KALELIDOSEOR
En LÅNGSAMT TAGEN PRIS SNUS, Den tröghet
och maklighet, hvarmed murare och timmer-
män arbeta, är allmänt bekant, och att detta
slags folk är sig temligen lika öfver allt, be-
visar följande anekdot. Den bekanta skåde-
spelaren Devrient befann sig, en morgon, tillika
med rågra vänner, på en hällare i Berlin. En
my are, som arbetade på ett hus midt emot,
od just färdig att taga sig en pris snus. Han
grep likväl med så flegmatisk betärksamhbet efter
dosan, alt Devrient i munter ovilja ropade: Jag
slår vad, att jag skall binna dricka ur en bu-
telj Champagne, innan denne karlen hunnit ta
sn pris. Vadet ingicks, och kyparen skyn-
dade ned i källaren efter buteljen. Devrient
hade redan hunnit draga ur korken och töm-
ma det första glaset, då muraren, långsam!
med två finger, klappade på dosan. Devrien:
nedstörtade nu andra glaset, då öppnade mu-
raren doslocket; det tredje glaset är tömdt, mak-
ligt breder muraren ut fingren och fattar pri-
sen. Devrient har redan hunnit med halfva
buteljen. Vadet är förloradt P ropade hans mot-
parter, men muraren behåller tanklös prisen
qvar mellan fingrarne, ser sig rundt omkring
och gäspar; en kamrat närmar sig till honom,
han räcker dosan äfven åt denne, som lika
tanklöst griper deri; de stå nu en stured syss-
lolösa midt emot hvarandra och prata med pri
sn mellan fngrarne. Då rop:de Devrient: jag
har slutat; och vadet var vunnet, ty först pu
förer muraren ganska makligt prisen upp til:
näsan och snusar. F