Kejsar Nikolaus, att Sultanen hade Kejsarn att tacka
för sitt lif och sin tron, och att han skulle evigt kän-
na sig honom förbunden. Derjemte uppdrog han
honom att kyssa Kejsarens panna och ögon, och att
omfamna honom å hans vägnar. Detta uppträde
tilldrog sig vid Bosforens utlopp i Svarta hafvet;
Sultan. hade till den grad satt etiketten å sido, att
han följde sin gunstling ända dit, och det var en-
dast champagnens makt, som hindrade honom att
följa. ännu längre, och sålunda skiljdes de såta vän-
nerna åt, då hvarken Sultan eller Achmet Pascha
längre kunde stå på benen. Det var ett skådespel
värdigt Turkiska väldets sista dagar. En drucken
monark, som genom en ambassadör, hvilken hvar-
ken kan läsa eller skrifva, skänker bort oafhängig-
heten af Mahomed II:s thron, skall utgöra ett tira-
gikomiskt blad i verldshistorien. Sultans förtr ogna-
ste vänner säga, att han icke alltid är rätt vid si-
na sinnen, utan genom sina tygellösa passioner och
ett omåttligt vindrickande ofta faller i en temporär
sinnesförvirring. Också tycks det som hade han
knapt bland sina rådgifvare en enda förståndig och
redlig man. De öfvergålvo honom i det farligaste
ögonblicket, understödde hans fienders planer och
bidrogo allramest till hans förderf. Då återstod för
honom ingen annan utväg än att kasta sig i Ryss-
lands armar. På detta sätt är Ottomanniska riket
förstördt i alla sina grundvalar; men hurudant blir
väl dess fall? Detta är en svår fråga att besvara.
Ryssland skall följa Katarnas gamla plan, och så
mycket som möjligt undvika att genom någon de-
monstratien , som väcker alltför mycken uppmär k-
samhet, gifva anledning till farhåga, förrän ögon-
blicket är moget för handling. Det första kanon-
skott Frankrike lossar blir signalen för Ryssland att
besätta Konstantinopel, hvilket från. Odessa och Se-
bastopol kan ske på några få dagar.
Det andra brefvet lyder som följer:
Dea inre upplösningen af det Ottomanniska riket
går med snabba steg. De be vättelser, som ingå från
särskilta trakter, skildra folket såsom högst. miss-
nöjdt och blott afvaktande en djerf anförare, för att
resa sig mot den förhatade Sultanen. Öfverallt fö-
der detta missnöje en jäsning, som förr eller senare
måste leda till en upplösning. Med Ryssland och
Österrike. i norr, med Mehemed Ali i söder , med
oro och jäsning i alla aflägsnare provinser från Al-
banien till Bagdad, och slatligen, då Sultan med
hvarje dag mer och mer uttalar sitt beslut att blindt
kasta sig 1 Rysslands armar, under det Frankrike och
England oupphörligt yrka, att Porten måtte begag-
na sina egna hjelpkällor för att rädda sig, må man
icke undra öfver den allmänna tro som här råder,
att stora händelser inom kort förestå i dessa trak-
ter. Man väntar dagligen Engelska och Fransyska
regeringarnes svar på officiella meddelandet af den
traktat, som på Rysslands begäran tillsluter passa-
gen genom Dardanellerne för främmande krigsskepp.
Den Engelskt Fransyska flottans närvaro och för-
stärkning i Arkipelagen anses af de missnöjda Tur-
karne såsom ett tecken, att den kris de så länge vän-
tat är nära sitt utbrott. Folkets missnöje mot Ryss-
land stiger med hvarje dag, under det Sultan der-
emot sätter hela sitt hopp på Kejsaren, som synes
derföre ägna honem ett lifligt deltagande, ja en stor
välvilja. De sista underrättelserne från Bagdad för-
mäla, att Ryska inflytandet visar sig icke mindre
verksamt vid Persiska än Turkiska bofvet; äfven
dit har Kejsaren erbjudit sig att skicka sina 1trop-
par, för att upprätthålla lugnet; likaledes har han
vunnit några Paschar och inflytelserika män vid
gränsorne, så att ingenting skall ställa sig i vägen
för uppnåendet af hans önskningar. De missnöjde j
Turkiet gå så långt, att de påstå att Ryssland skall
indirekt tvinga Frankrike och England att förklara
sig krig; i afvaktan häraf, säga de, förstärktes ar-
mden på Krim, och provianter rades flottan i Seba-
stopol för sex månader. Vare härmed huru som
helst — så mycket är säkert, att rustningar af kri-
giskt utseende i detta ögonblick bedrifvas i hela
Ryska riket. Den Engelskt- -Fransyska flottan har
icke lemnat Arkipelagen; den ligger för närvarande
i viken vid Smyrna för hukar, Får man tro de
underrättelser, som hitkomma från Egypten, så ha-
de Mehemed Ali beslutit, att till en början icke in-
låta sig i något vidare fälttåg, utan framför allt öka
sin flotta och gifva fasthet ät sitt system. Men då
man vet huru skickligt denne äregirige parveny vet
att förborga sina planer. så litar man icke särdeles