Eu Ifda5a ULL VITLAS SOV vt 2 ollad IallUuvf.
Dagen förut vid middagstiden ankom till
Julita en bonddräng, som begärde att genast
lå tala vid hans ärevördighet Abboten, i en
högst vigtig angelägenhet.
Sancta virgo! sade den ärevördige Andre-
as Petri för sig sjelf, sedan bonddrängen gått,
under det han, med en min, som uttryckte på
en gång gladje och bekymmer, ref sig i huf-
vudet och torkade svetten ur pannan. Sar-
cta virgol nn hafva vi fått hvad vi så länge
bedt om. Men — men — om ban skulle är-
na sig hit — eller om vårt företag skulle
misslyckas. — Gud stå oss nådeligen bil?
Han lät kalla Sigurd Tott, som på 1esan till
Danmark sagt till vid klostret, för att: taga
afsked af sin lärare.
?Min son! sade: Abboten, då Sigurd inträd-
de, gläd dig med oss; Herren hafver gifvit
fienden i vår hand; jag bar nyss genom en
spion, som är i tjenst hos Blodyxen, fått veta,
att ban i afton ärnar rycka ut på ett af sina
vanliga röfvartåg, och lemnar borgen nästan
tom. Han visste icke hvem det gällde , men
förmedade af tillvedelserna , att det var fråga
om en långväga marsch. Nu är ett godt till-
fälle att hämnas på den gudlöse kyrkoröfva-
ren, för ailt det onda han tillfogat Herrans
tjenare. Men om han blifver oss öfver mäktig,
om borgen emotstår vårt anfall — sancta vir-
go Dei, ora pro nobis! Med dessa ord höjde
han ögonen till himmelen och korsade sig.
Är det sant, ärevördige fader! ropade Si-
gurd glad. Är det möjligt att han kan vara
så obetänksam? Om mitt råd vore af någon
vigt, så skulle jag tillstyrka Er, att genast
skicka ut budkafvela ibland klosterbönderna.
och genom hud låta Herr Sven Algotson på
Gimmerstad få veta om saken; han, som är
så uppretad emot Blodyxen, skall snart med
allt sitt folk komma Er till hjelp, och Ni vet,
ärevördige fader, alt han är en man som icke
krusar för faran, och har dugtiga bussar i sin
tjenst. Tiliat mig att få anföra klosterbön-
derne; jag lofvar, Ni ej skall behöfva ångra
Er, ifall Ni värdes uppfylla min bön. Jag
brinner af begär att hämnas menskligheten på
den skurken, och har föröfrigt ett ord obytt
med honom.
?Men, min son, betänk dock, hvad följden
blefve, om det misslyckades för oss. Du kan
vara säker på, att jag och alla de fromma
bröderne utan nåd och förskoning blefve ja-
gade från klostret af den gudlöse hedningen,
och tvungen att taga till käppen och säcken.
Den helige Erik heskydde oss mildeliga! —
Visst är det likväl god utsigt till framgång;
ty Nisse från Kroken, min spion på Viksborg,
på hvars trohet jag fullkomligt kan lita, har.
lofvat öppna en af borgportarne.
Vid Sankt Eskil! då går det ju afsig sjelf.
Besinna, ärevördige fader, att ett så godt till-
fälle förmodligen aldrig kommer åter. Ni tor-
de en gång bittert ångra Er, om Ni icke nu
passar på; ty den snåle Thorbjörn är icke nöjd
med hvad han redan tagit; kanhända kom-
mer han en vacker dag och plundrar klostret.
JENA oo Sa: AA om oo KA fan ars Il