nämning af sedelmynt åt de Bank-papper, som till följe af Statsmakternas erkännande, samt af den inlösningsrätt lagen gifvit åt dem, uti statens eller ofta, såsom hos oss, äfven i de enskiltas liqvider, ega en vida större gångbarhet och ett förtroende, som står nära tillsammans med allmänna förtroendet till egen Regering och egna lagar. Den sedel-utgifning som kan ske ifrån en Bank, hvars kredit-papper hafva en sådan fördel, är så betydlig, att det icke endast är en förlust för de skattdragande klasserna om den öfverlemnas åt några rika inländska män, eller måhända till utländska kapitalister, utan att det äfven vore en bristande omtanka för nationens allmänna bästa, om man öfverlemnade åt några enskilta personers hederskänsla, att en dag låta hvarenda medborgare i samhället blifva lidande, derest Banken gick öfver ända. Härvid torde såsom invändning göras den frågan: Vore det ej bättre att helt och hållet afskaffa sedelmyntet, och låta all kredit-rörvelse bedrifvas af enskilta Banker med deras noter, utan alt likväl låta dessa gälla i Kronans uppbörd? Men om man måste svara: att sådant för värt land skulle vara en den största olycka, synes beviset af vår sats vara tillväckligt utfördt, Och skulle man väl behöfva mycket orda om de olägenheter, sorn ett sådant system nödvändigt måste medföra i Sverige, der afstånden mellan de handlande orterna äro så betydliga; kommunikationerne långsamma och osäkra, skatte-uppbörden ställd på en och samma tid för hela landet, marknaderna till största delen utsatta på tider, då uppbörden icke genom dem kan underlättas, sanit der slutligen, utom många andra skäl, folket vant sig vid den stora beqvämlighet för rörelsen, som onekJigen ett sedelmynt medför. I sanning, det skulle biifva ett vackert skådespel, om man tvingade allmänheten, sedan allt guldoch silfvermynt genom förktgående oriktiga förvaltningsåtgärder dragits ur rörelsen, att nu åter ovilkorligen anskaffa dylikt till skatternas betalving, och i följd deraf äfven till nästan alla de liqvider, som för nödvändighetsvaror, arbetslöner och nya åtagna förbindelser måste ifrågakomma och hvilka ifrån den stunden icke på annat sätt kunde utgöras 7). Man tror sig derföre icke behöfva ingå i ef fullständig utveckling af alla de bevis som kunde framställas, för att visa nödvändigheten af ett säkert och inlösbart sedelmynts begagnande i vårt land; ty man är öfvertygad, att hela den upplysta delen af Svenska allmänheten icke ett ögonblick tvekar att erkänna den. Men erkännes denna nödvändighet, så är ock behofvet af en offentlig anstalt för dess utgifning, vexling och kontroll erforderlig; och man står sålunda redan inom nödvändighetens gränsor, tvingad att antaga behofvet af den nuvarande Banken såsom SedelBank; ty hvartill skulle det tjena att upplösa den, för att bilda en annan? Öfver vådan af Bankens bibehållande, för Landets myntväsende har Ins. redan yttrat sig. Den opinion, som så mycket ordar derom, kan endast hämta sina skäl utur ett misstroende, som lika gerna kan utsträckas till alla samfunds-instiftelser, alla offentliga inrättningar och till hela statskicket 8); ty skulle lagstiftande och verkställande Statsmakterna förena sig, att plundra individen så kunna blott revolutionerne rädda allmänna säkerheten, och då finnas icke mera några lagar 9). Häraf kommer man till följande slutsatser: ::o Ett inlösbart, allmänt sedelmynt, är en fördel för vårt land, och måhända större än för de flesta andra länder. 2:0 Sedelrörelsens öfverlemnande åt en offentlig statsbank, är ett vilkor för allmänna säkerheten 3 och det innehär stora fördelar för hela nationen, hvilka eljest delades emelian blott några förmögne individer. 3:o Om en offentlig sedelbank förvaltas efter de grunder, som lagstiftande makterna öfverenskomma, samt under intet vilkor, genom undantagslagar undardrages att i allt hvad rörer annor mans rätt ansvara efter allmän lag; om den styres af serskildt valde ombud, som äro lagligen ansvariga -—— ———— rn eCUVL Vil mm — nn RR 7) Äfven detta bjelptes lätt, om förvandlingen icke skedde på en gång, hvilket icke eller är någon nödvändighet. I alla fall blefve ju frågan endast om indragning af småsedlarna. 8) Ganska rätt: alla sådana instiftelser hvilkas administration icke har någon ansvarighet, icke ens i personlig vanära i händelse af maktens miss160 1