(Insändt.) Af lagens stadgande i 7 kap. Utsöknings-baiken och 17 kap. Handels-balken: att annars mans gods, som i gäldbundet bo finnes, icke får i mät gå, har uppstått ett oändligt missbiuk, hvarigenom den exekuliva makten er helt och hållet förlamad och hotas med total tillintetgörelse. Den gäldenär nemligen, som väntar sig exekutors besök i afseende på sin domfästa skuld, har försett sig med en bevittnad skriftlig afhandling, hvarigenom han till någon hjelpsam kamrat försålt all sin lösegendom, utan undantag ofiast icke specificerad, dock med rättighet att få egendomen innehafva och begagna, intilldess köparen finner för godt, att densamma afhämta ja! stundom försäljes allt hvad man kan ärfsva celler förvärfva för en ganska ringa summa. En dylik afbandling, stundom 6 å 7 år gammal och merendels alltid uppgjord för att hindra den exekutiva åtgärden, presenteras nu för exekutor, som icke kan pröfva riktigheten deraf, och: denne återvänder med oförrättadt ärende, glad att undgå vidare besvär, för hvilka den beklagansvärda fordringsägaren nu måste ersätta honom, till råga på kostnaderne för en lagsökning eller föregående långsam rättegång. Den person som den ena dagen sitter i ett behållet bo, kan den andra således äga intet, och osäkerhet i det allmänna samt misstroende, som hvar och en måste hysa till hvarandra, äro de olycksaliga följderne af dessa procedurer, till hvilka lagstiftaren icke kunnat ana. En snar hjelp för detta onda, torde derföre vara af behofvet påkallad. Det kan invändas att fordringsägaren äger instämma sin gäldenär till domstol för att beediza en så beskalfad afhandling, men om ej minnet bedrar så har domstolen på en dylik fråga svarat, att öfverenskommelser emellan fullmyndige personer icke röra tredje man. Den sista utvägen för en fordringsägare, är således att tvinga sin gälderär till konkurs; men huru mycken tid åtgår icke dertilll, och hvilka kostnader äro icke dermed förenade! Oftast uppgå kostvaderne till tiodubbla beloppet af sjelfva, fordringen; och om händelsevis, vid konkursens slut, afhandlingen skuile befinnas riktig, så har ju den vanlottade fordringsögaren, i sin. osäkerbet om afhandlingens giltighet eller icke, uppoffrat allt, utan attkuvna vänta någon ersättning för sinra mödor, bekymmer och kostnader, hvilka slutligen äfven försätta honom i ett konkursmässigt tillstånd. — Det är den mindre bemedlade klassen