvande för nationalvilians stora stam, skulle de då acklimatiseras till nyttiga och frodiga växter 1 skuggan af denna stam, vid hvilken de nu parasitiskt rotat sig. Detta ligger så I menniskonaturen, att man icke en gång behöfver åberopa farenhetens intyg. Det enda af våra Stånd, som härifrån gör något undantag, är Adeln, emedan kastandan der till en del utträngts af de särskilta yrkens och samhälisförbållandens, till hvilka dess medlemmar höra. Inom de öfriga stånden är ståndsandan icke utspädd af dessa mildrande förhållanden. Tidens allmänna anda har väl genomträngt dem, och man kan utan smicker säga, alt dessa stånd äro aldraminst lika så liberala, som de skulle vara inom någat annat lands representation, ifall något annat än vårt ägde en dyhk oformlighet. Men de äro likväl stånd, och de ärender de skulle behandla, de intressen de skulle föreställa, äro nationens. 1 en representaiion, som skall afgöra samhällets angelagenheter, stifta dess lagar och anslå medel till dess behof, måste nödvändigt stundeligen förekomma frågor af militarisk, legislativ, administrativ, vetenskaplig m. m. natur, och dessa skola skärskidas och bedömmas af korporationer, hos hvilka man icke äger rättighet a!t fordra militärisk, juridisk eller vetenskaplig bildning, eller vana vid administrativa ärender. Man behöfver blott ett ögonblick erinra sig denna omständighet, för att finna hela det orimliga deri. Sätt dessa samma män i en blandad kamare, som äger representanter af aila statens yrken och stånd, cch de skola, biträdde af dessas upplysning och sak-kunskap, samt i sin ordning biträdande dem med sina insigter och sitt sunda förstärd, tillsammans bilda ett förträffligt helt, i stället för det styckade, ensidiga och vacklande, som nu karakterserar vår representation. Att tro sig kunna afhjelpa dessa brister genom det man låter vissa statens embetsmän inträda i Stånyn 2 ee : Dr 1 om So a dd a.