aäre hämmande af kommunikationen med Fredrikshall, än som nu äger rum, Då för öfrigt herrar supplikanter inlåta sig i: betraktelser som ej hafva med saken att göra, och prata (snacke) om, att Norge vill-undandraga sig billigt deltagande med Sverige i utgifter, som äro gemensammä för begge rikena, hafva de, lindrigast sagdt, icke varit lycklige i valet af exempel. Att man i Norge visar. liten lust att bevilja allt hvad man i Sverige behagar fordra till Ministerstaten (Ministercassen) och Konrvojkassan, är så naturligt, ätt man — i motsatt förhåilande — skulle göra detsamma i Sverige; ty de, som hafva dessa medel omhand, äro Svenske män, och den Norska nationalrepresentationen är icke i tillfälle att kontrollera utgifterna. Dessutom besörjes de utrikes ärendernes förvaltning afmän, som icke stå i ansvarighet inför Norges mnationalrepresentation, på samma sätt som inför den Svenska, nemligen den ene af de Svenska statsministrarne och Hofkansleren; begge Svenska, men icke Norske embetsmän. Så länge deras ansvarighet äfven införNorges Storthing icke införes genom behörig förändring i begge rikenas grundlagar, kan man aldrig med billighet vänta någon böjelse hos Norrmännen att evlägga bemälte utgifter, ehuru billiga de ock i sig sjelfva torde vara, isynnerhet då de veta, att, om föreningen med Norge ieke ägde rum, den Svenska statskassan i-detta hänseende hade unefär samma utgifter. Dessutom torde man väl med skäl fordra. visshet om de beviljade medlens användande till det ändamål, hvartill de blifvit anslägne, i hvilket hänseende Norrmäoren hysa mänga tvifvelsmål; åtminstone säger ryktet, att en Svensk embetsman, som länge uppehållit sig här, Expeditions-Sekreteraren Ewerlöf, uppbär lön af Konvojkassan, liksom vore han anställd som: konsul i en af Barbarisk-staterne. För öfrigt har erfarenheten lärt, alt Norge punktligt uppfyller sina förbindelser i penningväg. Detta kan intygas af dem, med hvilka Norge kontraherat statslån; men Norrmännen kunna icke gifva Sverige samma. vitsord; ty för inbyggarne i Smaalehnene har det ännu icke varit möjligt att af Svenska Statskassan uibekomma deras fordran från år 1914, oaktadt den är grundad på det d: 14 Aug. s. å. slutade vapenstillestånd, f. 8, som ålade de den tiden i Norge varande Svenska truppar, att kontant betala allt hvad inbyggarne levererade; hvilket icke skedde, utan leveranserna togos på kredit och uppfördes i räkning. m— — — —O —— O — LL Ds oo AS Mr ÅA