liga Iorelasningar, 1 hvyuka larda man vilja undervisa menigheten, hur den i sin olyckliga belägenhet skall bevara sig för sjukdomar. Efter ett afbrott, vålladt af Hr Fulchiron, som tog arbetarnes i Lyon försvar, fortfor Hr Garnier Pages att framställa flera anmärkningar af samma slag emot styrelsens åtgärder, t. ex. Bastiljerna kring Paris, Hertiginnans af Berry frigifvande, ehuru hon kränkt lagarne m. m. och sade slutligen: Våra valmän ha utan tvifvel sändt oss hit på landets vägnar! Vi böra då fordra de besparingar och politiska reformer, som Frankrike önskar. Jag tror ändtligen, att vi böra antyda det onda, för att hindra det ifrån att ske, och på det landet må veta när måttet deraf är fulit. Bland de efterföljande talarne var Hr Chapuis Mont Laville. Qvintessensen af hans tal innehålles i följande yttrande: Här är fråga om att förklara sig för revolutionen eller restaurationen. Man fordrar af oss ett högtidligt godkännande af det sedan den 13 Mars följda system. Att antaga adressen, M H. vore att helt och hållet associera sig med ministeren och dess värf, det vore att nu och för framtiden sanktionera alla förföljelser emot pressen, mot den personliga friheten, att gilla förslaget om bastiljerna, att förklara er för de främmande monarkernas bundsförvanter, och att kämpa emot revolutionen, som J ären skickade att försvara. : Sedan Hr Vienet talat för adressen, uppsteg general Lafayette. Eit allmänt uttryck af aktning och uppmärksamhet röjdes bland församlingen, och den vördnadsfulle frihetsveteranen började: Mina herrar, 1 fall diskussionen om adressen endast förekommit mig som en vanlig parlamentarisk strid, skulle jag afhållit mig ifrån att deltaga deri. Men här är fråga om ett helt system, som man förklarat öfverlägset den ministeriella föränderligheten, och som jag till och med trott mig finna af en konträrevolutionär syftning mot Julirevolutionen, Jag har trott, och jag tror ännu, att, oaktadt glansen af våra nationaifarger, oaktadt förändringen af vår dynasti och aristokratiens nedsättning, befinner man sig likväl på en återväg till detta restaurationens system, som en fläkt af folkets stora vrede förjagat. Erinrom oss denna stora händelse, detta elektriska slag, som återgaf Frankrike sin suveränitet, som väpnade det helt och hållet, som befriade Belgien, som vållade StorBritanniens parlamentsreform, som demokratiserade Schweitz, som väckte de båda halföarne, som eldade Polen, detta Polen, som kastats emot oss och som ble? Europas hjeltemodiga avantgarde. Sedan den tiden har likväl en trivial och småaktig diplomati förändrat sakernas utseende. Man har sett Belgien ett rof för intrigen, Polen öfverlemnadt åt Ryssland, Italien åt Österrike, och lifsprincipen för vår existens åt främmande inflytelser. Hvad har det, M. H., blifvit af denna Polska nationalitet, som Kamaren (knot i centern) 1 förening med konungen, vid sin heder försäkrade, att den ej skulle gå under? M. H., en Fransysk Kamares heder och statschefens ord äro likväl saker af någon vigt. Nå väl, ru se vi det vildaste tyranni herrska i Pohlen; vi se de andra makterna deportera de olyckliga Polackarne till Amerika, och vi sjelfve, M. H., ha vi ingenting att förebrå oss, då vi, vid många tillfällen, gjort ett så dåligt bruk af denna undantagslag, som jag vill hoppas, att Kamaren, innan hon skiljs åt, skall vägra att förnya? I anseende till Italien, hvad har det blifvit af de löften man gjort till ersättning för vår otro mot de deklamationer, hvaraf Europa genljudat? T anseende till de öfriga punkterna, vänta vi de förklaringar, som styrelsen utan tvifvel lärer afgifva. Men det är en annan fråga, den om Fyskland. Alit ifrån Frans I:sta intill våra dagar, har Frankrikes politik alltid varit, att beskydda de Tyska staterna emot de så kallade stora makternas ingrepp, och till och med emot deras inflytande. Hvad har man gjort i detta fall? Har man icke, om jag får tro tidningarna, medgifvit, att det berodde af en förbundsdag, hvilken, som man vet, helt och hållet beherrskas af de stora makterna, att skicka trupper mot de Tyska staterna. Jag anser det nyttigt, att påkalla en förklaring häröfver. Talaren anmärkte derefter, att noninterventionsprincipen vore gillad af Kamaren, och att de främmande makterna troligen skulle finna rådligast, att åtminstone iakttaga den emot Frankrike, som, utom sin nationalstyrka, hade hela Europa på sin sida. Derefter återkom talaren till landets inre ställ2 pe 1 10