ett nonscos, om man icke så vill kalla slafvens förhållande till sin husbonde, och likväl förekommer senare den försäkran, att den som ej för tel eller försummelser entledigas, som gör tjenst och ej bir bysatt, får tillgodonjuta de aftalta uppsägningstiderna. At sådant anses behöfva sägas, upphäfver redan begreppet om kontrakt. Ett dyukt kan förnyas, men endast på tiden från första April till sista Juli. En sujett af mindre behötlighet, som är oviss, huruvida Direktionen vill ånyo engagera den eller ej, lemnas sålunda i devna ovisshet ända till den första Augusti, och urståndsättes följaktligen, att i tid taga något annat arrangement för sin utkomst. Dea törsta Augusti intraltar, och han ställes, som man säger, på bar backe, eller uppskjuter Direktionen afgörandet ännu längre. Han engageras slutligen. 1 dyhkt fall fär han l:kväl ingen lön förr äv från och med den 1:sta Oktober, och nödgas således svälta under sommaren, eburu han måhanda fått tjenstgöra från terminens början. Sådana äro de föreskriller som finnas i ett af Kegseringen utfardadt reglemente. Ar det väl troligt, ati teaterns personal skulle ga in derpå? Det sages väl, att en sådan händelse bör bsstaämdt motiveras; men ges val någonting lattare an att finna motiver dertill? AT samma art ar stadgandet om rollers dubblering, likväl med den skilnad, att det iemnar ett fritt fält för Direktören, att kunna skada och clukanera en sujett, tll hvilken ban hyste ovilja. Han behötver blott, under pretext afreglementets ioreskrilt, oupphörlbgt tilldela en sådan roller att dubbiera, som han ma hända aldrig komimer att spela, och han sälunda systematiskt utnöta honom till kopp och själ, hvarefter han bortkastas som en utpressad citron. Huru med detta i kontraktsenlig väg kan. tillgå, visar stadgandet om nya roliers inlarande. Kougi. Maj:t har nemligen i Nåder beslutat, att miust 40 rader vers, eller 60 rader prosa, eler 32 takter musik läras cm dagen. Med all vördnad tör detta be:siut, som itka med öfriga grunder lärer skola tjena till orygglig efteriefuad för framtiden, torde i lörbigående lå nämnas, att t.ex. Virginies och Appii roller i Tragedien Virginia, tvenne de största och svåraste partvier i någon talpjes, innehålla den förra 6E30, den senare 620 verser, och borde sålunda läras, den ena på 16, den andra på 17 dagar! Man behöfver blott en enda gång hafva sett ett spektakel, för att finna orimligheten häri. Vida lättare är deremot föreskriften om prosa och musik. Nar versen iunehåller 12 stafvelser i raden, kan en utdragen prosaisk skrifsul möjligtvis innebålla blott fem eiler ex, och om i musiken pauserna äfven få säknas, som de verkligen böra, äro 32 takter stundom: snart nog lärda. At allt detta synes, att ingen lag kan bestamma det, som beror på artistens fattningsgåfva och goda vilja, men han kan på detta sätt vara: elt offer för Direktörns godtycke. Straffbestämmelserna äro, i: mer eller mindie mån, lika de föregående, med den skilnad, att arreststraffet ar borttaget, uck allt ansvar iuskiävkt till penvingeböter eller tjenstens förlust. — Den förestallmingen, att ett straff, som trälfar hederskänslan, är svårare, an ett som träffar kassan, alt ölvertygelsen om dess rättvisa än kännbarare än dess matesiella tyngd, allt sådant har ej tall Författaren in. Huru konstnärerna af honom anses finner man t. ex. al vitesförbudet för dem emot att instalia sig druckna, eller att taga hem ciler låna ut någol al teaterns kostymer eLlier eltfekter, hvilket allt, lärer vara hamwladt ur Arigsartiklarna, der det likväl endast gäller för gemenskapen, med hvilken teaterns sujetter sålunda stallas i lika rang. Nu ar det likväl en kand sak, att dylika eifekter imed direktoDpens goda minne ofta utlånats åt enskilta personer eiler. sätiskaper; iör dylika förseelser är lutet ansvar stadgad. oo Något sällsamt är förbudet, att tjenstgöra på annan teater eller orkester, när ingen sådan fivunes, eller alt ga ut, när man angifvit Sig Som sjuk. En teatersujett kan likväl vara för öfrigt ganska rörlig, ehuru eo tillfallg åkomma hindrar dess tjenstgoribg. En sångare, som tätt hosta, eller en at orkesterns iedawmöter som skadat sig i ett finger, är således dömd till husarrest eller böter, om icke Direåtörns godhet befriar honom devifrån. Af denna godhet beror allting, ty Direktören äger att efter beskafienheten ansvaret mildra eiler alldeles eftergifva. Lyckliga således hans vänner, olyckliga hans ficnser!