RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående Bankens öppnande till utvexling af silfver, hvarom nämdes i gårdagsbladet, lyder som följer: Genom nådig skrifvelse af denna dag har Kongl. Maj:t inbjudit Rikets Ständer, att skyndsamt företaga den sedan sista Riksdag hvilande redaktionsförändringen af regeringsformens 72 S, och Kongl. Maj:t afbidar endast denna frågas afgörande, för att till Rikets Ständer öfverlemna förslag till lag för Banken. Emellertid har Kongl. Maj:t ansett sig ej böra uppskjuta, att fästa Rikets Ständers uppmärksamhet å den väsendtliga omständigheten, att de för Bankens räkning, under de senare åren verkställda silfverköp, haft menligt inflytande på sedelmyntets värde, att de sålunda motverkat det med mynthestämningslagen af den 1 Mars 1830 åsyftade! ändamål, samt att, under närvarande förhållanden, ytterligare inköp af silfver för Bankens räkning icke kunde aflöpa utan förlust för det allmänna och för enskilta personer. Då tillika i betraktande tages, att, erligt hvad andra länders erfarenbet ådagalagt, Bankens redan ägande tillgång 1 metallisk valuta är, under en klok förvaltning, tillräcklig att bestrida invexling af dess sedlar med silfver efter myntbestämnivgs-grunden; att, om de till silfveruppköp yiterligare bestämde bankosedlar af mer än 2 millioner Riksdaler icke uterfvas, endast omkring 160,000 Rdr specie erfordras för det vid sista Riksdag af Rikets Ständer antagna förhållande emellan metalliska fondea och utelöpande sedelstocken; att sistnämda summa sannolikt är till fullo motsvarad af de bankooch rikszäldssediar, som under mer än 50 års förlopp genom tillfälliga händelser gått förlorade; samt att Bankens lönande inkomster derutöfver verka till sedelstockens förminskning; så vill Kongl. Maj:t härmed gifva Ritets Ständer sin åsigt tillkänna: Att ytterligare silfverköp icke äro af nöden, för att sätta i verkställighet myntbestämningslagen at den I Mars 1830, samt att således intet hinder fåarekommer för uppfyllandet af den förbindelse Kol. Mai:t och Rikets Ständer genom samma lag sig högtidligen åtagit, och för Bankens öppvande till utvexling af silfver sednast den i nästkommande Juli, efter det lag för banken fastställd blifvit. Kong!. Maj:t förblifver Risets Ständer med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen. I sammanhang härmed har Kongl. Maj:t uti en särskilt proposition, uppmanat R. St. att skyndsamt företaga de ifrån sista Riksdag på bordet hvilande KonstitutionsUtskottets förslag till ändring i 63 och 72 S S. Regeringsformen. Den Korg! Skrifvelsen angående bränvinsbränningen torde, såsom omfattande ett för alla landtbushållare intressant ämne, jemväl förtjena att in extenso meddelas, och lyder som följer: Alltsedan år 18009 till närvarande tid hafva grunderna för bränsvinsbränsingens utöfning vid hvarje Riksdag utgjort föremål för Rikets Ständers öfverläggningar: och Kongl. Maj:!, som förmodat, att föreskrifter om en handtering, nu så allmänt och så nära förenad med Svenska åkerbruket, skulle kunna med bästa sak-kännedom uppgöras af Rikets Ständers från alla landsorter församlade medlemmar, har tid efter annan i ämnet utfärdat särskilta författningar, hufvudsakligen öfversnsstämmande med de af Rikets Ständer derom !ramställda förslag och grundade på deras i afseende å beskattningen fattade beslut. Erfarenheten bar likväl visatö att, under en fortfarande strid emel!an olika intressen eller olika meningar om bränvinsbränningens inskränkning eller utvidgning, sjelfva tillverkningen ständigt ökats till både atlmävlighet och belopp, samt ett öfverflöd på bränvin, i förening med högt pris derpå, föranledt till dess allmännare och omåttligare bruk, af det menligaste inflytande på sedligheten, helsotillståndet och nationelvälmågar. De på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, genom Hr Justitie Statsneinistern, ifrån samtliga domstolarne i Riket infordrade uppgifter ådagalägga ojäfaktigt, att de år. då bränvin varit i lågt pris, förbryteisernas antal titlväxt, och att det deremot minskats de år, då bränvinsprisen varit högre. Andra! offentliga bandlingar lemna dert jemte anledning till den lika bedröfliga slutsats. att genom bränvigets omåttligare bruk folkets fysiska kraft och duglighet aftagit. Omsorgen för ordning och sedlighet, för samtids och efterkommandes väl -. 2 ee 2 2 . I