holm den 10 Januari 1024. E. M. Tegner. Consist. Notarie. Svar på en t Aftonbladet insänd art. af den 7 Jan. 1834. (Slut f. N:o 16). Ångermanland har bland de norra länen, under denna oafbrutna kedja af missväxtår, varit det, som mest af nöden blifvit skonadt, vi erkänna det gerna med tacksamhet emot Försynen för dess barmhertighet. Dock hafva vissa trakter, i synnerhet fjällsocknarne, Ramsele, Wiksjö, Björna, Mo och Skorped, blifvit under dessa fyra år af hungersnöden lika hårdt tryckte, som Jemtland, Westeroch Norrbotten. De törråder, som allmogen genom omtänksam sparsamhet kunnat hoplägga, hafva blifvit fullkomligt medtagne genom den hjelp de broderligen räckt åt den nödlidande så val inom som utom länet. Och hvem kan klandra, att de besparingar, som omtanken ämnat för framtida behof, blitvit upplåtne under den tid, då hvarken allmänna eller enskilta understöd varit tillräckliga att afhjelpa nöden? Om man nu, i sina begrepp mindre gigantisk än Insändaren, icke föreställer sig hos hvarje hemmansägare fyllda spanmålsmagasiner, utan endast små förråd af några tunnor säd, så torde man finna, att de talrika skaror af tiggare och hjelpsö—e st kande, som under 4 år från alla länen dageligen ropat om hjelp, och infunnit sig till en myckenhet, som äter upplitvat minnet af folkvandrinvgarnas tider, att vära små sädeslårar blifvit tömda med lika hastighet, hvarmed de talrika molnen af gräshoppor nedslå och förhärja Afrikas slätter. Sålunda har Angermanlänningen, om han haft någon besparing, fatt upplåta den åt sina behöfvande landsmän och grannar. Med tömda lårar och visthus får han således möta den missväxt, som i år äfven drabbat honom, och sjelf nödstäld anlita andra om hjelp. Iakttagande samma hedervärda konseqvens, visar sig Insändaren äfven här lika skonsam i sin framställning af nöden, som osannfärdig isina uppgifter. Björna, Gideå och Mo socknar hafva blitvit träffade af en total missväxt. Säden är på de flesta ställen så bortfrusen, att det ej en gång lönar mödan att tröska den, och der den tröskas, erhåller man blott agnar. Hvarmed skola de olycklige stilla sin hunger? Barkmjölet, hvarmed wi förut matat våra svin, blifver gnu den hungriges föda; hackelse och agnar måste menniskor dela med kreaturen; stenarne måste lemna sin mossa till menniskors spis; och skulle man tro, att söndermalen sågspån är för de olyckliga ett välkommet näringsmedel? Hvad blir töljden af denna fleråriga nöd, hvarmed dessa socknar varit hemsökte, och af de onaturliga födoämnen man måst tillgripa? Jo — härjande farsoter, som flerestädes börjat visa sig. Ehuru vi äro på en gång tryckte af hungerns och sjukdomens fasor, har Insändaren dock till den grad afklädt sig all mensklighet, att han afmålat de eländiges tillstånd såsom godt, och velat beröfva dem medmenniskors hjelp och dertill ådraga dem missaktning. Samma olyckliga tillstånd herrskar äfven i fjällsocknarne Wiksjö och Ramsele i södra Ångermanland. Kölden och regnet har ock öfver hela den öfriga delen af Ångermanland förderfvat grödan, så att ingen undgår att i år mer och mindre erfara hungersnödens bitterhet. I stället för att i vanliga år få 5 tunna ur 2 skylar, erhöllo de lyckligaste i år blott I tunma ur 20 skylar; ja vanligast gifva 40 skylar ej mera. I norra Ångermanland påräknas under alla år ; tunna ur hvarje skyl, då det iår ej erhålles så mycket ur 10 skylar. En af: oss undertecknade, som besitter ett af de bästa hemman i en af Ångermanlands fruktbarare socknar, har af hela årets gröda fått skörda 14 tunnor dålig säd. Är det arma foiket icke då att beklaga, eller skulle läsarep eller Insändaren ännu vilja skatta dess tillstånd lyckligt? På åkrarne syntes väl årsväxten lofvande, men skadad af köld och regn har folket nödgats låta den hela: hösten sitta i hässjorna. Nu först i December och Januari månader har man kunnat börja att ur snön framgräfva de frusna kärfvarne, och kunnat sjelfve förvissa sig om en fullkomlig missväxt och bereda sig på den nöd, som häraf blir en följd. Då jordbrukaren sjelf ej förr än nu kunnat öfvertyga sig om resultatet af. årets skörd, så har det visserligen varit omöjligt för vår älskade Landshöfding, att beräkna landtmannens tillgångar för A ee Mn ee a LET Yr se I AT. a rn