KALELIDOSEOR En LÅNGSAMT TAGEN PRIS SNUS, Den tröghet och maklighet, hvarmed murare och timmermän arbeta, är allmänt bekant, och att detta slags folk är sig temligen lika öfver allt, bevisar följande anekdot. Den bekanta skådespelaren Devrient befann sig, en morgon, tillika med rågra vänner, på en hällare i Berlin. En my are, som arbetade på ett hus midt emot, od just färdig att taga sig en pris snus. Han grep likväl med så flegmatisk betärksamhbet efter dosan, alt Devrient i munter ovilja ropade: Jag slår vad, att jag skall binna dricka ur en butelj Champagne, innan denne karlen hunnit ta sn pris. Vadet ingicks, och kyparen skyndade ned i källaren efter buteljen. Devrient hade redan hunnit draga ur korken och tömma det första glaset, då muraren, långsam! med två finger, klappade på dosan. Devrien: nedstörtade nu andra glaset, då öppnade muraren doslocket; det tredje glaset är tömdt, makligt breder muraren ut fingren och fattar prisen. Devrient har redan hunnit med halfva buteljen. Vadet är förloradt P ropade hans motparter, men muraren behåller tanklös prisen qvar mellan fingrarne, ser sig rundt omkring och gäspar; en kamrat närmar sig till honom, han räcker dosan äfven åt denne, som lika tanklöst griper deri; de stå nu en stured sysslolösa midt emot hvarandra och prata med pri sn mellan fngrarne. Då rop:de Devrient: jag har slutat; och vadet var vunnet, ty först pu förer muraren ganska makligt prisen upp til: näsan och snusar. F