1 uppgsiterne ucloin KnUuUuUDda Ualva SLULIC CIIiICP OLRHDdre del. Att sluta af de orviktigheter, som förekomma iden af dig omnämnde uppsatsen, med garanti af en hemmansägare i Medelpad, hvilken uppsats äfven jag läst, tillika med en annan artikel om nybyggarne, som stod i Aftonbladet, synes författaren hvarken hafva besökt de namngifne socknarne Skorped, Björna, Ramsele, Stigsjö och Wiksjö eller ens känna dessa vidt skiljda orters beskaffenhet, då han talar om arbetsförtjenst genom körslor vid Bruken och om kolare, ehuru icke något Bruk är beläget i dessa socknar eller kolning der idkas, med undantag af Westanå Bruk i Wiksjö socken, samt Kolare, som du väl vet, icke äro kände såsom någon särskilt folkklass 1 hela Länet, utan kolningen för Bruken verkställes af Brukens egne landtbönder eller af den här allmänt sjelfägande allmogen, som säljer kol till Bruken, då den dervid finner sin räkning. Nybyggare deremot finnas i de uppgifne socknarne mångas, om dertill räknas alla åboer på gamla Nybyggen och Kronohemman, och det är onekligt, att åkerbruket derstädes i allmänhet är föga lönande. Men man misstager sig dock mycket, om man derutaf drager den slutsats, att en omtänksam nybyggare måste sakna bröd i missvextår, så framt han ej dermed förses af den allmänna välgörenheten; och det är först under de sist förflutne åren, som detta oriktiga begrepp om nybyggarnes belägenhet, likasom om hela landet, fått sprida sig med full fart, 1 ansende till det dermed åsyftade menniskoälskand ändamål. Nybyggaren: vet alltrör väl, då han sätter sig ned i skogarne, att han föga eller intet kan med säkerhet skörda af den åker han småningom tillskapar; men han vet också, att menniskan icke lefver allenast af bröd, och åkerbrukrt är på långt när ej hans hufvudsak. Han får sin nybyggarehjelp, 2 å 3 tunnor säd årligen, och röknar för öfrigt på sin ladugård och sin arbetsflit. Han är på mänga ställen i tillfalle, att berga foder hela sommaren, tills vintern sätter en gräns för hans insamling, och han har derjemte tillgång på fiske och jagt, hvaraf det förra gifver honom mundförråd och den senare en kontant penninginkomst, utom hvad han kan förtjena genom försäljning af smör, talg, skinn och stundom något pälsverk. På andra ställen har nybyggaren äfven sin skog att räkna på såsom hufvudsaklig ivkomstkälla; dels-genom försäljning af sågtimmer till de i nedre landet belägne stora såg verken och af ved, dels genom tillverkning af bjelkar och bräder vid egve sågar, och han är härigenom i allmänhet i den ställning, att ban utan andras understöd kan tillbyta eller tillhandla sig den säd, han nödvändigt beböfver och hvarmed han dessutom lärt sig, att umgås sparsamt. Den åker han odlar, slår ej eller alltid felt och mången Fjelibo har, såsom till exempel i Junsele socken, två och tre års förråd af säd i herberget, då allmogen i de sädesrika provinserne kanske icke har säd för ett enda. Orätt vore dock att påstå, att icke bland nybyggarne finnas många stackare, som behöfva andras hjeip, och då man besinnar, huru mången dräng och piga med två toma händer bygga hjonelag, för att slippa tjena, så låter det lätt förklara sig, att sådane hushåll äro fattiga och alltid blottställda för nöd, så väl i goda, som svåra år, antingen de befinna sig på ett nybygge i fjellbygden, eller på ett torp, eller i en backstuga här i länet, eller annorstides: men jag anser icke detta förhållande påkalla någon sådan ailmän uppmärksamhet, som med de ofvannämde artiklarne åsyftas, ehuru jag 1 öfrigt unnar dessa nybyggare allt det understöd, som den kristetiga gifmildheten kan ämna dem, ja äfven om derigenom nu, såsom det säges hafva bändt någon gång förut, i Skorped, en och annan kom i tillfälle att hos någon bondhandlande, som är så godt om i Norra Ångermanland, förse sig med förråd af kalfe och socker. Du finner af allt detta, att nöden, efter mitt omdöme, ej kan vara så förskräcklig och allmän som du tror, och på långt när ej så svår som den många gånger varit; före den tid, då det började blifva på modet, att anförtro åt tidningsredaktionerne och den allmänna välviljan, omsorgen för fyllandet at hvarje partielt eller enskilt behof, som kunnat, såsom i den välmenande artikeln är så träffande och sant uttryckt, uppletas, och hvilket numera gått så långt, att nöden 1 de norra landskapen blifvit ett ordspråk och en stående rubrik i de allmänna bladen. Så börjar man nu äfven hysa fruktan för sädesbrist i nedre landet, emedan man funnit, att det tara ol vitalet vid troöskningen icke oifver 03 mur.