och med hämdens bevingade steg tillryggelagt
vägen från sundet genom skogen.
oooEn häftig villervalla uppstod bland de yr-
vakne krigarne på borgen. Någre sökte smy-
ga sig ut genom lörnporten, hvilket Likväl
gerom Algotsons kloka försigtighelsmått miss-
lyckades dem; andra skyrvdade att kasta på
sig sina rustningar och gripa till vapen ; Ab-
boten och munvkarne började med darrande
röst läsa på sina radband. I Sigurdssjäl upp-
stod en förfärlig aning, då han igenkände
Thoibjörns baner, och såg från hvilket håll
han kom. En kall rysning lopp gecom hela
hans kropp, och det dröjde es: stond, innan
han förmådde bämta sig från den förfärande
tanke, som hade öfserväldigat honom.
På något afstånd från bergets fot gjorde
fienden halt, och efter en stund ankom en
häörold, som begärde blifva förd till Abboten.
Mino herre, sade han, har befallt mig
bjuda Er fred och vänskap, ifall Ni genast
utrymmer bans borg, som Ni på så trolöst
sätt bemäktigat Er. Hvsrom icke, låter han
Er veta, att han på ögonblicket tågar till
Julita, der hav icke skall lemna sten på sten.
Jag väntar på ofördröjligt svar.
Ab oten begärde några minuters anstånd
med svaret, och lät tillkalla Sigurd och Al-
gotson, för att inbämta deras tankar. Sjelf
var ban böjd för fred och förlikning, då han
länkte på den fara som hotade det sköna klo-
stret; men de rådfrågade voro båda af mot-
satt tanka. De förestallde honom, att Thor-
björns fredsförslag endast var en list, för att
kunna afvakta ett mer gynnande tillfälle till
utförandet af sin bämd, och att ingen annan
utväg fanns än alt våga äfventyret af en Öp-
pen strid, emedan han, ifall de hölle sig in-
stängde på borgen, utan tvifvel skulle veirk-
ställa sin hotelse. Det kostade dem likväl
mycken möda att öfvertala den ärevördige
Abboten till detta steg, som i hans ögon var
föga annat än att fresta Gud och med vett
och vilja störta sig i förderfvet.
Härolden affärdades med tillsägelse att helsa
sin herre, det han strax hade att vänta ett
muntligt svar; och de båda anförarne rustade
sig i ordning till den afgörande striden.
På andra sidan om en liten bäck , som sling-
rande smyger sig genom den nedanför berget
belägna ängen, och invid en bro, der vägen
ävnpu i dag går fram, nedanför den plats, der
det vackra Äs : våra dagar fägnar den resan-
des öga, hade Thorbjörn fattat posto, för att
afbida fiendernes anfall, i hopp att pas-
sagen öfver bron eller bäcken möjligtvis kun-
de bringa dem i cordning och gifva honom ett
gynnande tillfälle att vända segern på sin
sida. Den kloke Sven Algotson insåg likväl
hans afsigt, och beordrade derföre en tropp
bågskyttar att rycka fram emot bron och
oroa fienden med sina skäktor, under det han
sjelf och Sigurd följde efter med lansdragarne
och dem som voro bevapnade med spikklub-