Iika lynne att spela. När han således är min-
dre väl disponerad, försöker han i sitt kabinett,
innan han går ut, flere passager, och blir helt
förargad, om de icke lyckas. En afion, då han
ej var riktigt upprymd, sads han till mig för-
troligt: I London eller Paris skulle jag i afton
icke ge någon konsert. Emellertid faller gerna
andan på honom ånyo i senare afdelningen,
och då lemnvar han rikligen ersättniog för hvad
et allrafinaste öra kuvnat ha förlorat. Han
sjelf frågar då helt modest: Nest ce pas,
jeois micux ädla fin? Bet är allmäntigen
bekant, att han icke spelar annat än sma cgna
kompositioner. På den fråga sonmr jag en gång
ställde till honom: om det vore en föresats
hos honom, att icke exeqvera hvad andra för-
fattat, svarade han helt öppet: Jag har mi:
egen spelmetod, och efier den har jag inrättat
mina kompositioner. För att spela andra ton
diktares verk, måste jag helt oeh bållet om-
skapa dem elter min genres likaså lätt kom-
ponerar jag för mig ett slycke, hvaruti jag icke
behöfver ålägga min tankefriket några fjettrar.
En besynnerlig nyck hos Paganini är den,
att lian aldrig går genast in, då han blir kal-
led. Om äfven allt är i beredskap, och han
sjelf alldeles oförhindrad, dröjer han likväl fem
tJl åtta minuter inusn han visar sig. De som
bevistat haus konserter, ha utan tvifvel märkt.
alt han hvarje gång låter länge vänta sig.
När solosångarne låta höra sig, öppnar han
sina dörrar och lyssnar med uppmärksamhet.
tar ofta fiolen i hand, ach ackompanjerar sån-
gen. En god ouverture iotresserar honom myc-
ket. Beetbowen synes vara hans favorit.
Under mellanakterne intager han några ve-
derqvickelser; vanligen är då hans kabinett
uppfyldt af en mängd musikvänner, som fram-
bira konom sin hyllning. Han underbåller
med dem cn liflig konversation, nian att låta
sig deraf lindras att sätta sin klädsel i ord-
ning. På flere ställen, der blommer och poö-
mer nedlades på hans bord, gaf han sig ingen-
ro, förrän han upptäckt gifvarne. Dessa voro
vanligen damer, hvilka han rått hjertligen kys-
ste på hand; och uttryckte sg oändligea ar-
tigt. Efter siutad konsert håller han sig van-
ligen ca half timma stilla i sitt kabinett, förrän
har far hem. Då rekapitulerar han allt hvad
om aftonen, utom hans egna saker, blifvit upp-
fördt, och käaner, ända till de minsta omstän-
digheter, hvad som förefallit. Ett deklamato-
iskt stycke: afskedsbrefvet af Seume, hvilket
ev ung dramatisk artist utfört vid en af Pa-
aninis kouserter i Bremen, lät han tolka för
sig i hela dess vidd, för att utröna, om ämnet
på något sätt hade svarat mot hvad han sjelf
uppfört... Sålunda undgår honom ingenting af
livad som vid bans konserter tilldrager sig om-
kring konmom.
Paganinis alfärd från konserten liknar alltid
ett: triumflåg.. Alt till vagnsdörren: bilda sig
staketer af beundrare och nyfikna, som ropa
brevo kring honom. Eu lika massa emottog
honom äfven ofta vid porten till hans värds-
hus, högljudt helsande honom. Bessa hyllnin-
gar synas långt ifrån misshaga honom, och
med nöje dröjer han ew kort stund bland: ho-
pen, tackande sina beundrare med. vänliga: blic-
kar.
föl on an Fr lr fela OM oo Ft TPI. Ts