fåtaliga borgknek tarne sårades, utan att de-
ras skjutmaschiner eller bågar förmådde till-
foga de glest spridde bågskyttarna någon syn-
nerlig skada, och det drvöjle ej länge innan
vallen var rensad från fiender. Nu s törtade
Algotson fram med sina lansdragare och klubb-
männen, uppbröt porten och satte sig i be-
sittning af den nedersta terrassen, På samma
sätt intog han inom kort de öfrige vallarne,
och stormade med hela sin styrka löst på den
stora borgporten. Här mötte honom dock ett
allvarsammare motstånd. Från tvenne ut-
skjutande torn, som inoneslöto tillgången till
porten, och från gluggarne ofvanför densam-
ma emottogos de anfallande med en så för-
färlig skur af pilar, stenar och sjudande beck,
att de med betydlig mansspillan måste draga
sig tillbaka.
Deras anförare var just sysselsatt att upp-
muntra dem till ett förnyadt anfall, då ha-
stigt ett skallande härskri och vapengny ifrån
det inre af borgen nådde deras öron, Sigurd
hade nemligen, så snart ban hörde krigsro-
pen- från andra sidan, genast med sina män
skyndat uppför den förut omnämde stentrap-
an, och funnit porten obevakad men likväl
tillsluten. Sedan han en lång stuna väntat
förgäfves och redan började misstänka förräderi,
samt ämnade försöka att spränga upp porten,
öppnades den äntligen för de väntande, som
genast, med sin anförare i spetsen, skyndade
att falla besättningen i ryggen. Nu rusade
Algotson med sina bussar fram till ett ny!t
anfall, och, då de fleste af borgknektarne
vändt sig emot Sigurd och hans män, lycka-
des det honom efter några minuter att
spränga porten. Allt motstånd var numera
förgäfves; fienderne, innestängde emellan tvenne
eldar, föllo nästan mangrant, och ibland dem
äfven Thore Hök, som en lång stund skifta-
de bugg med Sven Algotson, men slutligen
stupade för sin motståndares svärd. Endast
några få undkommo genom en lönnport; alla
de öfrige nedgjordes af de förbittrade seg-
rarne.
?Gloria Deo in excelsis! ropade, Abboten
med triumferande ton, då har fick höra se-
gerropen. Ärad och prisad vare den heliga
jungfrun, som hört sina fromma tjenares bö-
ner och krossat våra fienders makt! Halle-
luja!
Han höll genast ett högtidligt segerintåg,
hvarvid Te Deum uppstämdes med all fröjd
och gamman af de sex åtföljande bröderne,
väldeligen ackompanjerade af segrarnes tju-
tande skrål.
Den ärevördige triumfatorn höll sedan råd-
plägning med sina generaler, och det beslöts
att armden skulle stanna qvar i borgen öfver
natten, Derpå genomsöktes källare och för-
rådskamrar, alla höllo sig med Thorbjörns
goda viner och öl skadeslöse för sitt utstånd-
na blodsarbete, och de andelige gudsmännen,
som med sin vaka och fasta, sin sång och
sina böner påstodo sig bafva bidragit mest
till den lyckliga utgången, läto sig isynnerhet
angeläget vara, alt taga ersältning för deras
lidna vedermödor.
———— ! 2X
Solen stod redan hövt på himmeler, innan