fordras på ett sätt, som utesluter möjligheten att höra flere än några få bland dem, hvilkas hörande blifvit föreskrifvet, och som, då frågan förekommer oväntad och öfverraskande, gifver åt den uti saken särskilt intresserade SockenstämmoOrdföranden makt att, snart sagdt, efter godtycke diktera svaret. Betraktas frågan skild ifrån alla biafsigter, utan något slags personligt afseende, så är det af ojemförligt mindre vigt, att det talrika BondeStåndet, vid början af det förestående urtima Riksmötet, bland sina medlemmar, för en kort tid, saknar representant för provinsen Gestrikland, än att denne representant skulle, på grund af ett olagligt val, dervid inställa sig såsom en RiksdagsOrdningens offentliga vedersakare. Annorlunda skuile LandshöfdingeEmbetet i denna sak förmodligen hafva handlat, om icke LandshöfdingeEmbetet, af skäl som äro mig okände, underlåtit att vid målets pröfning upptaga den här förut åberopade, af tio medlemmar af Thorsåkers Sockens Bondestånd afgifne, till saken hörande förklaring, hvilken den 2 i denna månad till LandshöfdingeEmbetet inkommit, och hvilken utan tvifvel hade vunnit bifall och underskrift af större delen utaf Bondeståndet i samma Socken, derest icke nödvändigheten af dess skyndsamma expedierande till LandshöfdingeEmbetet hindrat kommunikation deraf, inom denna vidsträckta och folkrika församling. Mig vill det för öfrigt synas, som skulle jag, betraktad helt och hållet isolerad, såsom en ensam klagande individ af Bondeståndet, hafva ovilkorlig rätt att hos LandshöfdingeEmbetet få ett, i uppenbar strid mot RiksdagsOrdningens föreskrift, inom min ort förrättadt Riksdagsmannaval, upphäfvet, om än alla öfriga Bondeståndets medlemmar funne för godt att, med olagligheten i valet, såsom i den jäfvige Pastorns protokoll orden lyda, förklara sig fullkomligt nöjde. Hvad som i denna sak icke varit det minst oväntade, är att Bankofullmäktigen J. O. Longberg uti sin, i LandshöfdingeEmbetets utslag upptagne, förklaring, med anförande af vissa advokatoriska, temligen olämpliga skäl, sökt vederlägga mina besvär och följaktligen bestridt nytt Riksdagsmannavals anställande. Samma grannlagenhet, som vid dylika val hindrar en röstande att välja på sig sjelf, hade dock bort föranleda Longberg att sjelf yrka på nytt val, då han icke, utan att blottställa sig för det allmänna klandret, kan vid Riksdagen presentera sig, i följd af det obehöriga val, hvilket Longberg nu söker försvara. Ena befattning, som egentligen borde ankomma på allmänt förtroende, kan ej handhafvas utan förebråelse, om den öfvergått till innehafvaren, medelst öfverträdelse af en lag, hvars upprätthållande han sjelf besvurit. En sann förtjenst skyr icke den förnyade omröstning, sow omständigheterna här kräfva. Aktningen för den allmänna opinionen hade af Longberg fordrat, att han sjelfmant underkastat sig nytt val, hvilket bandlingssätt skulle hafva: vittvat om känsla åf eget värde. För anställande af nytt val fordras icke synnerlig omgång, ty Gest rikland består endast af g Socknar, hvilkas fullmäktige, derest valet, såsom lämpligast är, sker i Gefle, utan svårighet kunna inställa sig, till valets företagande i önskvärd ordning. Men om Longbergs uppförande i denna sak förekommit mig oväntadt, så har jag med verklig förundran erfarit, att LandsböfdingeEmbetet i den senare perioden af det egentliga utslaget upptagit just samma de skäl, som Longberg anfört. En autovitet, hvilken det tillhör att meddela ändring och rättelse uti alla vid sockenstämmor förefallande missbruk och oredor, och att skydda folkets lagliga rättigheter, har således, endast för att hindra en:under vanliga förhållanden, särdeles i Gestrikland, så enkel och obetydlig sak, som ett nytt Riksdagsmannaval för BondeStåndet, nedlåtit sig att till stöd för sitt domslut använda en advokatyr, hvilken endast är egnad att underhålla den, i alla fall, nog allmänna föreställningen, att friheten vid Bondeståndets Riksdagsmannaval endast är en tom skuggbild. Longbergs ifrågavarande, af LandshöfdingeEmbetet reproducerade. skäl, uthärda icke ens den lindrigaste granskning, och jäg förbigår så mycket hellre en formlig vederläggving deraf, som jag derigenom skulle föras till vidrörande af händelser och förhållanden, hvilka, ehuru de qvarstå j ett oroande och varnande minne, man likväl högeligen önskar att kunna lemna åt glömskan! i . Genom hvad jag nu haft nåden, att i underdånighet anföra, och genom bosföljande af mig unOT oa. . Ja VN