lighetens rätt kräfver jemkade åtsigter, förenade tänkesätt. Nigra Provinser, hofvudsakligast de Norra, hafva lidit genom felslagna skördar. Allmänna välgörenheten har understödt Regeringens bemödanden och bidragit att afhjelpa de mest tryckande behofven. Bekymmer af denna maktpåliggande art böra dock icke förnyas, och behofvet af vissa föreseende åtgärder lärer säkert påkalla Eder uppmärksamhet, likasom det fortfar att fästa Min egen. Farsoten Cholera Morbus har hotat detta Rike, men af den Högstes skyddarde Nåd blifvit afvänd. Ehvad menings-strider v varit förda om denna sandsplågas smittsamma eller icke smittsamma egenskap, har Jag ansett tviflet tillväckligt för att anbefalla och i verket ställa nödiga försigtighetsmått. Den skildrivg af hvad sig i Rikets Styrelse tilldrasit, som varder Eder föreiagd, upplyser om de grundsatser, hvilka bestämt Styrelsens riktning och gång. Det hemliga utskott jag är sinnad art sammankalla, blifver i tillfälle att närmare inhämta dessa grundsatsers verksamma tillämpning under de olika Udsaiflen vi genomgåt. Hvarje tilltänkt förbättring i vårt samhälls-skick måste, för att blifva sannskyldigt nyttig, underkastas en ugn pröfni: g oc Db ntså från erfarenhetens läror. Grundlagarne föreskrifva de dervid till iakttagende former 3 dessa böra tjena till vättesnöre för båda de gemensamt Jtagstiftande Statsmakterna. Sjelfva desa grundlagar erinra oss, att Sverige står i förhindeise hos de fyra RBits-Stär den för sin bibehållna tillvarelse och för beståndet af sit: namn. Sveuskarve hafva sina nationliga egenheter och vanor: men det vore orättvist ht tro dem Hänöjda för andra folks vare g bifall eller lycka, tnskönt de icke antaga alla deras läror. Svenska folket har redan uppnått en grad af allmän odling, hvaruti få nattoner torde tillmätasig företrädet. Denna odlings fördelar äro spridda till alla samhällets klasser. Svenska feörheten är lika uvganmmal som Konvuocathionoen. Våra ärorika minnen mförlifva sig med forntidens natt. Menv denna ära, frihetens stöd, kan icke bibehållas utan sjelfständighet; denna åter stär i närmaste samband med användavde af den makt, som tillvinner aktning åt oberoendet. Alla tiders erfarenhet bevittnar, att afven de mest krigvanda folk tröttna vid krigets mödor. Men stater, dem vaperokraft grundat, kunna ej bestå, så framt deras invåome, erinrande sig sitt ursprung, icke äro alltid beredde att åter tillgripa vapen. Vår krigshär som utgår från folket, och som med beväringens fem klasser utgör öfver 100.660 man, kan ej annat än ingifva förtrocnde, ty den lefver blend sina imedborgare. Dessa stödja sig både på härens tänkesätt och på dess medvetenhet af eget intresse. Min proposition om Statsverkets tilistånd och behof kommer nu att till cder afgifvas. De extraordinarie anslagen äro afskilde från Riksstatens ordivarie u!gilfter. Jag har sökt inskränka dem alla inom gränsorna af redan varande tillgångar. Öfvervägen samvetsgrant behofvet af dessa anslar, så nödvändiga för RBikets framtida säkerhet och bestånd. Det är under fredens lugn som en regering bör till folkets ombud oförbehållet framställa vidden af deras åligganden. Dessa skola för eder, gode Herrar och Svenske Män, blifva lättade genom våra finansers lyckliga tillstånd. Regeringens och folkrepresentationernas första pligt är, att försäkra hvarje medborgare om fredligt åtnjutande af sina rätttigheter och ostördt begagnande af sin egendom. Ailt sakvar trefvad, då det representativa myntet icke äger ett stadgadt värde. Skyndow derföre, att åt dem som ära, lemna säkerbet för bibehållandet af hvad de förvarfvat. Öppnom nya insigter åt idogheten, verksamheten och sparsambeten. Beredom åt alla lofliga näringar uppinunotran och understöd. Erkannom den sanning, att ett godt finans-system är en af hufvudgrunderna för staters bestånd. Förbkätti om och ucderstödjom åkerbruket och naringstliten. Vi skole då, i utbyte emot våra egna alster, tillegna oss dem, som frambrivgas på andra sidan om bafven. Det enskilta intresset bör här sammangjuta sig med det allmänna. . Nödvändigheten bjuder ock, att stlatsåsigterva och fivans-systemet må till ett syfte samverka. Myntbestämningslagen af d. I Mars 1830 utgör vår ledning: den ultstakar våra ömsesidiga förbindelser. Förslag till lagar om Banken och om dess Fullmäktiges ansvarighet komma att eder föreläggas. Förgätom ej att Banken är Statens tillhörighet, att folket är berättigadt att kanna vidRR rs RE rr RK rr