oo
Uti England hade en Gentleman på sin gård en
hjort, som var utmärkt för sin storhet och sitt vae
sra utseende. Hans lynne var ganska olikt vanliga
hjortars. Han var djorf, våldsam och hatade främ-
mande och fruntimmer; den som Ickte med honom
ick ofta röna hans styrka. Hästar älskade han i syn-
uerhet och uppehöll sig helst i stallet. Då vagnen
skulle köras fram för dörren, åtföljde han den, så
ofta det tilläts honom. Hvilken Gentleman som
ielst kunde stiga in ull vagnen, utan att det miss-
nagade den stolte bjorten; mens kom en Dame, var
kon utsatt för att blifva stött från vagnsdörren af
deuna könets fiende, om man icke var appmärksam
vå honom och böll honom undan. Till och med
Frun i huset vågade icke visa sig vid åkdönet, utan:
Lene först drefvo hort honom. Då bjorten
bler äldre, tilltog hans vanart och våldsamhet så,:
alt äg Håstd förvisa henom till en djurpark.
iketta SEE hans oläraktighet gjorde honöm mys
köt ledsen, och han öfverlefde icke länge sin onåd,-
Uti parken höll han sig alltid skild från sina kam-
rater, aftynade hastigt och dog slutligen af sarg.
— (Göteborg es Dagblad.)