hederlig och vältänkande direktör, dels kan modi-
fiera, dels anse som aldrig existerande; men det
är ej emot en sådan de underhafvande behöfva
skydd, utan mot en af stridiga egenskaper, och emot
en sådan förivans nycker eller onda vilja beröfvar
detta reglemente dem allt försvar.
Hvad som likväl mest karakteriserar reglement-
författarens begrepp om konst och litteratur är ar-
tikeln om nya pjeser. Deri säges, att teatern bör,
i mån af tillgångarne, uppmuntra och skaligen be-
löna inhemska författares arbeten. Detta iiknar
nvg mycket en verklig ironi. Det. säges. nemligen
strax derpå, att ett Svenskt original af mindre
värde ej må föredragas en öfversättving, som stör-
re värde äger. Vi wvilja antaga det bästa fallet,
eller att Direktören alltid förstår bedömma detta
värde. Nu inlemnar en författare ett originalar-
bete af gauska försvarlig halt, churu det ej kan
klassificeras som ett mästerstycke. Men nu har
förut inkommit eller inkommer sedan en öfversätt-
ning från Shakespeare, Voltaire, Schiller, Moliere,
eller någon annan klassisk författare, med hvilken
den inbemska ej kan mätas. Direktören har här
strax ett lagligt skäl, att ej gifva hans pjes, eme-
dan han har en ötversättning af större värdel 7
Taniten för arfvodet är lika vist beräknad. För-
faltaren tyckes på allvar ha trott att samma per-
son, som skrifver texten vll en opera, äfven kan
skrifva musiken; men likväl försigugt tillagt för den
händelse, sådant ej inträffar, eo lagparagraf, som
vi redan förut in extenso anfört, och hvaraf den
klyftigaste tolkare torde få svårt att utleta någon
bestamd mening. En talpjes 1 original på vers, som
fyller en hel aitons spektakel, d. v. s. någon gång
ett snilles fleråriga arbete, betalas här med ett och
ett halft hus, hvaremot ena öfversättning af en pro-
saisk pjes, som räcker en timma, d. v. s. en dags
mekauiska arbete betalas. med z hus, således 6
sådana stycken lika med originalet. Men skilnaden
blir annu större, om vi betänka följande ganska
möjliga omstandighet. Direktören vilt t. ex. icke
gerna låta gifva Svenska originaler — hvilket på-
stås stundom inträffa vid den Kougl. Svenska tca-
tern — men nödgas dock af wvissa konsideratio-
ner uppföra ett sådant. Han ger derlöre ett sådant,
men våsdslöst, skyller på, att det icke fyller huset,
och lägger det efter 4 eiler 5 representationer allde-
les ad acta — hwilket inträtfat med de flesta origi-
valstycken ). Deremot tycker han om öfversättnin-
gar, eller är sjelf intresserad i denna, vid Kongl. tea-
tern nu för tiden gängse fabriksrörelse. Den lilia
eu timmas pjesen kan väl icke gifva tolk, emedan
äskådaren ej går egentligen för dess skull; men han
sörjer lör lockande förpjeser, och de 6 representa-
tivnerna, hvaraf öfversattaren har andel, gifva fullt
hus, och följaktligen på hans lott 190 Rdr clier un-
gefär lika mycket söm original-förtattaren uppbu-
rit. Lägger man nu dertill, att direktionen äger
laglig ratt, att pruta äfven på detta lumpna arfvo-
de, och att, om en pjes efter första representatio-
nen, prötvas icke mer kunna uppföras — hvilket lika
ufta torde få tillskrifvas direktionen som författaren
— denne senare icke en gång erhåller något arfvo-
de för deuna representation, så finner man, hvilka
utsigter det nya reglemeutet. lemvat för inhemska
dramatiska sollens framkallande i dagsljuset.
Vi ha törut visat, huru reglemen:ets törfattare
förstår räkna; vi ba nu visat huru ban upplattat
teatern, litteraturen, menmskolynnet. och rättvisan.
Må iäsaren nu algöra, om :benämningen dödföodd ej
var den hodrigaste man kunde gifva detta foster.
) Författarens hela arfvode blir då omkring 200
itdr. :
200 NER STNESDKE BEDREV DCS SENSE AN HONAN NTA 0 LAT