ändras, Man mäste olfvertyga sig derom, att brän-
vinet verkligen kan umbäras; att dess dagliga bruk
hvarken är nödvändigt eller ens nyttigt och att,
då missbruket så ofta och så lätt förenas med det
dagliga nyttjandet, en afsägelse deraf, såsom det
säkraste och osvikligaste medlet att, så vidt möjligt
är, förekomma fylleriet, bör göras af hvar och en,
som klart inser denna sanning, uppriktigt älskar sitt
fädernesland och vill bidraga att afvärja ett ondt,
som hotar att mer och mer, om det obehin-
dradt får fortfara, undergräfva nationeus fysiska och
moraliska kraft samt ekonomiska välstånd. Det
var i denna öfvertygelse, som nykterhetsföreningen
antog den grundsats, att dess medlemmar afsade
sig bruket af bränvin och andra destillerade starka
drycker, hvilka dels i allmänhet ansågos lika onyt-
tige och skadlige som bränvinet, dels icke borde få
utgöra ett utbyte mot detta senare. Endast såsom
preservativ eller läkemedel borde derföre dessa dryc-
ker begagnas, Föreningens Ledamöter sökte att ge-
nom sina egne exempel visa, att afläggandet af brän-
vinets dagliga bruk ej alenast icke medförde nå-
gon olägenhet, utan tvertom i flere afseenden vore
nyttigt och förmånligt. Man hoppades att i de
mera bildade kretsarne skulle denna dryck allt mer
och mer försvinna och man öfvertyga sig derom,
at: här i Sverige, såsom i de flesta andra länder,
det går an att börja sin måltid utan att först för-
tära en större eller mindre qvantitet bränvin. 1 den
mån det blefve i allmänhet ansedt mindre belefvadt,
att dageligen nyttja bränvin, skulle äfven bruket
bafva aftagit hos de lägre klasserne, som åtminsto-
ne i annat gerna vilja rätta sitt lefnadssätt efter de
högres; och ju mera vanans och fördomarnas makt
blefve brutne, destomera vore och vägen banad att
medelst lämpeliga författningar söka minska till-
verkningena af bränvin och förbrukningen deraf.
Sådane voro våra förhoppningar. De syntes äf-
ven i början krönas af en hastigare framgång än
vi kunnat förmoda. Här i Stockholm tecknade : sig
mer än 1,000 personer af nästan alla stånd så-
som medlemmar af Föreningen, och det syntes såsom
skulle det lyckas, att genom väekande af en allmän-
nare fosterlandskänsla öfvervinna ett ondt, som tro-
ligan är det största, hvaröfver Svenska folket äger skäl
att beklaga sig. I Landsorterna ingingos äfven på
många ställen föreningar af enahanda beskaffenhet
med den i Stockholm. Äfven måttlighets-förenin-
garne, som tilläto sina ledamöter ett inskränktare
bruk af bränvin, bidrogo i. sin mån att åtmin-
stone för ögonblicket minska bränvinssupandet. Hvad
ej öfvertygelsen verkade, åstadkoms kanhända 1 kraf-
tigare mån, af den, i följd af. missväxt och inställd
bränvinsbränning, minskade tillgång och förhöjdt pris
å denna: vara... Utsigterne voro således år 1831 och
större delen af år 1832 gynsamma för föreningens
framgång. Men med den: frigifne bränvinsbrännin-
gen och en ymnig skörd, hvilken lemnade utvägar
att i öfverflöd bränna bränvin, som. till lågt pris
kunde försäljas, visade det sig snart, att alla nyk-
terhetsföreningarnes bemödanden och alla förnufts-
skäl, som kunde framställas, föga förmådde emot
vanans och fördomarnes makt, i förening med en-
skilt vinningslystnad och begäret efter den rusgif-
vande drycken. Bränvinet återvann således snart
sitt -välde och jemväl en del af dem, hvilka tecknat
sig såsom ledamöter af föreningen, återtog bruket
deraf. Orsaken härtill måste i väsendtlig mån sökas
deruti att, då föreningens motståndare icke kunde
vederlägga den sanningen, att bränvinet icke är något
näringsämne utan endast ett retningsmedel, och att
det såtom sådant icke kan vara erforderligt vid
andra än utomordentliga tillfillen, sökte de i stäl-
let att i möjligaste måtto förlöjliga föreningens fö-
retag. Mången, hvilken af fosterländskt nit sökt öf-
vervinna vanan att dagligen nyttja bränvin, men, i
stället att derföre åtnjuta vedermälen af andras
aktning, fann sig som oftast utsatt för deras -be-
gabberi och hånfulia åtlöje, tyckte det ej löna mö-
dan att längre fortfara uti en föresats , hvarmed
föga syntes kunna uträttas, då bränvinet fortfar att
allmänneligen nyttjas. Andre åter trodde att det
föga betydde om en enskilt aflade eller bibehöll
bruket af bränvin, oeh fortfor således dermed, för-
biscende att, då jemväl andra tänkte på samma sätt,
antalet af föreningens medlemmar blefve så myc-
ket förre, och framgången ännu mindre att påräkna.
Det hade ej heller lyckats, att mera allmänt upp-
lifva tillverkningen af godt öl och svagdricka eller
annan förfriskande dryck, som emot bränvinet kunde
hos de lägre klasserna utbytas, och smaken derför
förblef således till det mesta oförändrad
.
Ae TT r tt. -