vertygelse. Då en missväxt tömt min kornlada , så
fylles den åter af en påföljande god skörd: har jag
blott jorden qvar, så har jag korn att vänta. Men
när jag slagtat ut min boskap, och mina grannar
gjort sammaledes, hvarifrån skall jag då åter få bo-
skap? Kor växa icke urjorden som korn. Till Små-
land har jag långt och penningar är jag utan. Och
då vill man, att jag skall öfvergifva åkerbruket till
på köpet, och slå mig blott på boskapsskötsel! Nej,
ifrigare än förr, måste Norrlärdningarna slå sig på
åkerbruk, om de någonsin mer skola komma på grön
qvist. Af sina ladugårdar hafva de på några år
bortåt icke att värta sig på långt när så mycken af-
kastnieg sem tillförene, dels emedan en förminskad
ladugård icke kan gifva så mycket, som den oför-
minskade, dels emedan äfven af det lilla som gif-
ves, mycket måste användas för att åter sätta ladu-
gården i samma stånd som den var. Man måste
sätta med kalfvar, för att få korv i stället för dem
som man under höbristen slagtat ut, och de upp-
födas icke utan mjölk. Att ifrån åkerbruk återgå
till boskapsskötsel, det är ett steg tillbaka på kul-.
turens bana, hvilket väl intet civiliseradt folk bör
taga. Ett odladt la: d, förvandladt till en betes-
mark, skall alltid med missnöje och en viss sorglig
känsla skådas af menniskovännen ).. Hvad är blifvet
af mindre Asiens samt Bactrianas och Sogdianas
fordom för sin bördighet, sin starka befolkning, så
ryktbara slätter, sedan de började trampas af Us-
beckers och Turkomanners hjordar! Och sjelfva Pa-
lestina, detta herrliga, förlofvade land, hvad har
det blifvit, sedan hjordar började trampa dess falt?
Mjölk och smör omtalas af Profeterna just för att
beteckna dess ödelöggelse. Jag vet att man skall
anföra mot mig klimata:; himmelsvida skillnad, och
triumferande utropa att dessa exempel här alldeles
icke hafva någon tillämpning; men hela verldshi-
storien skall dock vittna, att ett land icke kan föda
hälften så många innevånare med boskapsskötsel som
med åkerbruk. Den satsen gäller både i upp- och
afslag. I sednare fallet äro exempel redan anförda.
I förra fallet må jag — på det vi nu må komma
oss sjelfva och vårt eget klimat något närmare —
anföra det Östra Europas ofanteliga slätmark , der
fordom Scythers och Sarmaters fåtaliga horder be-
tade sina hbjordar, der nu Rysslands kolossala jätte-
makt odlar sina fält, med armar oräkneliga såsom
sanden i hafvet. Vittnade ock icke Bistorien, så
skulle dock hvars och ens egen erfarenhet vittna,
och, vid en nogare besinning af sjelfva saken: hvad
är ett tunneland äng mot ett tunneland åker? Det
förra är för en rätt landtman också oumbärligt —
det förstås — ty åker och äng föda hvarandra och
bero af hvarandra, men just derföre skola de ock
samfäldt skötas. Af skog och mark får jag åker;
af åker får jag äng. På sådant sätt har just denna
Åsele Lappmark, som jag nyss omtalat , blott inom
en mansåälder fyrdubblat sig sjelf, nch föder nu li-
ka väl sin fyrdubbla folkmängd, som fordom sin enk-
la: Nybyggarena lefva icke nu sämre än då, äro
icke nu fattigare än då. Men låt oss icke hafva
befattat oss med åkerbruk , utan blott vinnlagt oss
om äng: vi skulle hafva stått just jemt på samma
punkt: vi sakna icke exempel derpå. På Arieplogs
Prestebol, och äfven på ett och annat nybygge i
samma Socken, har man gått den vägen, och följ-
den har blifvit just den som jag sagt. Årligen för
man ut gödseln på vallen och årligen måste man
göra det: han blir eljest mager och mossbelupen.
Han kan icke ens underhålla sig sjelf: den spill-
ning som erhålles af sjelfva vallens produkt vore
otillräcklig; man måste använda produkten af myr-
ängarna äfven. Men huru få ställen är det icke,
som hafva en sådan tillgång på myrängar? Då nu
sådana ställen, der man icke idkat åkerbruk , ännu
stå på samma punkt som fordom, hafva deremot de
nybyggen i samma Socken, der man slagit sig på
åkerbruk, stigit otroligt, och det icke blott till åker
utan ock till ang. Man föder der väl dubbelt så
mycket kreatur som i förstone, ja väl deröfver, un-
der det man på de förra ställena föder knappt lika
mycket. De som ingen åker haft, hafva också lidit
icke mindre af missväxterna än de som haft det.
De hafva måst förminska adugården, köpa mer korn
än vanligt, och dyrare än vanligt. Nej, att öfver-
gifva åkerbruket går omöjligt an: det vore att öf-
vergifva den planka, vid hvilken man efter skepps-
brottet fäster enda hoppet om räddning, och gifva
sig handlöst åt botten. Jag har allt för mycket
sett, huru, äfven 1 sjelfva Lappmarken , åkerbruket
är hufvudkällan för landtmannens uppehälle, och
-. SS oo oM!S ooo oc 6 oo 11 1 .