nämning af sedelmynt åt de Bank-papper, som till
följe af Statsmakternas erkännande, samt af den in-
lösningsrätt lagen gifvit åt dem, uti statens eller of-
ta, såsom hos oss, äfven i de enskiltas liqvider, ega
en vida större gångbarhet och ett förtroende, som
står nära tillsammans med allmänna förtroendet till
egen Regering och egna lagar. Den sedel-utgifning
som kan ske ifrån en Bank, hvars kredit-papper
hafva en sådan fördel, är så betydlig, att det icke
endast är en förlust för de skattdragande klasserna
om den öfverlemnas åt några rika inländska män,
eller måhända till utländska kapitalister, utan att
det äfven vore en bristande omtanka för nationens
allmänna bästa, om man öfverlemnade åt några en-
skilta personers hederskänsla, att en dag låta hvar-
enda medborgare i samhället blifva lidande, derest
Banken gick öfver ända.
Härvid torde såsom invändning göras den frå-
gan: Vore det ej bättre att helt och hållet af-
skaffa sedelmyntet, och låta all kredit-rörvelse
bedrifvas af enskilta Banker med deras noter,
utan alt likväl låta dessa gälla i Kronans upp-
börd? Men om man måste svara: att sådant
för värt land skulle vara en den största olycka,
synes beviset af vår sats vara tillväckligt utfördt,
Och skulle man väl behöfva mycket orda om de
olägenheter, sorn ett sådant system nödvändigt må-
ste medföra i Sverige, der afstånden mellan de
handlande orterna äro så betydliga; kommunikatio-
nerne långsamma och osäkra, skatte-uppbörden
ställd på en och samma tid för hela landet, mark-
naderna till största delen utsatta på tider, då upp-
börden icke genom dem kan underlättas, sanit der
slutligen, utom många andra skäl, folket vant sig
vid den stora beqvämlighet för rörelsen, som onek-
Jigen ett sedelmynt medför. I sanning, det skulle
biifva ett vackert skådespel, om man tvingade all-
mänheten, sedan allt guld- och silfvermynt genom
förktgående oriktiga förvaltningsåtgärder dragits ur
rörelsen, att nu åter ovilkorligen anskaffa dylikt
till skatternas betalving, och i följd deraf äfven till
nästan alla de liqvider, som för nödvändighetsvaror,
arbetslöner och nya åtagna förbindelser måste ifrå-
gakomma och hvilka ifrån den stunden icke på an-
nat sätt kunde utgöras 7).
Man tror sig derföre icke behöfva ingå i ef full-
ständig utveckling af alla de bevis som kunde fram-
ställas, för att visa nödvändigheten af ett säkert och
inlösbart sedelmynts begagnande i vårt land; ty
man är öfvertygad, att hela den upplysta delen af
Svenska allmänheten icke ett ögonblick tvekar att
erkänna den. Men erkännes denna nödvändighet,
så är ock behofvet af en offentlig anstalt för dess
utgifning, vexling och kontroll erforderlig; och man
står sålunda redan inom nödvändighetens gränsor,
tvingad att antaga behofvet af den nuvarande Ban-
ken såsom Sedel- Bank; ty hvartill skulle det tjena
att upplösa den, för att bilda en annan?
Öfver vådan af Bankens bibehållande, för Lan-
dets myntväsende har Ins. redan yttrat sig. Den
opinion, som så mycket ordar derom, kan endast
hämta sina skäl utur ett misstroende, som lika ger-
na kan utsträckas till alla samfunds-instiftelser, alla
offentliga inrättningar och till hela statskicket 8);
ty skulle lagstiftande och verkställande Statsmak-
terna förena sig, att plundra individen så kunna
blott revolutionerne rädda allmänna säkerheten, och
då finnas icke mera några lagar 9). Häraf kom-
mer man till följande slutsatser:
::o Ett inlösbart, allmänt sedelmynt, är en för-
del för vårt land, och måhända större än för de
flesta andra länder.
2:0 Sedelrörelsens öfverlemnande åt en offentlig
statsbank, är ett vilkor för allmänna säkerheten 3
och det innehär stora fördelar för hela nationen,
hvilka eljest delades emelian blott några förmögne
individer.
3:o Om en offentlig sedelbank förvaltas efter de
grunder, som lagstiftande makterna öfverenskomma,
samt under intet vilkor, genom undantagslagar un-
dardrages att i allt hvad rörer annor mans rätt
ansvara efter allmän lag; om den styres af ser-
skildt valde ombud, som äro lagligen ansvariga
-—— ———— rn eCUVL Vil
mm — nn RR
7) Äfven detta bjelptes lätt, om förvandlingen icke
skedde på en gång, hvilket icke eller är någon
nödvändighet. I alla fall blefve ju frågan endast
om indragning af småsedlarna.
8) Ganska rätt: alla sådana instiftelser hvilkas ad-
ministration icke har någon ansvarighet, icke ens
i personlig vanära i händelse af maktens miss-
160 1