1
ning af förf:s yttrande om det ädla ändamålet att
bestraffa tidens laster och dårskaper med: satiren,
att vi önska honom hjertligen lycka till detta nyt-
tiga värf, men tro att han bittills icke visat nog
förmåga, på sin höjd anlag, dertill; ty det är icke
genom berättelsen om en högst vanlig och lumpen
kärleksintrig, som detta mål vinnes, utan genoiww be-
straffningen och förlöjligandet af sådane konventio-
nella missbruk i umgängeslifvet, som gynna och be-
fordra dårskaper och laster, men hvilka han alltför
litet vidrört. Repliken lyder som följer:
Till Redaktionen af Aftonbladet!
I anledning af Aftonbladets omdöme om en skrift,
Pennritningar ur Stockholms wverlden, hvari un-
dertecknad är medarbetare, får jag anhålla om en
plats för följande anmärkningar:
När man sätter sig till doms, bör man veta hvad
man bedömmer. Man bör, då man bedömmer en
bok, hafva läst sjelfva boken och icke blott en an-
nons om densamma. Om man det gör, kan: en för-
fattare hafva litet mera utsigt att få behålla sitt
ärliga namn. Då skulle undertecknad, som i den
lilla boken både på omslaget, titelbladet och under
förordet utsatt sitt fulla namn, sluppit att, efter
en förlagsannons, läsa det förvandladt. Jag bär
nemligen namnet Joachim Ritsius, i stället för Rit-
sing. Kanske hade det också, ifall ifrågavarande
bok blifvit läst af sin domare, befunnits, att un-
dertecknads små berättelser hafva en ädlare syft-
ning och en mera moralisk anda, än den som röjer
sig i sjelfva Aftonbladets kaleidoskopartikel, hvars
insinuationer om en författares afsigt äro lika för-
mätna, som dess faktiska uppgifter ) falska.
Aftonbladet säger att både skriften och Förfat-
taren tillhöra den litteraturgren och stå på den
punkten af den ästetiska skalan, söm de fordom
beryktade Nybergska skrifterna: Uggleviksbalen m.
m.? Min vän Patrik P. må sjelf framdeles för-
svara sin andel, i denna oss öfvergångna dom,
ehuru jag kanske just har hans skämt med Afton-
bladet att tacka för denna tidnings ömtålighet, men
jag får för min enskilta del anmärka, att den punkt
på Aftonbladets astetiska skala, hvarpå jag står,
måtte vara temligen omfattande, emedan den stäl-
ler den Nybergske Författaren tillsammans med
Grefve Benzel-Sternau, i hvars Proteus det med
så stora astetiska kunskaper försedda Aftonbladet
täckes påminna sig att det läst N:o 2 af berättel-
serna, och med Eugene Sue ur hvars Tablettes de
flesta dragen i N:o 1 och 53 äro lånade ehuru lo-
kaliserade. För öfrigt vore det besynnerligt, om
mean kunde finna något anstötligt deri, att en för-
fattare, som nitälskar för sdernas helgd, icke sko-
nar den fagra yta hvarunder Stockholms-verldens
sedeförderf vill dölja sina laster och brott. Jag
har tecknat några drag, i hvilka jag måhända träf-
fat sanningen, men jag trotsar hela skaran af min
samtids dårar att uppvisa i mitt arbete en enda
rad, som är riktad mot någons personlighet, eller
ett uttryck som sårar seder och anständighet..
Aftonbladet säger, att jag gerna ville, ättsmin
skrift skulle anses förvett paskill, utan att. den:
egentligen är det. En sådan insinuation om . afsig-
ten är oväntad och otillbörlig. -Min skrift är icke.
ett paskill. Den är en ointresserad sedemålning,
lika ädel till sin syftning, som någonsin Horatii
och Persii satirer, eller Svifts joch Sternes skrifter,
hvilkas skarpa färger visserligen med: oändthigt mera.
snille, än min nyhegynnareförmåga, men med så
mycket mindre skäl utpekade dårskapen och tla-
sterna, som deras samtid var mindre djupt sjun-
ken än min. Att Aftonbladet vill stämpla mitt ar-
bete såsom paskill, skulle det kunna komma deraf,
att det vill anses förakta de emot Aftonbladet
sjelf riktade infall? Men jag vågar tills vidare på-
stå, på min medarbetares vägnar, att tidningsväsen-
det 1 Stockholm ingalunda är så heligt och full-
koroligt, att det icke tål vid anmärkningar och till
och med får hålla till godo med satirens löje, hvars
behörighet för öfrigt allmänheten må bedömma.
Slutligen får jag förklara, att endast det oädla
bemödandet att rycka ned mina små berättelser i
smutsen, genom det gyckel med omdömen, som Af-
tonbladet tillåter - sig, har förmått mig till detta
försvar för min afsigt hvilken hör under en
högre domstol, än en tidnings. i
Stockholm den 11 Januari 1934:
j Joachim Ritsius.
4) Aftonbladet nämner några annonser i Dagbladet,
Tr So re PP 1 vp en 1 .
mm As 1 , 4
