fåtaliga borgknek tarne sårades, utan att deras skjutmaschiner eller bågar förmådde tillfoga de glest spridde bågskyttarna någon synnerlig skada, och det drvöjle ej länge innan vallen var rensad från fiender. Nu s törtade Algotson fram med sina lansdragare och klubbmännen, uppbröt porten och satte sig i besittning af den nedersta terrassen, På samma sätt intog han inom kort de öfrige vallarne, och stormade med hela sin styrka löst på den stora borgporten. Här mötte honom dock ett allvarsammare motstånd. Från tvenne utskjutande torn, som inoneslöto tillgången till porten, och från gluggarne ofvanför densamma emottogos de anfallande med en så förfärlig skur af pilar, stenar och sjudande beck, att de med betydlig mansspillan måste draga sig tillbaka. Deras anförare var just sysselsatt att uppmuntra dem till ett förnyadt anfall, då hastigt ett skallande härskri och vapengny ifrån det inre af borgen nådde deras öron, Sigurd hade nemligen, så snart ban hörde krigsropenfrån andra sidan, genast med sina män skyndat uppför den förut omnämde stentrapan, och funnit porten obevakad men likväl tillsluten. Sedan han en lång stuna väntat förgäfves och redan började misstänka förräderi, samt ämnade försöka att spränga upp porten, öppnades den äntligen för de väntande, som genast, med sin anförare i spetsen, skyndade att falla besättningen i ryggen. Nu rusade Algotson med sina bussar fram till ett ny!t anfall, och, då de fleste af borgknektarne vändt sig emot Sigurd och hans män, lyckades det honom efter några minuter att spränga porten. Allt motstånd var numera förgäfves; fienderne, innestängde emellan tvenne eldar, föllo nästan mangrant, och ibland dem äfven Thore Hök, som en lång stund skiftade bugg med Sven Algotson, men slutligen stupade för sin motståndares svärd. Endast några få undkommo genom en lönnport; alla de öfrige nedgjordes af de förbittrade segrarne. ?Gloria Deo in excelsis! ropade, Abboten med triumferande ton, då har fick höra segerropen. Ärad och prisad vare den heliga jungfrun, som hört sina fromma tjenares böner och krossat våra fienders makt! Halleluja! Han höll genast ett högtidligt segerintåg, hvarvid Te Deum uppstämdes med all fröjd och gamman af de sex åtföljande bröderne, väldeligen ackompanjerade af segrarnes tjutande skrål. Den ärevördige triumfatorn höll sedan rådplägning med sina generaler, och det beslöts att armden skulle stanna qvar i borgen öfver natten, Derpå genomsöktes källare och förrådskamrar, alla höllo sig med Thorbjörns goda viner och öl skadeslöse för sitt utståndna blodsarbete, och de andelige gudsmännen, som med sin vaka och fasta, sin sång och sina böner påstodo sig bafva bidragit mest till den lyckliga utgången, läto sig isynnerhet angeläget vara, alt taga ersältning för deras lidna vedermödor. ———— ! 2X Solen stod redan hövt på himmeler, innan