lig rådgifvare i afseende på nationens behof, och å
den andra sidan tillvinna sig af nationen det för-
troende, hvarförutan ett beständigt missnöje med
statsskicket skall äga rum, till störande af den har-
moni och den enighet, mellan styrelse och folk, som
under dessa händelserika tider äro mera angelägna
än någonsin.
Vidare behöfva vi biträde att ordna vår tryck-
frihet, så att, då den å ena sidan lemnar full frihet
åt pressen, den å andra sidan lemnar kraftiga me-
del att hämma sjelf. våldet och dejverkliga missbru-
ken; då den å ena sidan betager pressens organer
möjlighet till ett godtycke utom lagen, det å an-
dra sidan betager maktens innehafvare samma möj-
lighet af godtycke.
Vidare behöfva vi biträde till antagandet af elt
lagverk, som kan innebära borgen för rättvisa, skynd-
samhet och kraft vid lagarnes tillämpning, som öf-
verensstammer med tidens höjda uppplysning och
förfinade seder, utan att strida mot nationallynnet
och utan att genom en öfverdrifven liberalitet sna-
rare verka till förökning af brotten än tW!l deras
förekommande.
Vidare behöfva vi biträde till ett utvidgadt, med
tidens kraf öfverensstämmande, uppfostringsverk,
ihågkommanide att den fribet, som icke ar stödd på
sann upplysning, förr eller senare urartar, och att
det endast är igenom upplysningens spridande till
massan af nationen som vi skola söka en borgen för
befästandet af vårt nya statsskick, och af den älska-
de dynasti som gjort upplysning och frihet till
tronens grundval,
Vidare behöfva vi biträde till förenkling i möjli-
gaste måtto af en för vårt land för vidlyftig, illa
sammansatt och dyrköpt administration, qvarståen-
de sedan den tid, då Sverge hade nära dubbel vidd,
och nationen ej nog upplysning att genom väl ord-
nade municipal-inrättningar i möjligaste mån sjelf
sköta sine närmaste angelägenheter.
Vidare behöfva vi biträde vid införandet af en
näringsfrihet, som, då den lemnar fullt skydd åt eg-
na näringar, likväl uppmuntrar handela och icke
framkallar brotten; ett system som icke längre få-
fängt söker förbjuda medborgare en ärlig åtkomst af
främmande länders produkter, dem tidsandan och
välmågan påkallar, och dem den enskilta vinnings-
lystnaden ändock alltid vet att anskaffa.
Vidare behöfva vi biträde vid förminskandet, så
vidt rikets försvarsverk och den yttre sjelfständig-
het, som för den inre är ett :conditio sine qua non,
tillåta det, af skatterne. Ätminstone behöfva vi
biträde vid skatternas jemnare fördelning, vid lin-
drandet ar det förtryck som hvilar öfver jordbruket,
genom tillfälliga skatter, sedan längre tider och ge-
nom oraltvis häfd qvarstående såsom permanenta. -
Dessa punkter, mine Herrar, tror jag innefatta na-
tionens angelägnaste behof, och hade enligt min
tanka bort, visserligen i kortare och lämpligare ut-
tryck, funnits intagna ide tal, som i dag å Ridder-
skapets och Adelns vägnar skola till medstånden
hållas.
Vi kunna här, med bibehållande af akt-
ning för hvarandra, och med hofsamhet och
lugn i uttryck, vara af olika öfvertygelse om
medlen att ernå det goda; men, mine Herrar,
jag är öfvertygad, att de punkter, jag här uppräk-
nat, hos hvar och en af Eder utgöra ömma före-
mål för våra Riksdagsmannabemödanden. Dessa
punkters omnämnande skulle således icke vara ett
uttryck af något visst parti eller partisinne, hvar-
ifrån jag ber Gud bevara vår representation, utan
ämnen för hvilka vi alla nitälska, lemnande åt de
kommande öfverläggningarne att afgöra medlen.
Mången har kanske trott att inom Ridderskapet
och Adeln finnes en viss motvilja för en represen-
tationsförändring eller förbättring. Nå väll om den
här finnes, så hyser jag äfven aktniag för denna,
mot min tro, rakt stridande öfvertygelse; men må
det då ursäktas att jag uppmanar dessa, den ål-
driga representationens, försvarare, att visa det
denna representation kan uttrycka landets opinion,
och att jag tror att bästa beviset vid detta tillfäl-
le kommer att blifva, om de här församlade re-
presentanterne önska till medstånden frambära ut-
trycken af hvad vi tro vara landets intressen.
Jag anser denna stund vara för oss, såsom Ridder-
skap och Adel, högst vigtig. Den opinion vi här
yttra torde inför nationen blifva gradmätaren å
Ridderskapets och Adelns förmåga att uppfatta na-
tionens hehof, dess mod att uttrycka dem.
Jag inser mer än väl, mine Herrar! att tiden ic-
Lia Sillåtasns asvsn Amt Htarhata AnRh dickuritarna andsuao