ett nonscos, om man icke så vill kalla slafvens för-
hållande till sin husbonde, och likväl förekommer
senare den försäkran, att den som ej för tel eller
försummelser entledigas, som gör tjenst och ej bir
bysatt, får tillgodonjuta de aftalta uppsägningsti-
derna. At sådant anses behöfva sägas, upphäfver
redan begreppet om kontrakt.
Ett dyukt kan förnyas, men endast på tiden från
första April till sista Juli. En sujett af mindre
behötlighet, som är oviss, huruvida Direktionen vill
ånyo engagera den eller ej, lemnas sålunda i
devna ovisshet ända till den första Augusti, och ur-
ståndsättes följaktligen, att i tid taga något annat
arrangement för sin utkomst. Dea törsta Augusti
intraltar, och han ställes, som man säger, på bar
backe, eller uppskjuter Direktionen afgörandet än-
nu längre. Han engageras slutligen. 1 dyhkt fall
fär han l:kväl ingen lön förr äv från och med den
1:sta Oktober, och nödgas således svälta under som-
maren, eburu han måhanda fått tjenstgöra från ter-
minens början. Sådana äro de föreskriller som finnas
i ett af Kegseringen utfardadt reglemente. Ar det väl
troligt, ati teaterns personal skulle ga in derpå?
Det sages väl, att en sådan händelse bör bsstaämdt
motiveras; men ges val någonting lattare an att
finna motiver dertill?
AT samma art ar stadgandet om rollers dubble-
ring, likväl med den skilnad, att det iemnar ett
fritt fält för Direktören, att kunna skada och clu-
kanera en sujett, tll hvilken ban hyste ovilja.
Han behötver blott, under pretext afreglementets io-
reskrilt, oupphörlbgt tilldela en sådan roller att dub-
biera, som han ma hända aldrig komimer att spela,
och han sälunda systematiskt utnöta honom till
kopp och själ, hvarefter han bortkastas som en
utpressad citron.
Huru med detta i kontraktsenlig väg kan. tillgå,
visar stadgandet om nya roliers inlarande. Kougi.
Maj:t har nemligen i Nåder beslutat, att miust 40
rader vers, eller 60 rader prosa, eler 32 takter mu-
sik läras cm dagen. Med all vördnad tör detta be-
:siut, som itka med öfriga grunder lärer skola tjena
till orygglig efteriefuad för framtiden, torde i lörbi-
gående lå nämnas, att t.ex. Virginies och Appii
roller i Tragedien Virginia, tvenne de största och
svåraste partvier i någon talpjes, innehålla den förra
6E30, den senare 620 verser, och borde sålunda lä-
ras, den ena på 16, den andra på 17 dagar! Man
behöfver blott en enda gång hafva sett ett spekta-
kel, för att finna orimligheten häri. Vida lättare är
deremot föreskriften om prosa och musik. - Nar ver-
sen iunehåller 12 stafvelser i raden, kan en utdra-
gen prosaisk skrifsul möjligtvis innebålla blott fem
eiler ex, och om i musiken pauserna äfven få säk-
nas, som de verkligen böra, äro 32 takter stundom:
snart nog lärda. At allt detta synes, att ingen lag
kan bestamma det, som beror på artistens fattnings-
gåfva och goda vilja, men han kan på detta sätt
vara: elt offer för Direktörns godtycke.
Straffbestämmelserna äro, i: mer eller mindie mån,
lika de föregående, med den skilnad, att arrest-
straffet ar borttaget, uck allt ansvar iuskiävkt till
penvingeböter eller tjenstens förlust. — Den före-
stallmingen, att ett straff, som trälfar hederskänslan,
är svårare, an ett som träffar kassan, alt ölverty-
gelsen om dess rättvisa än kännbarare än dess ma-
tesiella tyngd, allt sådant har ej tall Författaren
in. Huru konstnärerna af honom anses finner man
t. ex. al vitesförbudet för dem emot att instalia sig
druckna, eller att taga hem ciler låna ut någol al
teaterns kostymer eLlier eltfekter, hvilket allt, lärer
vara hamwladt ur Arigsartiklarna, der det likväl en-
dast gäller för gemenskapen, med hvilken teaterns
sujetter sålunda stallas i lika rang. Nu ar det lik-
väl en kand sak, att dylika eifekter imed direkto-
Dpens goda minne ofta utlånats åt enskilta personer
eiler. sätiskaper; iör dylika förseelser är lutet an-
svar stadgad. oo
Något sällsamt är förbudet, att tjenstgöra på an-
nan teater eller orkester, när ingen sådan fivunes,
eller alt ga ut, när man angifvit Sig Som sjuk. En
teatersujett kan likväl vara för öfrigt ganska rörlig,
ehuru eo tillfallg åkomma hindrar dess tjenstgo-
ribg. En sångare, som tätt hosta, eller en at or-
kesterns iedawmöter som skadat sig i ett finger, är
således dömd till husarrest eller böter, om icke
Direåtörns godhet befriar honom devifrån. Af den-
na godhet beror allting, ty Direktören äger att ef-
ter beskafienheten ansvaret mildra eiler alldeles ef-
tergifva. Lyckliga således hans vänner, olyckliga
hans ficnser!