Det berättas numera allmänt, att besvären emot det Longbergska Riksdagsmannavalet i Gestrikland blifvit af Högsta Domstolen afslagna, men vi nämna detta, utanjatt sätta någonibestämd tro dertill så länge vi icke sett det justerade protokollet. Det vissa är emellertid, att saken i hufvustaden väckt en utomordentlig uppmärksamhet, och att något hvar är nyfiken att få se, om och huru Högsta Domstolen ämnar motivera beslutet. Att denna uppmärksamhet icke är mindre på Longbergs hemort, torde bland annat inhemtas af nedanstående, till redaktionen adresserade Utdrag af ett bref från Gestrikland dat. Tisd: den 14 Januari 1834. Om det kanhända vore en orättvisa om T. Longberg, att han följer med sin tid, så är det åtminstone visst, att tiden följer med honom. Det har nemligen besynnerligt rog, fogat sig så, att fatalietiden till besvärs anförande öfver hans val inföll på lördag, så att Konungens Befallninghafvande kunde genast skicka kurirer i alla möjliga riktningar till socknarne,for att få böndernes yttranden afgifne 1 sOCkenstämmorna söndagen och med samma kurirer tillbaka. De i lördags inkomne besvär emot Konungens befallningshafvandes kända utslag i frågan expedierades på sådant sätt till Thorsåker (besysnerligt nog ansåg man nu mera denna socken vara den enda, hvars rätt frågan rörde;) och ett önskligt yttrande kom redan så tidigt tillbaka, att handlingarne kunde 1 går f. m. insändas till högsta domstolen. Att de derstädes ej länge behöfva hvila, är naturligt. Utgången är ej tvifvelaktig. Man har härt funnit Lengberg äga rättvisan helt och hållet på sin sida, och förmodar ej att rättvisan i Stockholm blifver honom mera obenägen. Det förhållände kommer sålunda att inträffa, att Högsta Domstolen tilläfventvrs fastställer en förklaring af grundlagen, hvilken blir rakt stridande emot dess ordalydelse. Med tillämpning af Konungens Befallningsbafvandes åsigt vill det synas, som om man kunde tillställa Riksdagsmannaval huru och när det faller vederbörande in, och skulle dervid vår besvurna grundZag på det mest himmelskriande sätt kränkas, så kan i alla fall förbrytelsen emot grundlagen :hjelpas, om icke legaliseras, genom ett efteråt fattadt lyckligt sockenstämmobeslut — Så kunde man omsider. komma derhän, att presten jemte några af socknemännen skickade till Riksdagsma nna: valet den Elektor, som vore i deras enskiltag smak, då det alltid blefve god tid, att sedermera i nödfall skaffa bonom under hand bekräftelse på utnämningen. Procedyren vore onekligen förenad med vighet och lättnad både för allmogen och : tjenstemännen! Uti åtskilliga tidningar har man läst, det, i hän-. delse af nytt val, Longberg vore försäkrad om pluralitet. Detta är visserligen möjligt, men alldeles ie: ke säkert, ty att hah förlöråt mycket af sin: populazitet, — det har valförrättningen och stridigheter: ne derefter temmeligen påtagligt bevisat. Och hva! dan denna popularitets förlust? I Aftontidningen I läste man för ett par dagar sedan en rolig förklaring deröfver, neml. den, att Longbergär Realisationsman. Från hvilket håll denna fabel utgått, kan man här lätt gissa, och uträkningen med den saknar icke sin klyftighet: Det påstås ju att Realisatiomen ej älskas af oberoende Jernverksägare, och då vore detså ofantligt lätt, att: förklara oviljän emot Longberg vara väckt af några Jernverksägare, och densamma icke egentligen finnas hos någon af: allmogen. Ingenting är likväl mera misslyckadt än denna saga, för den som är i tillfälle att närmare I känna -allmogens, tänkesätt. OM man här a ill hå Longbergs anhängare och vedersakare öni orsakt