till reella fondens förstärkning, af ingen kunde
änses såsom ett bestämdt anbud, då ej uppgift på
leveranspriset åtföljde. Man kände ingen loflig väg,
hvarpå Sverges Rikes regering skulle kunna skaffa
sig silfver till så stort belopp, då den ej ägde till
Statskontoret ingående subsidier, ej grufvor, ej ut-
ländska fordringar, och, som det tycktes af inträf-
fade omständigheter, ingen utländsk kredit. Efter
dessa tilldragelser var verkligen ingenting att göra.
Ödet, så trodde mången, hade lagt sin hand på rea-
lisationen: det var åt dess ledning man måste lem-
na den; och det skedde. Dertill räkne vi med skäl
de många annonserne i utländska tidningar om silf-
ver-leveranser, som år 1931 af Banko-styrelsen in-
fördes, och den und. anhållan Bankofullmäktige vå-
gade göra, att K, M., måtte täckas försäkra full-
mäktige, att K. M. efter deras föregående hemstäl-
lan, utsätter tiden, då, enligt 2 S. i Myntbestäm-
ningslagen, Bankens skyldighet skall vidtaga, att vid
anfordran med silfver, efter stadgad myntbestäm-
niongsgrund, inlösa sina sedlar, K. M. täcktes sed-
nast 6 mån. förut låta derom underrätta fullmäkti-
ge. På annonserna ficks intet silfver, likasom det
åstås att aldrig några lån erhållas på de insända
artiklarna under rubriken Diverse i Stockholms
Dagblad; och fullmäktiges und. begäran förorsakade
ett nåd. svar, af d. 30 Juli s. år, som förtog allt
hopp om allvarligt slut på oredan; ty nu först er-
for man af den Kongl. skrifvelsen, att det var af
största vigt att lämpligheten af den tidpunkt, vid
hvilken beslutet om Bankens återöppnande till ut-
vexling af silfver skall bringas till verkställighet,
bestämmes efter ett noggrant skärskådande af Rikets
inre och yttre ställning, och af medlen att betryg-
ga dess wvaraktighet. Det nåd. löfte, som der-
jemte gafs, att fullmäktige före den tidpunkt af 6
månader hvarom de anhållit, skulle tillkännagifvas
när Kongl. Maj:t anser omständigheterna vara gag-
nande för verkställigheten af myntbestämningsla-
gen, innebar dessutom en utdrägt 1 tid, emellan ban-
kens färdighållande till vexling och sjelfva vexlin-
gen. Då funnes ju qvar blott 2:ne alternativer: silf-
rets hopvägande i banken eller dess uttömmande.
Regeringen erkände likväl itydliga ord uti denna
skrifvelsen: att på henne allena ankom att bestäm-
ma tidpunkten för vexlingen; och detta gjorde så
mycket, att en och annan ändå trodde på möjlig-
heten af ett slut på villervallan; ty, sade man: Reg.
vet ju således, att på henne hvilar det moraliska
ansvaret för dess fortfarande! Men kursen steg, kre-
diten minskades, och man gjorde ingenting, om ej
för något skall anses: ett nytt försök till. silfverlån
af riksgäldsfullmäktige, som likväl alldeles förfela-
des. Så stå sakerna, då Riks. Ständer, nu, år 13834
sammankomma. Banken står på gamla stället; me-
ra silfver finnes i dess hvalf än då Ständerna åtskil-
des; tillräckligt, för att genast öppna luckan till
vexling, om man vill se sakerna sådana de äro, och
A sätt förra ständer i den und. skrifvelsen yttrade:
vexlade efter den inlösningsgrund, som närmast
öfverenstämmer med det medelvärde i silfver,
hvarför bankens sedlar i allmänna rörelsen under
en längre tid varit gångbara.. Men frågar någon?
om Riks. Ständer, nu äfven hafva den klokhet och
kraft, att de besluta en genast skeende vexling, låta
den börja under deras egna ögon; och till bepväm-
lighet i räkning, sanit i öfverenstämmelse med den
nyss besagde riktiga grundsatsen, stadga myntvär-
det till 144 sk. eller 3 Ådr per Rdr. specie, efter
1664 års myntfot: Huru går det då .med bankokas-
sörerne, när de skola vexla de stora ståtliga nya
specie-riksdalrarne, som hålla 3 procent raindre silf-
ser än de af 1664? De få ju det besväret, att för
3 Bdr sedlar begära af allmänheten ett: tillägg af
1 I skilling specie, eller 4 5 sk. koppar skiljemynt.
HS 2
-
IWesterås d. 26 Januari — Istället för Anders
Larsson i Ålsänge, som afsagt sig riksdagsmannaför-
- An s 2 ss Ana . 1 MT