velse, som innehåller följande -.exempel på djurs stillgifvenhet och ömhet för hvaranda, så mycke! mer förtjent af uppmärksamhet, som det berättas om ett slägte, hvars namn är nästan det största skymford, en menniska kan gifva en anpan. En godsägare hade låtit insätta flere svin: på gödstian, och köpte kort derefter tvenne Savoyardsvin, hvilka äfven fingo: husrum tillsammans med de förre. Då det ena af de begge sistnämde sjuknade, så att det ej kunde resa sig, sågs dess kamrat gå fram och tillbaka emellan hoen och det sjuka djuret, och hvarje gång mata detsamma med den portion föda, det kunnat medföra i munnen. Någon tid der-: efter blefvo alla svinen utdrifne, att söka ollon iskogarne. Det-sjuka, som likväl nu var bättre, blef lemnadt qvar ensamt; men på hälften af vägen till skogen :stadnade dess kamrat, skilde-sig från de öfriga och vände om, för att få med sig det andra, och kom efter en stund tillbaka med detsamma, gående vid dess sida, liksom han ville bjelpa. det att gå. — Ett Engelskt fruntimmer, Lady D. som bodde vid Lausanne hade: en litenhäst för sioa barns nöje, hvilken istallet stod bredvid en större, som hon sjelf red.: Då den förra icke, räckte upp med hufvudet till häcken, der höet låg, drog. den andra ned de! i krubban åt horom. — Man berättar till och med, att en kavallerihäst, skall hafva söndermalit hafre emllan tänderna åt sina gamla tandlösa kamrater.