lighetens rätt kräfver jemkade åtsigter, förenade
tänkesätt.
Nigra Provinser, hofvudsakligast de Norra, haf-
va lidit genom felslagna skördar. Allmänna väl-
görenheten har understödt Regeringens bemödanden
och bidragit att afhjelpa de mest tryckande behof-
ven. Bekymmer af denna maktpåliggande art bö-
ra dock icke förnyas, och behofvet af vissa förese-
ende åtgärder lärer säkert påkalla Eder uppmärk-
samhet, likasom det fortfar att fästa Min egen.
Farsoten Cholera Morbus har hotat detta Rike,
men af den Högstes skyddarde Nåd blifvit afvänd.
Ehvad menings-strider v varit förda om denna sands-
plågas smittsamma eller icke smittsamma egenskap,
har Jag ansett tviflet tillväckligt för att anbefalla
och i verket ställa nödiga försigtighetsmått.
Den skildrivg af hvad sig i Rikets Styrelse till-
drasit, som varder Eder föreiagd, upplyser om de
grundsatser, hvilka bestämt Styrelsens riktning och
gång. Det hemliga utskott jag är sinnad art sam-
mankalla, blifver i tillfälle att närmare inhämta
dessa grundsatsers verksamma tillämpning under de
olika Udsaiflen vi genomgåt.
Hvarje tilltänkt förbättring i vårt samhälls-skick
måste, för att blifva sannskyldigt nyttig, underka-
stas en ugn pröfni: g oc Db ntså från erfarenhetens
läror. Grundlagarne föreskrifva de dervid till iakt-
tagende former 3 dessa böra tjena till vättesnöre för
båda de gemensamt Jtagstiftande Statsmakterna.
Sjelfva desa grundlagar erinra oss, att Sverige står
i förhindeise hos de fyra RBits-Stär den för sin bi-
behållna tillvarelse och för beståndet af sit: namn.
Sveuskarve hafva sina nationliga egenheter och va-
nor: men det vore orättvist ht tro dem Hänöjda
för andra folks vare g bifall eller lycka, tnskönt
de icke antaga alla deras läror. Svenska folket
har redan uppnått en grad af allmän odling, hvar-
uti få nattoner torde tillmätasig företrädet. Denna
odlings fördelar äro spridda till alla samhällets
klasser. Svenska feörheten är lika uvganmmal som
Konvuocathionoen. Våra ärorika minnen mförlifva
sig med forntidens natt. Menv denna ära, frihetens
stöd, kan icke bibehållas utan sjelfständighet; denna
åter stär i närmaste samband med användavde af
den makt, som tillvinner aktning åt oberoendet.
Alla tiders erfarenhet bevittnar, att afven de mest
krigvanda folk tröttna vid krigets mödor. Men
stater, dem vaperokraft grundat, kunna ej bestå, så
framt deras invåome, erinrande sig sitt ursprung,
icke äro alltid beredde att åter tillgripa vapen. Vår
krigshär som utgår från folket, och som med bevärin-
gens fem klasser utgör öfver 100.660 man, kan ej annat
än ingifva förtrocnde, ty den lefver blend sina imed-
borgare. Dessa stödja sig både på härens tänkesätt
och på dess medvetenhet af eget intresse.
Min proposition om Statsverkets tilistånd och be-
hof kommer nu att till cder afgifvas. De extra-
ordinarie anslagen äro afskilde från Riksstatens or-
divarie u!gilfter. Jag har sökt inskränka dem alla
inom gränsorna af redan varande tillgångar. Öfver-
vägen samvetsgrant behofvet af dessa anslar, så nöd-
vändiga för RBikets framtida säkerhet och bestånd.
Det är under fredens lugn som en regering bör till
folkets ombud oförbehållet framställa vidden af de-
ras åligganden. Dessa skola för eder, gode Herrar
och Svenske Män, blifva lättade genom våra finan-
sers lyckliga tillstånd.
Regeringens och folkrepresentationernas första
pligt är, att försäkra hvarje medborgare om fred-
ligt åtnjutande af sina rätttigheter och ostördt be-
gagnande af sin egendom. Ailt sakvar trefvad, då
det representativa myntet icke äger ett stadgadt
värde. Skyndow derföre, att åt dem som ära,
lemna säkerbet för bibehållandet af hvad de för-
varfvat. Öppnom nya insigter åt idogheten, verk-
samheten och sparsambeten. Beredom åt alla lof-
liga näringar uppinunotran och understöd. Erkan-
nom den sanning, att ett godt finans- -system är en
af hufvudgrunderna för staters bestånd. Förbkätti om
och ucderstödjom åkerbruket och naringstliten. Vi
skole då, i utbyte emot våra egna alster, tillegna
oss dem, som frambrivgas på andra sidan om baf-
ven. Det enskilta intresset bör här sammangjuta
sig med det allmänna. . Nödvändigheten bjuder ock,
att stlatsåsigterva och fivans-systemet må till ett
syfte samverka. Myntbestämningslagen af d. I Mars
1830 utgör vår ledning: den ultstakar våra ömsesi-
diga förbindelser. Förslag till lagar om Banken
och om dess Fullmäktiges ansvarighet komma att
eder föreläggas. Förgätom ej att Banken är Statens
tillhörighet, att folket är berättigadt att kanna vid-
RR rs RE rr RK rr