ULM GM 052 JO tvenne
har nu icke varit fallet. — Och likväl Är det icke
för material-kostnaderne den kungliga föreskriften
sätter någon gräns, utan för aflöningsstaten.
En annan oformlighet är, att bestämma grunder-
na för ett kontrakt, innan den andra kontraherande
delen blifvit på något sätt hörd, om han finner dem
antagliga, och att sådant sker i ett fall som detta,
der behofvet verkligen är större å konungens sida
än å sujetternas. Om nemligen konungen förklara-
de att han ej ville ha någon teater, så finge sujet-
terna utan särdeles svårighet en sådan — ty Sveri-
ges hufvudstad kan ej umbära den — hvaremot,
i fall sujelterna ej antaga konungens förslag, H. M.
Stminstone på 3 eller 4 år kunde blifva utan nå-
gon egen teater. En sällsamhet är äfven, att
förändrade grunder för ett H. M. enskilt tillhörigt
verk beslutas, en komite ullsättes att derom afgifva
förslag, och den man, som nu står i spetsen för
verket, likväl icke lärer blifvit rådfrågad, huruvida
han finner förslaget verkställbart. Vi beundra det
resignerande saktmodet hos den i så många hänse-
enden aktningsvärde embetsmannen, som det oaktadt
åtager sig verkställigheten, ty aldrig har någon er-
hållit ett svårare uppdrag. Några ögonkast på do-
kumenterna skola utvisa detta.
Grunderna rörande löneväsendet bestämma ett
oöfverstigligt maximibelopp för de särskilta stater-
na. Det orimliga 1 sjelfva tankan af ett dylikt be-
stämmande a priori är tydligt, emedan det är fria
menniskor, hvilkas vilja man sålunda på förband
vill tillfångataga. Det är väl sant, att Direktions-,
tjenstemanna- och betjeningspersonalen, hvars vilkor
äro någorlunda rundligen tillskurna till 12,333: 16,
utom särskilta emolumenter af husrum och ved-
brand, ej lärer bli svår att komplettera, och attett
kapell, som proportionsvis ej heller är så illa lot-
tadt, enär dess stat är upptagen till 30,000 Rdr,
icke torde bli omöjligt att sammansätta af de nu
dervid anställda, eller att införskrvifva utifrån; men
aktörer och korister kunna ej ersättas, i fall de nu
varande icke finna sig belåtne med det bestämda
anslaget. Men om de äfven gingo in derpå, hvad
blefve följden? Staternas hela belopp skulle snart
vara upptaget; ty det är temligen säkert, att hvar
och en betingade sig så många fördelar som möjligt,
och att summan således befunnes snarare för knapp,
än för dryg. Nu blefve likväl Direktionen i tillfälle,
att engagera en sujett af stor nytta för teatern,
men vore bunden af de bestämda staterna; en stor
talang kunde erhållas för tal- eller sångscenen, eller
en utmärkt dansör eller dansös, hvarigenom ballet-
ten kunde upphjelpas ur dess nu varande ödesmål.
Men hvarje aflönings stats belopp är bestämdt, och di-
rektionen måste då antingen låta den oumbärliga ta-
langen gå sig ur händerna, eller öfverskrida de fast-
ställda grunderna, eller anhålla, att Kongl. Maj:t
täcktes sjelf rubba dem. Detta sistnämda alternativ
blefve förmodligen det, som måste vidtagas, men
man ser deraf huru litet dessa grunder äro orvgg-
liga. — Aktörsstatens flitpenaingar äro beräknade
till 16,333 Riksdaler 16 skillingar. Vi fråga nu
reglementets författare, huru detta är möjligt
att beräkna? För att på förhand kunna bestäm-
ma det, måste man äfven veta huru många
spektakler under året skola gifvas, hvilka pjeser
dervid skola förekomma, och hvilka sujetter dervid
skola uppträda i gamla eller nya roller, ty kan man
icke det, så tjenar beräkningen till mindre än intet.
Men vi vilja äfven antaga det orimliga, eller att
den slår in, låtom oss se hur det står till med
dessa grunder. Denna aflönings-stat komme då att
med flitpenningar utgöra 117,133: 16. Läggom
härtill materialkostnaden, för hvilken ingen gräns är
satt, och hvars stigande sålunda är mer än sanno-
likt, men som vi likväl ej vilja beräkna till mer
än hvad den sist varit eller 53,461: 44, 8, samt de
på teaterkassan anvisade pensioner, hvilka lära upp-
å till emellan 3 å 4000 Rdr, så ha vi ett bestämdt
utgiftsbelopp af 174,000 Rdr. Nu sliga teaterns
bestämda inkomster, de Kongl. anslagen, statens
särskilta bidrag, hyror af huset m. m. till högst
50,000 Rdr. För att fylla bristen behöfves således
en recettinkomst af 124,000 Rdr, ett belopp, hvar-
till den aldrig stigit. Således en gifven balans i
sjelfva kalkylen. Recetten har, öfverhufvud taget,
varit 110,000 Rdr; den föll år 1829 till 92,000,
och skulle möjligtvis, med en förändrad smak hos
publiken, kunna falla äfver derunder. Men vi sup-
ponera det bästa eller att den höllsig vid 110,0003
uppkommer i alla fall en med någorlunda visshet
beräknelig brist af omkring 14,000 Rdr årligen!
Sådana aritmetiska grunder har reglementets för-