fordras på ett sätt, som utesluter möjligheten att
höra flere än några få bland dem, hvilkas hörande
blifvit föreskrifvet, och som, då frågan förekommer
oväntad och öfverraskande, gifver åt den uti saken
särskilt intresserade SockenstämmoOrdföranden makt
att, snart sagdt, efter godtycke diktera svaret.
Betraktas frågan skild ifrån alla biafsigter, utan
något slags personligt afseende, så är det af ojem-
förligt mindre vigt, att det talrika BondeStåndet,
vid början af det förestående urtima Riksmötet,
bland sina medlemmar, för en kort tid, saknar re-
presentant för provinsen Gestrikland, än att denne
representant skulle, på grund af ett olagligt val,
dervid inställa sig såsom en RiksdagsOrdningens of-
fentliga vedersakare.
Annorlunda skuile LandshöfdingeEmbetet i denna
sak förmodligen hafva handlat, om icke Landshöf-
dingeEmbetet, af skäl som äro mig okände, under-
låtit att vid målets pröfning upptaga den här förut
åberopade, af tio medlemmar af Thorsåkers Sockens
Bondestånd afgifne, till saken hörande förklaring,
hvilken den 2 i denna månad till Landshöfdin-
geEmbetet inkommit, och hvilken utan tvifvel ha-
de vunnit bifall och underskrift af större delen utaf
Bondeståndet i samma Socken, derest icke nödvän-
digheten af dess skyndsamma expedierande till Lands-
höfdingeEmbetet hindrat kommunikation deraf, inom
denna vidsträckta och folkrika församling. Mig vill
det för öfrigt synas, som skulle jag, betraktad helt
och hållet isolerad, såsom en ensam klagande indi-
vid af Bondeståndet, hafva ovilkorlig rätt att hos
LandshöfdingeEmbetet få ett, i uppenbar strid mot
RiksdagsOrdningens föreskrift, inom min ort förrät-
tadt Riksdagsmannaval, upphäfvet, om än alla öfri-
ga Bondeståndets medlemmar funne för godt att,
med olagligheten i valet, såsom i den jäfvige Pa-
storns protokoll orden lyda, förklara sig fullkom-
ligt nöjde.
Hvad som i denna sak icke varit det minst ovän-
tade, är att Bankofullmäktigen J. O. Longberg uti
sin, i LandshöfdingeEmbetets utslag upptagne, för-
klaring, med anförande af vissa advokatoriska, tem-
ligen olämpliga skäl, sökt vederlägga mina besvär
och följaktligen bestridt nytt Riksdagsmannavals
anställande. Samma grannlagenhet, som vid dy-
lika val hindrar en röstande att välja på sig sjelf,
hade dock bort föranleda Longberg att sjelf yr-
ka på nytt val, då han icke, utan att blottställa
sig för det allmänna klandret, kan vid Riksdagen
presentera sig, i följd af det obehöriga val, hvil-
ket Longberg nu söker försvara. Ena befattning,
som egentligen borde ankomma på allmänt förtro-
ende, kan ej handhafvas utan förebråelse, om den
öfvergått till innehafvaren, medelst öfverträdelse
af en lag, hvars upprätthållande han sjelf besvu-
rit. En sann förtjenst skyr icke den förnyade om-
röstning, sow omständigheterna här kräfva. Akt-
ningen för den allmänna opinionen hade af Long-
berg fordrat, att han sjelfmant underkastat sig
nytt val, hvilket bandlingssätt skulle hafva: vitt-
vat om känsla åf eget värde. För anställande af
nytt val fordras icke synnerlig omgång, ty Gest
rikland består endast af g Socknar, hvilkas full-
mäktige, derest valet, såsom lämpligast är, sker i
Gefle, utan svårighet kunna inställa sig, till valets
företagande i önskvärd ordning. Men om Long-
bergs uppförande i denna sak förekommit mig o-
väntadt, så har jag med verklig förundran erfarit,
att LandsböfdingeEmbetet i den senare perioden
af det egentliga utslaget upptagit just samma de
skäl, som Longberg anfört. En autovitet, hvilken
det tillhör att meddela ändring och rättelse uti
alla vid sockenstämmor förefallande missbruk och
oredor, och att skydda folkets lagliga rättigheter,
har således, endast för att hindra en:under vanliga
förhållanden, särdeles i Gestrikland, så enkel och
obetydlig sak, som ett nytt Riksdagsmannaval för
BondeStåndet, nedlåtit sig att till stöd för sitt dom-
slut använda en advokatyr, hvilken endast är eg-
nad att underhålla den, i alla fall, nog allmänna
föreställningen, att friheten vid Bondeståndets Riks-
dagsmannaval endast är en tom skuggbild. Long-
bergs ifrågavarande, af LandshöfdingeEmbetet re-
producerade. skäl, uthärda icke ens den lindriga-
ste granskning, och jäg förbigår så mycket hellre
en formlig vederläggving deraf, som jag derige-
nom skulle föras till vidrörande af händelser och
förhållanden, hvilka, ehuru de qvarstå j ett oro-
ande och varnande minne, man likväl högeligen
önskar att kunna lemna åt glömskan! i .
Genom hvad jag nu haft nåden, att i underdå-
nighet anföra, och genom bosföljande af mig un-
OT oa. . Ja VN