NORGES KONSTITUTION JEMFÖR
MED DEN SVENSKA.
Vi ha förut i ett par artiklar yttrat oss
om nyttan af vårt representationss tts närmande
ull det Norska. Det torde icke vara otjenligt
att undersöka, huruvida det skulie vara gagnande,
att sträcka detta närmande ännu längre och att
jemka en och annan af våra öfriga konstitu-
tuonella former till mera harmoni med de Nor-
ska, hvilket vore den verkliga amalgameringen,
och den, hvarförutan hvarje annan är otänk-
bar, eller, om den ock på något sätt kunde
verkställas, endast vore till skada för Norge.
Detta kunde ej anvat än förlora på hvarje för-
indring- i sitt statsskick, hvartill det lånade
mönster från Sverge. Innan man kan dömma
öfver nyttan sf det närmande vi antydt, torde
det vara nödigt att framställa de förnämsta
skiljaktigheterna mellan Norska konstitutionen
och den Svenska. :
Äfven Norska konstitutionen antager en stats-
velgion, den Evangeliskt Lutterska, till hvilken
hosungen bör bekävna sig, och hvari hvarje landets
invånare är förbunden att låta uppföda sina barn.
Den går ändou löngret den nekar tolerans åt
jesuiter och muzkordnar och förbjuder Israeli-
ters inträde i riket. Vi erkänna, att vi icke
älska denna senare ofördragsamhet, som för-
dömmer menniskor för och som strider mot en
af tdebvarfvets vackraste grundsatser: aktning
för hvars och ens öfrvertygelse, Men om wi
bade valet mellan detta bestämda utstängande
al en relgionssekt, hvars principer eller hvars
besvänpnares handlingssätt man tror sig hafva an-
frukte, eller denna halfva tolerans,
205 088, fiksom i flera andra länder,
I -
bvilken ÅI
1 t
e rag Pre
Av såll. n
-