Det beiaradae kriget mea nyssland nar annu ICKE
upphört att vara ett diskussionsämne för tidnin-
garna, och nyligen yttrade Sun derom:
Tidningarne sysselsätta sig ännu med gissningar
öfver utgårgen af den nuvarande krisen, och hvar
och en söker framställa nya skäl för sannolikheten
af fredens bibehållande. Vi för vår del finna blott
ett enda skäl antagligt, och det är penningebristen,
hvilken troligen hindrar både Frankrike och Eng-
land från att företaga ett krig. Sålunda bar man
hört, huru sjelfva den Franska budgeten klagar öf-
ver ett deficit af 70 millioner, och långt ifrån, att
hos oss fonder skulie finnas i beredskap för armdå-
ens eller flottans behof, är Lord Althorp icke en
gång i stånd att utfipra medel till betäckande af
det deficit, som nödvändigt måste uppstå genom åt-
skilliga taxors afskaffande. Under sådana omstän-
digheter äro vi nödsakade, att tåla den oss tillfogade
skymfen, och låta Ryssland handla efter godtfin-
nande, i det vi endast söka så ordna saken, att vi
ädelmodigt kunna säga, det vi ej blifvit föroläm-
pade. Allt detta må kunna passera för ögonblic
ket; men man bör ej förgäta, att de koncessioner
man gör Ryssland, visserligen uppskjuta kriget,
men ej på ett tillförlitligt och ärofullt sätt betrygga
freden. Hvarje uppskof är således till vår skada.
Ryssland är i närvarande stund icke beredt att ut-
föra sina planer, och detta förklarar den beredvil-
lighet, hvarmed det låtit på sitt sätt förmå sig
till ett slags eftergift; men när dess rustningar äro
fulländade, skall det befinna sig i en vida fördelak-
I
tigare ställning, för att kunna skrämma oss, hvar-
emot vi då hafva långt mindre utsigt, att med se-
ger kunna sluta ett krig, som vi ej mer äro i slånd
att undvika.
Franska och Engelska Regeringarna synas föga
frukta Rysslands ärelystnad och de förderfliga följ-
der den kan hafva för hela Europa. Likväl är
Frankrike dubbelt intresseradt uti, att sätta sig e-
mot Zarens förstöringssystem; ty i detta land är
det icke blott fråga om dess kommerciella fördelar
och dess inflytande på andra stater, utan om dess
hela politiska existens. Ryssland åtnöjer sig icke
med, att genom sir stigande makt i Turkiet angri-
pa Frankrike och Storbrittanien, utan det samlar
äfven de Tyska furstarne till en kongress i Wien,
der man skall öfverenskomma om vilkoren för en
allians mot den nuvarande Fransyska Regeringens
grundsatser. Den minsta eftertanka är således nog
för att öfverlyga sig, att Frankrike, om det i sina
relationer till Ryssland ännu längre bibehåller
sitt system af eftergifvenhet, derigenom förbereder
undergången af sin sjelfständighet.
Globe, som äfven håller for att misshälligheter-
pa mellan England och Ryssland till en början ä-
ro bilagda, protesterar likväl mot all eftergift å
Englands sida, och säger, att den Brittiska eska-
derns afgång till Malta icke är någon följd af Por-
tens remonstationer. utan endast skett för att laga
och proviantera skeppen.
SPANIEN.
Markis Amarillas anses allmänt i hela Spanien
för den skickligaste att ställas i spetsen för ett ka-
binett. Hertigen af San Fernando står väl lika
högt i den allmänna aktningen, men hans talanger
äro ej lika värderade; han har dessutom nyligen
öfverstått en häftig lungsjukdom, som ännu mer
minskar hans lämplighet till första minister. Om
således Markis Amarillas erhåller denna plats,
bibehåller han äfven sitt säte i Regentskaps-rådet,
emedan ingen lag förbjuder något sådant. Det li-
berala partiet önskar högeligen, att se män af skick-
lighet och redbar karakter beklädda med makten,
de må tagas från hvad parti som helst, utom från
Don Carlos, eller från de ultra liberala, hvilket sist-
nämde dessutom hvarken är talrikt eller äger sär-
deles inflytelse. Det önskas således, att ett nytt
manifest må utfärdas, i afsigt att mildra det oför-
delaktiga intrycket af Hr Zeas första oskickliga de-
kret; det skulle förklara, a:t reformernas tid nu är
inne, och att Regeringen vore benägen att i detta
fall gå folkets önskningar till mötes. Idgen om en
karta med tvenne kamrar börjar vinna allt mer
och mer insteg, isynnerhet hos granderne, som trött-
nat vid sin politiska obetydlighet. och önska in-
träde i det verksamma statslifvet. Sjelfva det höga
Presterskapet är mindre emot en sådan anordning,
än man i allmänhet föreställer sig. Hvad som i
detta bänseende skall ske, bör likväl ske snart, eme-
dan det eljest icke torde bero af regeringen, att
1 Ha selfständiot utan hon skall nödgas fölia den