Iika lynne att spela. När han således är mindre väl disponerad, försöker han i sitt kabinett, innan han går ut, flere passager, och blir helt förargad, om de icke lyckas. En afion, då han ej var riktigt upprymd, sads han till mig förtroligt: I London eller Paris skulle jag i afton icke ge någon konsert. Emellertid faller gerna andan på honom ånyo i senare afdelningen, och då lemnvar han rikligen ersättniog för hvad et allrafinaste öra kuvnat ha förlorat. Han sjelf frågar då helt modest: Nest ce pas, jeois micux ädla fin? Bet är allmäntigen bekant, att han icke spelar annat än sma cgna kompositioner. På den fråga sonmr jag en gång ställde till honom: om det vore en föresats hos honom, att icke exeqvera hvad andra författat, svarade han helt öppet: Jag har mi: egen spelmetod, och efier den har jag inrättat mina kompositioner. För att spela andra ton diktares verk, måste jag helt oeh bållet omskapa dem elter min genres likaså lätt komponerar jag för mig ett slycke, hvaruti jag icke behöfver ålägga min tankefriket några fjettrar. En besynnerlig nyck hos Paganini är den, att lian aldrig går genast in, då han blir kalled. Om äfven allt är i beredskap, och han sjelf alldeles oförhindrad, dröjer han likväl fem tJl åtta minuter inusn han visar sig. De som bevistat haus konserter, ha utan tvifvel märkt. alt han hvarje gång låter länge vänta sig. När solosångarne låta höra sig, öppnar han sina dörrar och lyssnar med uppmärksamhet. tar ofta fiolen i hand, ach ackompanjerar sången. En god ouverture iotresserar honom mycket. Beetbowen synes vara hans favorit. Under mellanakterne intager han några vederqvickelser; vanligen är då hans kabinett uppfyldt af en mängd musikvänner, som frambira konom sin hyllning. Han underbåller med dem cn liflig konversation, nian att låta sig deraf lindras att sätta sin klädsel i ordning. På flere ställen, der blommer och poömer nedlades på hans bord, gaf han sig ingenro, förrän han upptäckt gifvarne. Dessa voro vanligen damer, hvilka han rått hjertligen kysste på hand; och uttryckte sg oändligea artigt. Efter siutad konsert håller han sig vanligen ca half timma stilla i sitt kabinett, förrän har far hem. Då rekapitulerar han allt hvad om aftonen, utom hans egna saker, blifvit uppfördt, och käaner, ända till de minsta omständigheter, hvad som förefallit. Ett deklamatoiskt stycke: afskedsbrefvet af Seume, hvilket ev ung dramatisk artist utfört vid en af Paaninis kouserter i Bremen, lät han tolka för sig i hela dess vidd, för att utröna, om ämnet på något sätt hade svarat mot hvad han sjelf uppfört... Sålunda undgår honom ingenting af livad som vid bans konserter tilldrager sig omkring konmom. Paganinis alfärd från konserten liknar alltid ett: triumflåg.. Alt till vagnsdörren: bilda sig staketer af beundrare och nyfikna, som ropa brevo kring honom. Eu lika massa emottog honom äfven ofta vid porten till hans värdshus, högljudt helsande honom. Bessa hyllningar synas långt ifrån misshaga honom, och med nöje dröjer han ew kort stund bland: hopen, tackande sina beundrare med. vänliga: blickar. föl on an Fr lr fela OM oo Ft TPI. Ts