RN — —-—— — eOoe-——V-Ce2— rr MM RM —L ULIll UD IL ULUIIUTUTL RIUSLUC!E UI UU Ua aAdlaQautada cl UL ras andellga öfverbufvud, att tillbringa hela den instundande natten under strängaste fasta samt vaka och bön. Vid skymningen var redan: Sven Algotson med sitt folk kommen till klostret. Utom en talrik tropp beväpnad med lansar och svärd, bestod den öfriga hopen af bönder, som buro armbost, stridsyxor och spikklubbor, hvilka de med mycken skicklighet förstodo att nyttja. — Klosterlroppen utgjordes äfvenledes till största delen af bönder, med lika vapen. Alla bruvno af otålighet att få hämnas på den förhatade Thorbjörn. Det dröjde ej länge innan de begge utskicde återkommo med den underrättelsen, att Thorbjörn dragit ut från sin borg och tagit kosan borr ut. Genast beslöts att hären skulle sätta sig i rörelse. Sven Algotson med sin tropp öppnade tåget; derefter gick Abboten, i full embetsskrud, med ett krucifix i ena handen och herdestafven i den andra, Han sjöng med hög röst en Latinsk psalm, hvari sex munkar, som gingo efter honom, instämde. Efter dem följde Sigurd, i spetsen för klostertropparne. Ej långt från det berg, hvarpå borgen var belägen, gjorde de balt, och öfverenskommo alt dela sig, för att på en gång företaga anfallet från tvenne håll. Sven Algotson skulle med bufvudstyrkan bestorma östra porten, som låg åt den minst branta sidan af berget och derföre var starkast befäst. Sigurd, med en liten utvald tropp, skulle smyga sig uppför den branta stentrappan, som ledde till vestra porten, den Nisse i Kroken lofvat att öppna. Deremot beslöt Abboten mycket visligen att, tillika med munkarne, stanna qvar på stället, för att med andliga vapen, med Pater noster och Miserere mei Domine, tappert understödja de stormandes hemödanden. Efter en omväg kring bergsfoten framkom Sven Algotson med sina skaror till den, sidan af borgen, der han efter öfverenskommelse skulle göra anfall. Fiere terrasslika afsatser, med höga murar, och bvar och en försedd med en port, höjde sig öfver hvarandra, och utgjorde lika många positioner, hvilka måste bestormas, innan man kunde komma upp till stora porten, Här och der på murarne lågo blidor ech andra kastmaschiner, som den tiden nvyttjades att försvara fästningar. På muren af den lägre afsatsen sågos orediga gestalter sväfva fram och tillbaka; här och der glimmade i månskenet lansspetsar och bladen af stridsyxor, eller sköldar och svärd. Sven Algotson beordrade sina troppar att rycka fram; men då de kommit ett stycke, lossades tvenne blidor, den ena efter den andra, och slungade midt ibland deras tätt sammanträngda leder stora stenmassor, som fällde några till marken och sårade ännu flere, hvarefter de helsades med ett regn af pilar, hvilket ännu mer ökade nederlaget och förvirringen. Anföraren beslöt då, för att spara sitt folk, att välja ett annat anfallssätt. Han befallte alla bågskyttarne formera en slags jägarkedja rundt omkring terrassmuren, och smed sina skäktor oupphörligt oroa de försvarande. Sjelf Aana han Oi med ina Il nok tar och de med