Eu Ifda5a ULL VITLAS SOV vt 2 ollad IallUuvf. Dagen förut vid middagstiden ankom till Julita en bonddräng, som begärde att genast lå tala vid hans ärevördighet Abboten, i en högst vigtig angelägenhet. Sancta virgo! sade den ärevördige Andreas Petri för sig sjelf, sedan bonddrängen gått, under det han, med en min, som uttryckte på en gång gladje och bekymmer, ref sig i hufvudet och torkade svetten ur pannan. Sarcta virgol nn hafva vi fått hvad vi så länge bedt om. Men — men — om ban skulle ärna sig hit — eller om vårt företag skulle misslyckas. — Gud stå oss nådeligen bil? Han lät kalla Sigurd Tott, som på 1esan till Danmark sagt till vid klostret, för att: taga afsked af sin lärare. ?Min son! sade: Abboten, då Sigurd inträdde, gläd dig med oss; Herren hafver gifvit fienden i vår hand; jag bar nyss genom en spion, som är i tjenst hos Blodyxen, fått veta, att ban i afton ärnar rycka ut på ett af sina vanliga röfvartåg, och lemnar borgen nästan tom. Han visste icke hvem det gällde , men förmedade af tillvedelserna , att det var fråga om en långväga marsch. Nu är ett godt tillfälle att hämnas på den gudlöse kyrkoröfvaren, för ailt det onda han tillfogat Herrans tjenare. Men om han blifver oss öfver mäktig, om borgen emotstår vårt anfall — sancta virgo Dei, ora pro nobis! Med dessa ord höjde han ögonen till himmelen och korsade sig. Är det sant, ärevördige fader! ropade Sigurd glad. Är det möjligt att han kan vara så obetänksam? Om mitt råd vore af någon vigt, så skulle jag tillstyrka Er, att genast skicka ut budkafvela ibland klosterbönderna. och genom hud låta Herr Sven Algotson på Gimmerstad få veta om saken; han, som är så uppretad emot Blodyxen, skall snart med allt sitt folk komma Er till hjelp, och Ni vet, ärevördige fader, alt han är en man som icke krusar för faran, och har dugtiga bussar i sin tjenst. Tiliat mig att få anföra klosterbönderne; jag lofvar, Ni ej skall behöfva ångra Er, ifall Ni värdes uppfylla min bön. Jag brinner af begär att hämnas menskligheten på den skurken, och har föröfrigt ett ord obytt med honom. ?Men, min son, betänk dock, hvad följden blefve, om det misslyckades för oss. Du kan vara säker på, att jag och alla de fromma bröderne utan nåd och förskoning blefve jagade från klostret af den gudlöse hedningen, och tvungen att taga till käppen och säcken. Den helige Erik heskydde oss mildeliga! — Visst är det likväl god utsigt till framgång; ty Nisse från Kroken, min spion på Viksborg, på hvars trohet jag fullkomligt kan lita, har. lofvat öppna en af borgportarne. Vid Sankt Eskil! då går det ju afsig sjelf. Besinna, ärevördige fader, att ett så godt tillfälle förmodligen aldrig kommer åter. Ni torde en gång bittert ångra Er, om Ni icke nu passar på; ty den snåle Thorbjörn är icke nöjd med hvad han redan tagit; kanhända kommer han en vacker dag och plundrar klostret. JENA oo Sa: AA om oo KA fan ars Il