allsvdr SLtlallds UCI falsllfdllCt I S5SdUaUL UValuSCCnAde Ulli Ju-
stitieKanslersEmbetet öfyerlemnas.
Orsaken hvarföre uti det sistnämda beslutet infördes or-
den: i sakens närvarande skick, var i min tanka den, att
förbållandet visade sig blifva helt olika, om den pröfning
at varans beskaffenhet, sem till GeneralTullStyrelsen öt-
verlemnades, möjligen så utfölle , att densamma förklara-
des icke vara tingham och blefve till förtullning antagen,
eller om varans förbudna beskaffenhet blefve ostridig tör-
klarad. 1 förra fallet syntes Hr Sundbladt tilläfventyrs
hafva varit lidande genom målets behandling: i det senare
äter finge han begagna förmånen att åter utföra en vara hvars
förbudna beskaffenhet måhända varit uppenbar.
GeneralTullStyrelsen, hvilken gemensumt med 2:ne De-
puterade af Stockholms BumullsfabriksSocietet företog he-
sigtning af de ifiågauvarande väfnaderne, förklarade dem
vara Gingham, hvilken Hr Sundbladt finge äter utur ri-
ket föra. Derefter började Hr Sundbladt å nyo sine på-
ståruden emut General iullStyrelsev, Sjötullskätten och
KommerscKollegium, om ansvar oeca ersättning. Justitie-
Ombudsmannen, hus hvilken klagan först fördes , itörkla-
rade den 7:de Mars 1825, att, som det blifvit upplyst, att
bvad Handlanden Sundblaat i klagoskriften begärt, redan
uti skriftvexlingen inför Kongl. Maj:t blifvit af houovm yr-
kad: och hvaröfver Kongl. Maj:ts Högsta Domstol utlå-
tande meddelt, faun JustitieOmbudsmannen ej anledning
till vidare åtgärd med detta mål. I anledning deraf in-
kom Suudbladt till Kongl. Maj:t med begäram att Öfver
det den 25 September 1827 gifve nådiga Utslag erhålla för-
klaring, huruvida saken numera komsuili förändradt skick
genom General TullStyrelscus omförmälde beslut, eller om
frågan angående ansvar och skadeersättning verc att anse
såsom atglord geuom Kongl. Maj:ts derom redan meddelte
utlåtaude. Häruppa meddelte Högste Dumstolen den 23
Oktober 1828 följaude beslut: Högste Domstolen finuer,
det Sökanden genom Kongl. Maj:ts Utslag af den 25 Sept.
sistl. är icke är betaget, att hos vederbörande om ansvar
och ersättning för acvss förmente lidande föra dev talan,
hvartill han kan ause sig befogad. Detta beslut som blott
ionefaltar, alt frågan om ansvar och ersättning ej hunde
anses sluteligen afgjord medelst det förra Utsluget, är nå-
got helt anuvat, än det som uti uppsatsen i Altonbladet
nämnes, eller att Hög-te Domstolen hade genom Utslag
den 28 (23) Oktober 1828 förklarat, det Hr S. hade skål
alt emot vederbörande utföra sin talan; hvilket kulle
hafva innefattat ett yttravde i sjelfva frågan om åtalets be-
hörighet. JustitieOmbudsmannen och JustitieKansleru vo-
ro i alla fall af Högste Domstolens beslut otörbindrade,
att anställa det ätal, hvartill de kunde finna fog. Hr
Sundbladt vände sig åter till JustitieOmbudmanneu , och
denne gaf den 1:sta December 1825 följande svar: Hr Ju-
stiticOmwbud-mannen fann det olika omdömet, som Kongl.
