liga Iorelasningar, 1 hvyuka larda man vilja under-
visa menigheten, hur den i sin olyckliga belägen-
het skall bevara sig för sjukdomar.
Efter ett afbrott, vålladt af Hr Fulchiron, som
tog arbetarnes i Lyon försvar, fortfor Hr Garnier
Pages att framställa flera anmärkningar af samma
slag emot styrelsens åtgärder, t. ex. Bastiljerna kring
Paris, Hertiginnans af Berry frigifvande, ehuru hon
kränkt lagarne m. m. och sade slutligen: Vå-
ra valmän ha utan tvifvel sändt oss hit på lan-
dets vägnar! Vi böra då fordra de besparingar
och politiska reformer, som Frankrike önskar.
Jag tror ändtligen, att vi böra antyda det onda, för
att hindra det ifrån att ske, och på det landet må
veta när måttet deraf är fulit. Bland de efterföl-
jande talarne var Hr Chapuis Mont Laville. Qvint-
essensen af hans tal innehålles i följande yttrande:
Här är fråga om att förklara sig för revolutionen
eller restaurationen. Man fordrar af oss ett hög-
tidligt godkännande af det sedan den 13 Mars följ-
da system. Att antaga adressen, M H. vore att
helt och hållet associera sig med ministeren och
dess värf, det vore att nu och för framtiden sank-
tionera alla förföljelser emot pressen, mot den per-
sonliga friheten, att gilla förslaget om bastiljerna,
att förklara er för de främmande monarkernas bunds-
förvanter, och att kämpa emot revolutionen, som J
ären skickade att försvara. : -
Sedan Hr Vienet talat för adressen, uppsteg ge-
neral Lafayette. Eit allmänt uttryck af aktning
och uppmärksamhet röjdes bland församlingen, och
den vördnadsfulle frihetsveteranen började:
Mina herrar, 1 fall diskussionen om adressen endast
förekommit mig som en vanlig parlamentarisk strid,
skulle jag afhållit mig ifrån att deltaga deri. Men här
är fråga om ett helt system, som man förklarat öf-
verlägset den ministeriella föränderligheten, och som
jag till och med trott mig finna af en konträrevo-
lutionär syftning mot Julirevolutionen, Jag har trott,
och jag tror ännu, att, oaktadt glansen af våra na-
tionaifarger, oaktadt förändringen af vår dynasti
och aristokratiens nedsättning, befinner man sig lik-
väl på en återväg till detta restaurationens sy-
stem, som en fläkt af folkets stora vrede förjagat.
Erinrom oss denna stora händelse, detta elektri-
ska slag, som återgaf Frankrike sin suveränitet, som
väpnade det helt och hållet, som befriade Belgien,
som vållade Stor- Britanniens parlamentsreform, som
demokratiserade Schweitz, som väckte de båda half-
öarne, som eldade Polen, detta Polen, som kastats emot
oss och som ble? Europas hjeltemodiga avantgarde.
Sedan den tiden har likväl en trivial och småaktig
diplomati förändrat sakernas utseende. Man har sett
Belgien ett rof för intrigen, Polen öfverlemnadt åt
Ryssland, Italien åt Österrike, och lifsprincipen för
vår existens åt främmande inflytelser.
Hvad har det, M. H., blifvit af denna Polska
nationalitet, som Kamaren (knot i centern) 1 före-
ning med konungen, vid sin heder försäkrade, att
den ej skulle gå under?
M. H., en Fransysk Kamares heder och stats-
chefens ord äro likväl saker af någon vigt. Nå väl,
ru se vi det vildaste tyranni herrska i Pohlen; vi
se de andra makterna deportera de olyckliga Po-
lackarne till Amerika, och vi sjelfve, M. H., ha vi
ingenting att förebrå oss, då vi, vid många tillfäl-
len, gjort ett så dåligt bruk af denna undantagslag,
som jag vill hoppas, att Kamaren, innan hon skiljs
åt, skall vägra att förnya?
I anseende till Italien, hvad har det blifvit af
de löften man gjort till ersättning för vår otro mot
de deklamationer, hvaraf Europa genljudat?
T anseende till de öfriga punkterna, vänta vi de
förklaringar, som styrelsen utan tvifvel lärer af-
gifva.
Men det är en annan fråga, den om Fyskland.
Alit ifrån Frans I:sta intill våra dagar, har
Frankrikes politik alltid varit, att beskydda de Ty-
ska staterna emot de så kallade stora makternas in-
grepp, och till och med emot deras inflytande.
Hvad har man gjort i detta fall? Har man icke,
om jag får tro tidningarna, medgifvit, att det be-
rodde af en förbundsdag, hvilken, som man vet, helt
och hållet beherrskas af de stora makterna, att skic-
ka trupper mot de Tyska staterna. Jag anser det
nyttigt, att påkalla en förklaring häröfver.
Talaren anmärkte derefter, att noninterventions-
principen vore gillad af Kamaren, och att de främ-
mande makterna troligen skulle finna rådligast, att
åtminstone iakttaga den emot Frankrike, som,
utom sin nationalstyrka, hade hela Europa på sin
sida. Derefter återkom talaren till landets inre ställ-
2 pe 1 10
