SIGURD oca ILDEGERT.
Berättelse från början af 15:de århundradet.
Maa banden för pannan och armbågen stödd
emot det massiva ekbordet, satt Thorbjörn
Stålyxa, herre till Vikingsborg, stirrande med
vilda blickar på ett framför honom liggande
papper. Krampaktigt knöt sig den seniga
handen, och solens sista afskedsstråle kastade
sitt döende sken på det mörka ansigtet, der
raseri och hämdlystnad med elddrag stodo
tecknade, och bebådade en olycksbringande
storm.
Thorbjörn var af en gammal ansedd slägt,
sem sades härstamma från en af de mest be-
ryktade sjökonungar eller vikingar, hvilka i
bednadagar jagade ut med sina snäckor från
Södetmarvlands - skären, för att i främmande
länder söka guld och ära, Han hade i lång
tid gjort tjenst såsom en af hufvudanförarne
vid den Svenska hjelpkorps, livilken deltog i
Erik den trettondes trettioåriga krig emot her-
tigarne af Holstein, och derunder utmärkt sig
för mod och klokhet, hva:före han äfven kom
i mycken nåd hos konungen. Men sedan han
genom sina plundringar skrapat ihop en an-.
senlig rikedom, och Danskarnes afundsjuka
hotade att beröfva honom frukien af sitt blo-
diga svärd, och konungens ynnest, tog han
afsked, samt nedsatte sig på sitt avfvegods, för
att i lugn och ro njuta af sina samlade skat--
ter. Men den gamla krigsyvanvan följde honom
äfven dit; hans stridslystna karakter inveck-
lade hononr i beständiga fejder med sina gran-
nar, och hans rofgirighet gjorde honom till
en gissel för sina underhafvande. I synnerhet
låg hans hand tung på det närbelägna Saba
eller Säby kloster, äfven Julita kalladt, af
hvars Abbot han tid efter annan utpressade
ansenliga penningsummor, under hotelse, att,
i händelse af vägran, jaga munkarne ut i vi-
da verlden och förvandla klostret i en sten-
hop. Ofta förenade sig grannarne emot den
fruktade och hatade Blodyxen, såsom han för
sina grymheter allmänt kallades, och belägra-
de hans borg, hvaraf ännu i dag lemningar
synas, hvilkas omgifning konstens och smakens
band i en senare tid omskapat till en roman-
tisk park, der ögat njuter en skön utsigt öf-
ver hela den kringliggande nejden och den af-
lägsna Öljarens breda bassin; men ställets bå-
de af naturen och konsten starka befästning,
i förening med en outtröttlig vaksamhet och
stark besättning, gjorde alla deras försök få-
fänga, och nödgade dem alltid att aftåga med
betydlig förlust.
Ha, gamle gråskägg! utbrast Thorbjörn
slutligen, i det han sprang upp, fattade bref-
vet och ref det i tusen bitar; du skall min-
sann ångra dessa lumpna rader. Jag är ej
den man, som är van att få afslag, och skall
snart låta dig erfara, att jag förmår taga med
våld, hvad den fria viljan nekar mig, Darra
Ingemund! Din dotter skall bli min , om jag
ock skall nödgas rycka henne från dig med
svärdet i hand.
Han gick några steg fram och tillbaka på
golfvet, i vild häftighet, kallade en tjenare,