dock ej veta af något sådant, fastän R. St. sjelfve
i egne ord särskilt kallat det förvexling till silf-
ver. Köp på kredit, var i revisorernes tanka lån;
och de lånade likväl sjelfve på köpet utur den
ofvansazde meningen i instruktionen det begrepp,
att de hade rättighet befalla Bankostyrelsen, att ej
verställa en påtänkt åtgärd. Något så vidunderligt
som detta förbud mot en påtänkt åtgärd får man
likväl troligen söka efter, i hela den vidunderliga
stånds- representationens expeditioner. Emedlertid
hade, som det alltid går vid andebesvärjningar, hå-
let på fönster-blyet blifvit större vid den ondes ut-
drifvande än vid hans inträngande; och en annan,
vida större ond ande, forini Banken, neml. tviflets.
En anv!oritets ord, som hade det stora företrädet,
att blott granska, men ej ansvara, gåfve anledning
att fundera på saken; och man vet, att ibland går
det då sämre. Väl var och blef majoriteten ma-
joritet, så länge det ännu blott gällde, att såsom en
hederssak taga till protokollet den oemotsägliga
sanningen: att man blott ansåg sig böra handla ef-
ter B, Sits föreskrifter; men majoriteteu blef ma-
joritet, då det gällde att gå till verket. Det be-
fanns betänkligt, att på en ledamots röst låta stora
hvälfningar ske: och vare detta ei sagdt alt förebrå,
ty en hvar har sätt att ransakafsitt samvete; men,
viker en så vika snart två, och så komma alla un-
underfund med, att Banken nödgas köpa dyrt, i
stället för för godt pris, och att Banken ee wille
köpa dyrt, samt således nödgades köpa a tout prix;
och så blef intet köp och ingen vexling, om man
ej undantager högst små summor i förhållande till
det betydliga behofvet. (Forts. följer.)