beröm, tåsom dea måhända siste bland dem afi. Riksmarskalken Grefve Flemming, som skönkte akademien sitt dyrbara bibliotek. fan säger i anlednivg af vår tids magvaters allmänna liknöjdhet för immateriella njutningar, och för all annan ära, än den som sitter utanpå råcken: : PI sammanhang med denna hknöjdbet för allt, som rör vetens skaperna, och för literaturev I allmänhet står äfven dea ytliga och flärdfula bildning, hvarför man i våra dagar med sköl anklagar den Svenska adeln. Piluraliteten af Generosissimi och Nobilissimi Domini, som. vär digas med sin höga närvaro hedra universitetet i Uppsala, tillbringar sin tid i stöflor och sporrar, elier på fäktoch daussalen, elier kanhända hos någon språkmästare. Stundom ser man väl ock å nigra, som ämva tt. ex. taza kausli examen, . på en professors föreläsningar och på ett och avunat kollegium. Få äro de, som söka att förskaffa sig våron grundligare bildning. Så t. ex. räknas det för en sällsyntHet, om en grefve eller baron tar den filosoGska graden. (Jag vill härmed för ingen de gäga, alt grundlisheten endast bor under tlagerkransev, ty det vore en stor osauning. MMan kan om en stor del af våra Filosofie magistrar säga, hvad Gocthe påstår om Crsar, alt de ?nar aus Berduärfniss kränzea das IHaupt.) Men det förhållande jag efvan anfört, bevisar likväl, att ädiingarnve i allmänhet sky all allvarsaminare läsning. Luften 1 visbetsgudin nans galur är för kall och skarp för deras ömtåliga nerver. Så är det, så bar det förr varit, och så skall det troligen inge förblifva. Och i sanning, så länge den breda och beqväma kungsvägen, hvarpå slika gynnade varelser i ell möjlig trankilit! framrulla till sitt mål, står öppen, hvarföre skulle de streta och svettas på flitens och kunskapens krokiga och steni8? byvägar? -e 1 1