.
det nya förslagets plan och skiljaktighet med de
amla stadgarne, samt de hufvudsakliga motiven
tll dessa skilnader, måtte af desamme män, som
uppgjort förslaget, 1 god tid före nästa Riksdag
från trycket utgifvas.
Anm. Denna RB. St:s anhållan lärer ej en gång
vara hos Kongl. Maj:t anmäld. Emellertid, om det
ock är grundadt, att föga eller intet skulle i saken
vara eller blifva vidgjordt, synes oss detta icke vara
ett ohjelpligt hinder för målets vinnande. De män,
som under så lång tid egnat sin verksamhet till
denna vigluuga saks utredande, och som äfven å sta-
tens sida derföre åtnjutit en, då tiden afses, ej obe-
tydlig vedergällning, hafva troligen så väl kraft
som vilja, att inom en tid af 2 månader medhinna
utgifvandel af de genom RB. St: beslut åsyftade
upplysningarne, hvilka hvarken kunna eller böra
sträcka sig till hvarje detaljföreskrift, utan blott
till de allmänna grundsatserna och de mer ingri-
pande förändringarne; och den enskilte riksdags-
mannen kan med tull rättighet och utan att af-
hållas af den falska blygseln att ej vara författare,
framträda med motionen om förslagets antagande.
Offentlighet vid Domstolar. Offentlighet vid
Domstolarne har ifrån äldre tider ansetts vara en
Svenska folkets rättighet, hvilken nationen ännu bi-
de älskar och fordrar såsom skydd för dess fri-
het, och det enda tillfälle mängden äger till upp-
lysning om sina borgerliga pligter. Ehuru fördo-
marne se i dessa. förhållanden en skadlig anledning
till advokatorisk illslughet hos den så kallade lägre
klas en, till nyfikenhet, lättja och ovödigt politise-
rande m. m., framstår dock behofvet af en sådan
offentlighet oemotståndligt i sjelfva folk-karakteren.
Det är emellertid märkvärdigt att skåda det mot-
stånd, som ifrån s!yrelsens sida visats i detta fall,
och synnerligast hvad Polis-domstolarne beträffar.
RB. St. gjorde redan år 1923 underd. anhällan,
att rättegången vid såväl alla Underdomstolar som
Polis-Rätter i städerne måte blifva offentlig, den-
na begäran förnyades vid sista Riksdag, under er-
inran, att denna Önskan var så mycket billigare,
som offentligheten blott var för Polis- Kammaren
ifrågasatt: uti alla de mål, hvari dessa domstolar
hafva domsrätt.
Denna R. St:s skrifvelse synes ej hafva blifvit
hos RBegeringen föredragen, emedan ingen förord-
ning härom blifvit utfardad och Högsta Domstolens
utlåtande berättas icke vara infordradt.
Skeppshandeln. Man erinrar sig de beryktade
skeppshandelsföretagen åren 1925 och 1826, med
sina olyckliga expeditioner, politiska obehagligheter,
återgångar, kompromisser förluster för staten, samt
slutligen afskrifningar och den stora harfoten i konsti-
tutions-utskottet. Oaktadt alla bemödanden å ena,
och all godsinthet å andra sidan, kom hkväl hän-
delsevis en kraftyttring af RB. St. att äga rum. Det
befanns nemligen, som de fleste Läsare torde min-
nas, en olikhet emellan köparens och säljarens kon-
trakter vid den ena handeln. Den var val ej af be-
skaffenhet att påtagligt innebära bevis om någon
svekfull afsigt; men likväl dock af natur att med-
föra olika resultater i ersättningsväg; med ett ord,
att ensamt vålla staten förluster, men ej köparen.
Kompromissens Herrar Ledamöter kunde allena va-
ra i stånd, att, ransakande sina samveten, bestämdt
upplysa, om ej deona olikhet verkligen haft infly-
teise på deras utslag.
BR. St. begärde laga undersökning, till utrönande
gevom hvilkeos förvållande denna olikhet uppkom-
mit i köparens och säljarens kontrakt, rörande skep-
pet Tapperheten och fregatten af Chapman; samt ätt,
om förlust derigenom blitvit statsverket tillskyndad,
då emot den person, som denna olikhet vällat. anspråk
måtte göras på ersättning för berörde förlust. Olyck-
ligtvis var dock ej vid denna första handeln, utan vid
den senare, om trenne andra fartyg, som olikhet i
kontraktet ägt rum. Händelsen var obehaglig; och i
: synnerhet borde den vara det för de män, som inom
Stats- och ExpeditionsUtskotten behandlat detta mål.
Men de hafva tröstat sig med, att besynnerliga
sammankedjningar vållat misstaget; och regeringen,
som onekligen hade full rätt, attaf egen drift, utan
afseende på ett alltför tydligt skriffel i Ständernas
Expedition, låta sin JustitieKansler upptaga det verk-
liga brottmålet, lärer tyckt, att denne embetsman
ändock hade nog att göra, emedan den begagnade
sig af anledningen att låta saken falla i en tystnad,
som dock ej lärer blifva glömd i den nuvarande
styrelsens historia.