försvaret, hade sist försarelade RB. St. funnit, att flottan hade en skuld af 204,000 R:dr, som inom 5 är borde gäldas; att för utförandet af den antagna arbetsplanen anslagen till flottans materiel understego behofvet med g95,000 R:dr årligen, samt att denna brist icke var afsedd bland det särskilt af Kongl. Maj:t vid den riksdagen begärta tillfälliga anslaget af 640,000 R:dr för sjöförsvaret. Som R. St. ansågo besparing på personella anslagen för flottan möjliga först i en framtid, samt utom nämde behof äfven andra yppat sig, för exercis, informationsverkets förbättring m. m. anslogo RB. St. 5o,c00 R:dr ytterligare till denna hufvudtitel, men fästade det vilkor dervid, att det till titeln hörande anslag för Lotsoch båkinrättningarne, skulle odeladt användas till dessas förbättrande. R. St., som således ej kunde fylla flottans hela behof, sade sig hysa den förmodan, att då Kongl. Maj:t, oaktadt desse förhållanden, icke äskade någon tillökning i årsanslagen, Kongl. Maj:t säkert vore betänkt på sådane besparingar i utgifterna för sjöförsvaret, som öfverensstämma med nationens förmåga att dem åstadkomma; och begärde inventering 1 flottans ekevirkes-förråd. Besynnerligt nog anmärktes icke af Stats-Utskottet, att denna skuld var obehörig, och att den var hufvudsakligast vållad deraf, att 30,c00 R:dr årligen af anslaget till materielen, alltsedan flottans nya organisation, utgått till personalen: ett förhållande, som strider mot 64 4. Reg. Formen, hvari föreskrifves, att statsanslagen endast böra anordnas till de af RB. St. pröfvade behof och efter den upprättade staten. Redan år 1809 hade fråga blifvit väckt angående regleringen af städernas inqvarterings-besvär. År 1823 blef den af RB. St. ytterligare yrkad; men som icke någon fullständig behandling i ämnet då var möjllg, i saknad af åtskilliga 13 år förut begärda förberedande administrativa åtgärder, föreslogo R. St. vissa grunder, nemligen: Att kaserner, boställshus, stallar och , magasiner i garnisous-orten, der ej kronanredan äger sådana, böra för räkning inköpas eller uppföras; att stadens skyldighet såsom garnisons-ort för framtiden inskränkes till förbindelsen, att förse befäl och manskap med Service, eller sängkläder, ved och ljus, samt att, intilldess sådane anstallter hinna att vidtagas, må med inqvarteringen såsom hittils förfaras. R. St. förbehöllo sig derjemte, att sedan genom Reg. försorg vissa begärde upplysningar blifvit anskaffade, vid näst inträffande Riksdag slutligen bestämma denna vigtiga angelägenhet. i Upplysningar hafva blifvit infordrade af. Landshöfdingar, Magistrater, m. fl. men Krigs och Kammar-kollegierna samt Stats-kontoret hafva icke ännu inkommit till Reg. med deras utlåtanden. Som detta ärende på ett kinkigt sätt angår Borgarståndets onera, så torde väl denna sak, likasom åtskilliga andra, tillämnad för den 7 åriga Riksdags ledigbeten till 1833, icke blifva i år mogen till behandling af Riksens Ständer. Beväringsmanskapet bör, enligt det vid dess inrättning år 1912 fattade Beslut, icke kallas till vapenöfning utom Länet. Då beväringen var ämnad att inträda 1 det regementes leder, hvartill den hörde, var väl detta stadgande i allmänhet tjenligt. Men den orediga indelningen i vårt land, af militära, civila och kyrko-distrikten vållar alltid, att sådane allmänna stadganden icke äro öfverallt ändamålsenliga. R. St. begärde derföre, att Landshöfdingar och Regements-Chefer måtte anbefallas att uppgöra och till Kongl. Maj:ts pröfning och fastställelse insända förslag å de exercis-platser, hvarest de Bevärings-skyldige för hvarje ort kunde med minsta besvär och kostnad, så för enskilte som för det allmänna, fullgöra de erforderlige vapenöfningarne. Krigs-Kollegium har d, 28 sistl. December till Reg. aflemnat ett utlåtande angående såväl denna angelägenhet som åtskilligt annat, rörande ändringear i bevärings-skyldighetens uppfyllande, hvarom således framställning till R, St. sannolikt kommer att ske. — En un dersökning huruvida ny rotefördelning i båtsmanshället på Öland var af nöden, blef äfven af RB. St. yrkad. Reg. har d. 9 Juli 1830 förklarat sig ej kunna bifalla denna begäran, då förordningen af den 30 Mars 1320 redan bestämde, huru med rotars sam