Gota AY. Vid 1023 års Riksdag hade Rh. St. be-
gärt undersökningar om det förhållande, hvari Gö-
ta elfs valtenhöjd står till sjön Wenerns stigande.
Dessa voro ej slutade vid sista Riksdag, och RB. St.
begärde alltså, att de mitte fortsattas och fullbor-
das; hvarigenom BR. St. måtte komma i tillfälle att
besluta, angående nödige åtgärder ull sänknivg af sjön
Wenerno.
Anm. Storamiralsembetet har af Reg. erhållit
befallning härom.
Om beskattningen på sjöfarten. Rikets Ständers
uppmarksamhet hade bhfvit fästad på den dryga
beskattniog, som blifvit pålagd handels-sjöfarten, samt
huru Svenska harmnarne nu, efter reciprocitets-sy-
stemets införande med vissa främmande nationer,
kunna fördelaktigare beseglas af desse, än af våra
egna fartyg.
Lästeafuiften, lösen af Turkiska pass, årlig bevill-
ning å fartyg beräknad per läst, dryga Konsulad-
afgifter, certifikaters Jösen, de ansenligt förhöjda
Lots- och Båkpenningarna: alla dessa umgälder an-
sågos vara tillsammans så betungande, att R. St.
anhöllo om en undersökning, huruvida i desamma
någon förminskning kunde medgifvas.
Anm. bonsuladafgiften i Levanten har blifvit ned-
satt til! -:dels piaster per läst, samt skulle enligt
förordin!ng af 1830 blifva 25:dels Svensk specie per
läst, i öftisa hamnar, utom Marseille, der den för-
blef 3 Spanskt piaster. Enligt Kongl. brefvet d. 29
Juli 1933, ändrades detta åter till 7-:dels Hamb.
Banko eller piaster, samt höjdes deröfver i vissa
hamnar, och just de mest beseglade. En ny expe-
ditionsiaxa för Konsulerne är utfärdad, der afgif-
terne bestämmas 1 Hamb. Banko. Lästeafgiften för
fartyg, som begagna Turkiska dokumenter, har
upphert. Konvojafgiften blef år 1831 bestämd till
vissa procent af tullen; men detta utföll likväl så
tungt, alt en nådig Kungörelse d. 27 April 1833
måste utfärdas, hvarigenom afgifien på utgående
varor nedsattes till hälften, från och med samma
års början, och hvad som deröfver redan var be-
taldt, skulle vederbörande återställas; hvilket i tull-
verket lärer vållat åtskilligt besvär.
Lånekontor för Bergsmän. R. St. begärde att de
af Regeringen måtte erhålla ett förslag till Låne-
ivrättning för Bergsmanshandteringen, i likhet med
Jernkontorets för Bruksägare.
Härvid är, så vidt vi känna, ännu ingenting af
Regeringen afgjordt.
Lejonbacken. Då RB. St. funno, att oaktadt det
årliga anslaget, som RB. St. 1823 meddelat till Le-
jonbackens reparation vid Kongl. Slottet, Riksmar-
skalksembetet upplånat öfver 155,000 Rdr för ar-
betets bedrifvande, samt ombyggnaden dock ej var
färdig, nödgades de att på en gång anslå medel, för
den till detta ändamål först beräknade kostnad,
stor 120,000 Rdr; på vilkor, att återstående kost-
naden för arbetets fullbordande skulle bestridas af.
Kongl Slottets byggnadsanslag. De anhöllo i an-
ledning deraf: såväl att Lejonbackens ombygg-
nad måtte inskränkas inom det årl:ga anslaget,
som att det embetet, hvilket tillhörer att antingen
uppgöra eller granska byggnadskostnads- förslag,
måtte förses med sådan instruktion, att oriktiga
beräkningar och i följd deraf missledning vid bygg-
nadsarbetens företagande, icke så ofta må äga rum.
Anm. Anslaget är uttaget och nya Lån hafva blif-
vit upptagne. Någon ny instruktion, i den mening
R. St. åsyftet, hafva vi ej kunnat upptäcka.
Gamla magasinsfondens fordringar. Vid sista
Riksdagen nödgades. Ständerne afskrifva öfver 48,000
Rdr af förra magasinsfondens äldre fordringar, samt
inbegära vidare upplysningar ang. dessutom circa
9000 Rdr, hvarför afskrifning bhfvit ifrågasatt, R.
St. ansågo sig alltså böra fastställa vissa hufvud-
grumder, hvarefter de ännu 1829 utestående undsätt-
nings-fordringar dels borde utsökas, dels utan af-
vaktan af RB. St:s medsgifvande kunde få afskrifvas.
Dessa voro:
1:00 Räntefritt anstånd med återbetalning på lämp-
ligare terminer, under vilkor af fortfarande säkerhet
för lånebeloppet; allt uppå Konungens Befallvings-
hafvandes anmälan;
2:0 Att ej nödige dragare, åkerreskap, samt de
nödvändigaste husgeråds- och klädes-persedlar må
utmätningsvis försäljas; samt att försäljning af fastig-
het:till gäldande af sådane skulder icke må äga rum;
3:o Att löftesmän, så vida de ånyo ikläda sig fort-
farande ansvarighet, tills full betalning blifvit erlagd,
,äcke må sökas förr, än lånlagarens oförmögenhet att
Latala Lläiäce ss RR KN