KovmmerseKollegium , GeneralTullStyrelsen och Sjötulls-
Rätten i detta mål yttrat, emot det, som innebålles uti
Kovgl. Maj:ts nådiga Utslag af den 25:te September 1827,
ej kunna föranleda till någon å JustitieOmbudsmausEmbe-
tets vägnar vidtagande åtgärd; och att JustiticOmbudsman
nen följaktligen ej äger att Aktor till Suvdbladts biträde
i målet förordna, dock må han derom hos K. M:ts Just.-
Kanslers-Embete sig anmäla,
Detta senare gjorde Hr Sundbladt , uch scdan Justitie-
Kanslern infordrat förklaringar ifrån GeneralTuliStyrel-
sen uch KommerscKollegium, bvilka båda autoriteter sök-
te utveckla de skäl, bvarföre de ausctt förhåliandet med
de af Handlanden Roos till förtullning anwälte varor ej
hafva varit sådant som 11 S. af Underrättelserne till Tull-
taxan åsyftade, ivkvm Justitiekanslern den 27 Junm 1829
till FinvansExpeditionen med ett underdånigt memorial,
hvaruti JustiticeKauslern avförde, att ehuru JustitieKans-
lersEmbetct för dess del funne Suudbladt, som genvim den
omgåvg målet fått, innan det af Högste Domstolen åter-
försattes i behörigt skick, måst vidkännas bäde kostnad
och besvär, ;cke hafva saknat fog till dess derötver förda
klagan; ansåge sig deck JustiticKaaslersEmbetet, vid det
af General FullStyvelsen och KommerseMullegium anförda
särskilta förbållavde, icke böra 1 anledning at samrma kla-
gan något vidare ålgöra, än att med avmålan at hvad i
otfvanberörde måtts törekommit, till hongl. Maj:t uuder-
dånigst hemställa, om icke Kongl. Maj:t skulle finna nö-
digt, att i det ämne hvarom uppstått fråga , meddela ett
så hestämdt stadgande, att Domastolarne uch de administra-
tiva myndigheterne vid författningarnes tillämpning icke
må vidare råka i kollision eller olika förtara.? Hr Sund-
bladt inkom tillika till FinansExpeditioneu med en uuderd.
skrift, Lvaruti han begärde alt Justitiekanslern måtte an-
befallas, att förordiua laga undersökning och åtal cmut de,
enligt Hr Sundbladts tanka, felande autoriteterne. Denna
skrift öfverlemuade Kongl. Maj:t den 28 Augusti 1829 till
JustitieExpeditionens underd. föredragning. Sedan Hr Sund-
bladt, inför Nedre Revisionen hörd, avfört, att han an-
såge JustitieKanslernu hafva felat i sin pligt, då hau icke
anbefullt åtal i målet, och Sundbladts kisgan således äl-
ven blifvit riktad emot JustitieKansleru, samt af sådan
avledning, Kongi. Maj:t den 19 December 1829 förordnat
särskilt person att ä JustitieKunuslersEmbetets vuguar i
Bögste Domstolen öfvervara malets föredragning, förekom
detsamma derstädes den 27 Januari 1830; hvarvid Tlögste
Domstolen fann de i målet förekomne omstävdigheter icke
vara af den beskaffenhet, att å Suudbladis underdåviga
klagan och begäran om åtals anställande hunde fästas af-
seeude.
Det torde svårligen kunna nekas, utt ju detta Högste
Domstolens beslut är 1 fullkomlig Öfveseisstämmelse med
bvad Högste Domstolen förut yltral angående Hr Sund-
bladts mål. Högste Domstolen hade vid det senaste till-
fället cj att pröfva annat än buruvida Hr Suudbladt ägde
fog tiil sin klagan emot Justitichauslern, och om hågon ät-
gard ä Högsta Drmstolens sida borde äga rum, icdaide till
ätal emot de ifrågavarande auturiteterne. Fastän cj. iäl-
teligen varit förfaret deruti, att 11. 5 al Underråttelserye
till Tuli-Taxan icke genast blifvit af Sjö fulls-Rätten til-
lämpad, måste dock orsaken dertill sökas, 1Cke ult någut
uppenbart öfver trädande af förfalluingarnes föresbrijter
utan Uti det olika omdöme vid ailföy vo se oo dapafp