Om det för en mindre skarpsynt Regering någon gång kan falla sig svårt, att upptäcka och följa folkets opinion, så länge den blott yttrar sig i det tysta, men. allmänt spridda tänkesättet, den rådande sinnesstämningen, så upphör likväl denna svårighet när opinionen framträder i handling. Detta sker i despotiska stater geuom en uppresning, och då är det icke längre i styrelsens förmåga, att förfara sjelfständigt eller gifva efter med värdighet: i konstitutionela länder deremot framstår denna handling alltid först i mildare former, såsom en varnande men bestämd vilja. Denna vilja yttrar sig aldrig tydligare än vid. reprvesentantvalen. Då de 221 Deputerade ånyo invaldes i Franska kammaren, var detta ett tecken, som man måste förvånas öfver att Regeringen ej aktade på; men följderna af detta förakt äro allmänt kända. Äfven hos oss är folket, ehuru i mindre mån, likväl icke utan tillfälle, att på samma sätt yttra sina åsigter, och om en sådan yttring sker bland den talrikaste delen af nationen, bland dem som mest kunna l:da af Regeringens misstag och djnpast känna skattebördornas tyngd eller de brister, som vidlåda samhällsinrättningen, är det ett faktum, som åtminstone förtjenar öfvervägas. Vi fästade för några dagar sedan uppmärksamheten på det tecken, som i detta afseende visat sig, genom Anders Danielssons utväljande i 27 härader. Förteckningen öfver BondeStåndets Ledamöter vid innevarande Riksdag, gifver ett annat bevis, som, om möjligt, är ännu mera talande; den visar nemligen att en stor mängd bland de ledamöter af förra Riksdagens BondeStånd, som ansågos hylla helt andra åsigter än Anders Danielsson, och i allmänhet utmärkte sig för mycken beskedlighet, icke blifvit återvalda till det värvarande Riksmötet. Vi införa här! en förteckning på 37 sådana Ledamöter. När man å ena sidan sammanlägger denna erfarenhet med de besvär som blifvit anförda i Longbergska målet, samt med den ytterst knappa majoritet, andra ministeriella Ledamöter, t. ex. vice Talmannen Jon Jonsson, erhållit, och å den andra dermed, att nästan alla de ledamöter, som tillhörde oppositionen, blifvit åt2ervalde, samt slutligen med Anders Danielsons 27 Härader, så synes opinionen knappt kunna på ett mera varnande sätt uttala sig. Förteckningen följer: Upsala Län: Anders Andersson i Ännesta; Anders Hansson i Gränberga, Erik Carlsson i Nyvalla. Stockholms Län: Olof Jonsson Söderström i Brölunda, Oiof Persson i Assjö, Lars Söderman i Fogdö. Sven Persson i Lunda, Gustaf Persson i Berg, Carl Mattsson i Ista. Kronobergs Län: Nils Håkansson i Rörvik, Sune Nilsson i Badeboda. Jönköpings Län: Peter Persson i Slätthult. Westerås Län: Jonas Olsson i Gullvalla. Göran Andersson i Gershälla, Anders Jansson i Tå. Östergöthland: Jakob Peter Andersson i Bocketorp. Anders Andersson i Fogelsrum. Södermanland: Anders Andersson i Warnby. Elfsborgs Län: Andreas Håkansson i Gångemad. Kalmar Län: Lars Larsson i Högsby Århult, Olof Jansson i Hult. ue St. Kopparbergs Län: C. G. Fahlander i Marnäs. Örebro Län: Anders Eriksson i Hökaberg. Olof Olofsson i Förlunda. Bengt Nilsson i Sjögesta. Wermland: Daniel Andersson i Åshammar, Olof Nilsson i Hallanda. Gefleborgs Län: Lars Larsson i Hallsta. Wester-Norrlands Län: Jon Larsson i Sörböle. Norrbottens Län: Fahle Burman från Kirasjocki. Lars Nilsson i Rosvik. Gottland: Per Mårtensson i Karby; Per Burge Malmöhus Län: Nils Persson i Tignestorp, Anders Nilsson i Lilla Isie. Kristianstads Län: Per Persson i Kjuge. Göteborgs och Bohus Län: Andreas Johansson i Löfsta. Erik Svensson i Restad. Vi meddela i dag efter löfte Grefve Cronbjelms yttrande på Riddarhuset sistl. Fredag, efter uppläsningen af Hr Grefva Lewenhaupts helsningstal till de öfriga Stånden: Under afläggande af min skyldiga tacksamhet till Grefve Lewenbaupt, som haft den godheten efterkoma min vördsamma anhållan: Uinder förklarinos. det iac