beröm, tåsom dea måhända siste bland dem
afi. Riksmarskalken Grefve Flemming, som
skönkte akademien sitt dyrbara bibliotek. fan
säger i anlednivg af vår tids magvaters all-
männa liknöjdhet för immateriella njutningar,
och för all annan ära, än den som sitter utan-
på råcken: :
PI sammanhang med denna hknöjdbet för allt,
som rör vetens skaperna, och för literaturev I
allmänhet står äfven dea ytliga och flärdfula
bildning, hvarför man i våra dagar med sköl
anklagar den Svenska adeln. - Piluraliteten af
Generosissimi och Nobilissimi Domini, som. vär
digas med sin höga närvaro hedra universite-
tet i Uppsala, tillbringar sin tid i stöflor och
sporrar, elier på fäkt- och daussalen, elier kan-
hända hos någon språkmästare. Stundom ser
man väl ock å nigra, som ämva tt. ex. taza
kausli - examen, . på en professors föreläsningar
och på ett och avunat kollegium. Få äro de,
som söka att förskaffa sig våron grundligare
bildning. Så t. ex. räknas det för en sällsynt-
Het, om en grefve eller baron tar den filoso-
Gska graden. (Jag vill härmed för ingen de
gäga, alt grundlisheten endast bor under tla-
gerkransev, ty det vore en stor osauning. MMan
kan om en stor del af våra Filosofie magistrar
säga, hvad Gocthe påstår om Crsar, alt de
?nar aus Berduärfniss kränzea das IHaupt.)
Men det förhållande jag efvan anfört, bevisar
likväl, att ädiingarnve i allmänhet sky all all-
varsaminare läsning. Luften 1 visbetsgudin
nans galur är för kall och skarp för deras öm-
tåliga nerver. Så är det, så bar det förr va-
rit, och så skall det troligen inge förblifva.
Och i sanning, så länge den breda och beqvä-
ma kungsvägen, hvarpå slika gynnade varelser
i ell möjlig trankilit! framrulla till sitt mål,
står öppen, hvarföre skulle de streta och svet-
tas på flitens och kunskapens krokiga och ste-
ni8? byvägar?
--
e
1
1