Den diskussion, som, i anledning af Preste-Stån-
I dets inbjudning till de öfriga Stånden, att besluta
indragning af Talmännens representationskostnad ge-
nom måltider, i går uppstod på Riddarhuset, tog
en, för åhörarne på läktarn, säkert ganska kuriös
vändning åt de s. k. Landtmarskalks-soiveerne med
deras supder. Friherre Ludvig Boye uppsteg för
att försvara dessa soirtcer. Man borde, anmärkte
den värde Talaren uti ett skriftligt diktamen, skil-
ja mellan hushållning och meskineri: man borde taga
i betraktande, att BRidd. och Adeln utgjorde en sam-
ling af 450 personer; att de hade verkligt behof af
något samlingsrum om afinarna, för att öfveriägaa
om förekommande riksdagsärender, att man borde
taga j betraktande alt Ridd. och Adeln uppehåller
sig vid Riksdagen på egen bekostnad, sjelf består sitt
Riddarhus, till hvars underhåll hvarje Adelsman
skattar, då de andra Stånden hafva sessionsrum af
staten och arfvoden af kommittenterne. Vid sådant
förhållande syntes Friberrn att detta samlingsstäl-
le borde vara något annat än en blott tobaks-
och ölklabb, hvilket han dock befarade den skulle
blifva, om supgerna borttogos, Detta skulle dess-
utom föranleda den olägevheten att man måste sam-
las kl. 7 och åtskiljas kl. 3, ifall man ej ville fasta
till aftonen, emedan talaren förmodade att värds-
husen stängas emellan 9 och 10. Vid detta för-
svar tillade han dock, alt han sjelf aldrig hade hbe-
gagnat supderna, och ville gerna i så måtto gå den
nymodiga Spartanska andan till mötes, alt ban fö-
reslog klubbens tillstängande alla pleviaftnar.
Grefve Otto Cronhjelm begärde ordet emot Fri-
herrn. - Grefven trodde, att supderna på klubben
icke utgjort motivet för någon Riksdagsmans hit:e-
sa från landsorten. Emedlertid: hade de förra riks-
dagen kostat 20,000- Riksdaler, en : utgift som för-
tjenade att bebjertas. Han infann sig vanligen på
klubben alla aftnar, men brukade cj heller begagna
sig af supdgerna, och kunde således tala om dem med
samma opartiskhet som Friher:n. Han önskade vis-
serligen ej att klubben skulle förvandlas till en to-
haks- och ölklubb, men ville lika litet ait den, så-
som nu, skulle vara blott en mut- och speliålubb.
Nu borttaga spelborden det mesta utrymiet, så att
det är ganska svårt att få tillfälle till någon öfver
läggning i allmänna ämnen. Fan önskade att ålmin-
stone ett spelho:d måtte få lemna rum ål riksdegs-
handlingar, samt att supderna målte bortaga:. Han
hade ävou ett skäl härtill. Han hade, ehuru för-
gäfves, med de lifligaste bemödanden deltagit i för-
söket aft tillvägabrihga en gemensåm klubb för al-
la stånden. - Nu, då Landtmarskalksklubben ieke
ensär någon öfverläggningsktubb för Adeta sjelf,
måste detta leda derhän, att enskilte måste associe-
ra sig, hvilket åter kunde hafva till. följd ct par-
tisinne, som ryktet förstorade...
. Utom . dessa. båda -Talarej som: hufvudsakligen
stridde för de båda motsatta åsigterna; hvarvid till
och med tvistades öfver spelbordens autal om. 2ft-
narna, yttrade sig Hr Assessoren LagcPhj elni, som
lemnade den upplysningen, att-af sista Riksdagens
400,000 Rdr i riksdagskostnader, -hade representa-
tionskossnaderna uppgålt till 70,000; Hr Åoscn-
quist af Akershult, som förklarade att Preste-Stån-
det vid detta tillfälle iakttagit representantens : san
na åliggande, att vara en skildtvakt för nationens
penningeskrin, samt att det för sådant ändamål,
som han trodde sig kunna säga, utan att försärma
det Höga Ståndet, iklädt:sig: en militärisk rustning 3
Friherre; Jakob Cede: ström, som fann saken helt
och hållet bero af Landtmarskalken, hvilken
ägde rätt arrangera hos sig,, huva han, behagade, då
han der sås Ståndets Ledamöter; Hr-Rosenblsd och
Grefve Spens som förenades sig deruti, att kortspelet