dock ej veta af något sådant, fastän R. St. sjelfve i egne ord särskilt kallat det förvexling till silfver. Köp på kredit, var i revisorernes tanka lån; och de lånade likväl sjelfve på köpet utur den ofvansazde meningen i instruktionen det begrepp, att de hade rättighet befalla Bankostyrelsen, att ej verställa en påtänkt åtgärd. Något så vidunderligt som detta förbud mot en påtänkt åtgärd får man likväl troligen söka efter, i hela den vidunderliga ståndsrepresentationens expeditioner. Emedlertid hade, som det alltid går vid andebesvärjningar, hålet på fönster-blyet blifvit större vid den ondes utdrifvande än vid hans inträngande; och en annan, vida större ond ande, forini Banken, neml. tviflets. En anv!oritets ord, som hade det stora företrädet, att blott granska, men ej ansvara, gåfve anledning att fundera på saken; och man vet, att ibland går det då sämre. Väl var och blef majoriteten majoritet, så länge det ännu blott gällde, att såsom en hederssak taga till protokollet den oemotsägliga sanningen: att man blott ansåg sig böra handla efter B, Sits föreskrifter; men majoriteteu blef majoritet, då det gällde att gå till verket. Det befanns betänkligt, att på en ledamots röst låta stora hvälfningar ske: och vare detta ei sagdt alt förebrå, ty en hvar har sätt att ransakafsitt samvete; men, viker en så vika snart två, och så komma alla ununderfund med, att Banken nödgas köpa dyrt, i stället för för godt pris, och att Banken ee wille köpa dyrt, samt således nödgades köpa a tout prix; och så blef intet köp och ingen vexling, om man ej undantager högst små summor i förhållande till det betydliga behofvet. (Forts. följer.)