Ibland rättegångarne i vårt kära fädernesland, der
nöjet att processa kostar så litet, förekomma stun-
dom mål, så helt och hållet utan skäl dragne un-
der domstols pröfning, att man måste förundra sig
öfver möjligheten att de blifvit instämde. Följande
må anföras såsom exempel:
En dag i förra veckan förekommo, vid en af Sta-
dens KämnersRätter, en bokbindare och en skoma-
kare, af hvilka den förre hade instämt der senare
för en räkning å förfärdigadt arbete. Skomakaren
kunde icke bestrida räkningens riktighet, men in-
vände, att något visst prisYpå arbetet ej varit betin-
gadt, utan hade, i stället för betalning, å skomaka-
rens sida blifvit utlofvadt, att försko ett par stöf-
lor åt bokbindaren. Detta medgafs af den senare,
med tillägg likväl, att skomakaren begått det hos
denna handtverksklass eljest sällsyota felet, att än-
nu ej hafva uppfyllt sitt löfte. Skomakaren sade
nu, att stöflorne voro färdiga och skulle innan kort
aflemnas, hvarmed bokbindaren fann sig nöjd; och
parterne åtskildes, efter erhållne förmaningar af
Rätten, att, för undvikande af ytterligare missför-
stånd, framdeles uppgöra sina liqvider med kontant,
i stället for varubyte.
är En kriminal-process förehades ett par dagar se-
nare, vid en annan KämnersRätt, emellan en hyr-
kusk och en hofslagaregesäll. Hyrkusken hade in-
stämt gesällen med påstående, att han måtte till
ansvar och böter fällas, för det han om klaganden
-utspridt den äreröriga beskyllningen, att denne skul-
le, uti portgången till ett hus här i staden, i Vre-
desmod stjelpt omkull en vagnskorg.
Hofslagaregesällen, en yngling af ganska städadt
utseende, ville ej förneka, att han fällt ett sådant
yttrande om hyrkusken, helst han med egna ögon
sett huru denne attackerat och besegrat sin fiende,
vagnskorgen, oaktadt han i brist af vittnen ej kun-
de bevisa sin utsago. Men då icke någon lefvande