Det beiaradae kriget mea nyssland nar annu ICKE upphört att vara ett diskussionsämne för tidningarna, och nyligen yttrade Sun derom: Tidningarne sysselsätta sig ännu med gissningar öfver utgårgen af den nuvarande krisen, och hvar och en söker framställa nya skäl för sannolikheten af fredens bibehållande. Vi för vår del finna blott ett enda skäl antagligt, och det är penningebristen, hvilken troligen hindrar både Frankrike och England från att företaga ett krig. Sålunda bar man hört, huru sjelfva den Franska budgeten klagar öfver ett deficit af 70 millioner, och långt ifrån, att hos oss fonder skulie finnas i beredskap för armdåens eller flottans behof, är Lord Althorp icke en gång i stånd att utfipra medel till betäckande af det deficit, som nödvändigt måste uppstå genom åtskilliga taxors afskaffande. Under sådana omständigheter äro vi nödsakade, att tåla den oss tillfogade skymfen, och låta Ryssland handla efter godtfinnande, i det vi endast söka så ordna saken, att vi ädelmodigt kunna säga, det vi ej blifvit förolämpade. Allt detta må kunna passera för ögonblic ket; men man bör ej förgäta, att de koncessioner man gör Ryssland, visserligen uppskjuta kriget, men ej på ett tillförlitligt och ärofullt sätt betrygga freden. Hvarje uppskof är således till vår skada. Ryssland är i närvarande stund icke beredt att utföra sina planer, och detta förklarar den beredvillighet, hvarmed det låtit på sitt sätt förmå sig till ett slags eftergift; men när dess rustningar äro fulländade, skall det befinna sig i en vida fördelakI tigare ställning, för att kunna skrämma oss, hvaremot vi då hafva långt mindre utsigt, att med seger kunna sluta ett krig, som vi ej mer äro i slånd att undvika. Franska och Engelska Regeringarna synas föga frukta Rysslands ärelystnad och de förderfliga följder den kan hafva för hela Europa. Likväl är Frankrike dubbelt intresseradt uti, att sätta sig emot Zarens förstöringssystem; ty i detta land är det icke blott fråga om dess kommerciella fördelar och dess inflytande på andra stater, utan om dess hela politiska existens. Ryssland åtnöjer sig icke med, att genom sir stigande makt i Turkiet angripa Frankrike och Storbrittanien, utan det samlar äfven de Tyska furstarne till en kongress i Wien, der man skall öfverenskomma om vilkoren för en allians mot den nuvarande Fransyska Regeringens grundsatser. Den minsta eftertanka är således nog för att öfverlyga sig, att Frankrike, om det i sina relationer till Ryssland ännu längre bibehåller sitt system af eftergifvenhet, derigenom förbereder undergången af sin sjelfständighet. Globe, som äfven håller for att misshälligheterpa mellan England och Ryssland till en början äro bilagda, protesterar likväl mot all eftergift å Englands sida, och säger, att den Brittiska eskaderns afgång till Malta icke är någon följd af Portens remonstationer. utan endast skett för att laga och proviantera skeppen. SPANIEN. Markis Amarillas anses allmänt i hela Spanien för den skickligaste att ställas i spetsen för ett kabinett. Hertigen af San Fernando står väl lika högt i den allmänna aktningen, men hans talanger äro ej lika värderade; han har dessutom nyligen öfverstått en häftig lungsjukdom, som ännu mer minskar hans lämplighet till första minister. Om således Markis Amarillas erhåller denna plats, bibehåller han äfven sitt säte i Regentskaps-rådet, emedan ingen lag förbjuder något sådant. Det liberala partiet önskar högeligen, att se män af skicklighet och redbar karakter beklädda med makten, de må tagas från hvad parti som helst, utom från Don Carlos, eller från de ultra liberala, hvilket sistnämde dessutom hvarken är talrikt eller äger särdeles inflytelse. Det önskas således, att ett nytt manifest må utfärdas, i afsigt att mildra det ofördelaktiga intrycket af Hr Zeas första oskickliga dekret; det skulle förklara, a:t reformernas tid nu är inne, och att Regeringen vore benägen att i detta fall gå folkets önskningar till mötes. Idgen om en karta med tvenne kamrar börjar vinna allt mer och mer insteg, isynnerhet hos granderne, som tröttnat vid sin politiska obetydlighet. och önska inträde i det verksamma statslifvet. Sjelfva det höga Presterskapet är mindre emot en sådan anordning, än man i allmänhet föreställer sig. Hvad som i detta bänseende skall ske, bör likväl ske snart, emedan det eljest icke torde bero af regeringen, att 1 Ha selfständiot utan hon skall nödgas fölia den