Vi kunna i allmänhet ingalunda medgifva en för-
fåttare, hvars arbete blifvit recenseradti en tidning,
någon rättighet att i samma blad få en :antikritik
införd, endast derföre att han der blifvit strängt be-
dömd, i något annat fall än att han kan visa, det
kritiken oärligt citerat yttranden: eller vänställt fak-
ita ur sjelfva skriften, och således gjort sig skyldig
till vrängda framställningar. I hvarje annat fall
måste sjelfva arbetet gälla åtminstone lika mycket
som omdömet derom; och det sanna snillet banar
sig nog väg till publiken, i trots af;en recension.
Från. den grundsats vi.här framställt, föranleder
oss dock vår naturliga godhjertenhet, att i dag gö-
ra ett! utidantag tillförmån för författaren af Penn-
ritningar ur Stockholmslifvet. Denne, som vi för-
moda, unge man, efter som han sjelf kallar sig en
nybegynnare — en försäkran som wi ingalunda be-
strida — har förfärligt jemrat sig deröfver , att vi
uti den korta notisen om. ofvannämde skrift, med
anledning: af titlarna på vissa stycken deri, fram-
ställde den tankan, att det såg ut, som förf. syntes
- vilja hafva brochyren ansedd.för ett paskill, utan
satt den i-sjelfva verket vore det; med, andra. ord,
vatt kittlaköpares nerver genom rubrikerna: Enke-
frun i Götgatsbacken, Äfventyret i flickpensionen
ani AFdetta omdöme har förfs i sin: feplik. icke
förmåttVederlägga en bokstaf, då han icke kunnat
neka, atten sådan lokalisering som hänvisar läsaren till
sett: visst qvarter eller husnummer, alltid blir en if-
ven anledning till skadebegärets och skvallrets allu-
sioner.. Att :skriften icke är ett paskill är ju öfver-
flödigt att bevisa, då vi yttrat precist detsamma.
Att ingå i någon ytterligare utveckling af-våra oms
dömen om sjelfva berättelserna, hvilka vi kunna un-
derrätta förf. att vi verkligen längesedan läst, synas
de oss i sanning knappt förtjena, i hvilket afseende
vi, för att ej synas orättvisa, bjertans gerna Önska,