vill ekevirkets forslande, medelst skjuts. Skjutser-
sättningen var ringa; och de särskilte fordringarne
vid sjelfva skjutsens utgörande, på passande fordon
och instrumentalier m. m. medföra äfven svårighe-
ter. BB. St. begärde, till förändring häruti, att
skjutslegan skulle höjas; att fonder blott måtte re-
qvireras för smärre och lättare pjeser; att forslin-
gen endast måtte ske på farbar väg, och att entre-
prenadauktioner skulle föregå, för att utröna, om ej
iransporierna kunde ske för ringare kostnad. Detta
senare syntes böra vara hufvudföremålet för
begge Statsmakternas uppmärksamhet, såsom erbju-
dande ett säkrare slut på det olämpliga skjutsnings-
besväret. Men så bar Reg. ej ansett det. Legan
har blifvit förhöjd; men efter beräkning af 16 kub.
fot på parlasset, m. m. och entreprenadprisets ut-
rönande kommer blott i fråga när ekehygget verk-
ställes af private: ett undantag, hvars sanna orsak
torde vara svår att ulleta.
Beklädnadsdirektioner. Abland de mest påtag-
liga bevis på misstag om opinionersas verkliga stånd-
unkt bland folket torde kunna räknas det vid
1803 års Riksdag fattade och vid sista Riksdagen
åter förnyade beslulet, att rusthållare, emot ärliga
i stället för tillfälliga sammanskott, skulle låta be-
sörja anska andet och underhållet af beklidnad,
beväring och utredning åt samtelige rusthållsrege-
menten, samt besörja remon!eringen för indelta ka-
valleriet, allt genom Direktuoner för hvarje rege-
mente, i likhet med indelta infanteriets beklädnads-
direktioner. Den derom år 1823 på Kongl. Maj:ts
och Kronans vägnar till samtlige rusthållare gjorda
framställning, bifölls endast af 73 ibland 6,965 rust-
hållare. Likväl beslöts dess förnyande, med några
mindre väsentliga förändringar; och härvid tillät
man sig genast ett afsteg från lagens form, för art
vinna ett ändamål, som påtagligen, efter en så-
dan utgårg af saken, åtminstone ej kan vara
till de skattdragandes förmån. Man glömde nem-
ligen, att BR. St. år 1923 sjelfve erkänt behofvet ar
bvarje rusthållares bifall, hvilket på sätt vi redan
nämt, är enligt med de enskilte kontrakterna, som
ligga till grund för Indelnvingsverket; och man be-
slutade, att de flesta rösterna inom kompani eller
sqvadron skulle afgöra om propositionens antagan-
de eller förkastande, samt att de frånvarande skulle
åtnöjas med de närvarandes beslut. Röstningen skul-
le ske med slutna, tryckta sedlar. Äfven detta R. Stän-
ders beslut blef likväl fruktlöst, sedan sistlidne år med
en stor pluralitet propositionen förkastades; men nu
återstår förmodligen ett försök, att i denna sak, li-
kasom i Mötes-passevolans-frågan, Jåta hufvud-
frågan, eller de årliga bidragen, genom begge stats-
makterpas beslut anses afgjord. Vi inse ej, hvar-
före man mer skulle afhålla sig ifrån denna viga
åtgärd i detta fall, än i det nyssnnämda.
Men om det å ena sidan är sant, att man häraf
skådar, Ehuru litet BR. St. käned den större delens af
nationens tänkesätt, är det äfven, å den andra, ett
bevis på det föga förtroende Regeringen vetat att
förskaffa de inrättningar, som stå under dess ome-
delbara tillsyn, såsom utgjorde at förvaltningar,
hyari dess tjenstemän äga den största inflytelsen och
till och med oftast en i lag bestämd pluralitet. Ty
ej kan det anses såsom annat än ett det bössta
misstroende till dylika förvaltningar, att rusthålla-
ren icke hellre väljer, att betala en viss afgift, om
den vore billig och rättvis, än att hafva de tusen-
tals trakasserivr, som äro följder af armä-befälets
divekta inblandning i deras ekonomiska förhållan-
den med ryttare och soldater.