åligger naturligtvis lärarepersonalen; att befräm-
ja de sig anförtrodda lärjungarnes fullkom-
mande, ej mindre i -moraliskt än intellektuelt
afseende, och att genom goda exempel, varnin-
ar, råd och efter felen lämpade bestraffningar,
rätta och förbättra de felande. Det är ock på
sådan grund som nu gällande Svenska skolord-
ning bestämmer vissa bestraffningsgrader för
vanartige ynglingar, och, såsom den högsta, ut-
sätter förvisning för alltd från läroverket.
Att denna rätt, att från läroverket för alltid.
förvisa en yngling, ej bör användas, utom vid.
inträffande svårare förbrytelse, eller fortfarande
vanart, och då ifrågavarande yrglings vistande
vid läroverket. synes menligt inverka på de
öfriges sedlighet, foljer af sakens natur, och
ger öfven skoiordningen detsamma nogsamt vid
handen. Att således på blotta misstankar, eller
för obetydligare förseelser och små ungdomliga
förvillelser, som ej hafva sin rot i ett förderf-
vadt sinne, dömma en yngling till relegation
för alltid, är icke endast hårdt och kärleks-
löst, utän äfven stridande emot skolordniagen
Hvad skall man då tänka om det collegiuvm
gymnasticum, som ej anseende denna högsta
bestraffaingsgrad, vid inträffande ringa förseel-
se - hos lärjunge, nog sträng och sårande
för det känslofulla ynglingasinnet, och nog
nedslående för den kanske förut hoppfull:
ansedde ynglingens anförvandter, långt 1
från alt vilja befordra de sig avför-
trodda — lärjnngarnes framtida väl, hvilket
äfven kan ingå ibland lärares skylligheter, synes
fastmera arbeta på förstörande af hela deras
fremtida lycka. Sådant kan nmeml. vara följ-
den af prejudikaterne, att på allt sätt före-
Bygga den förvisade ynglingens intagande vid
akademien. Har nu en sådan yogling fattat
last för studier och önskat i och gerom dem
vinna förkofran och fortkomst, så ser han sira
förhoppningar, i detta afseende, plötsligen till-
ietetgjorda, och nödgas, mot sin vilja, tillgripa
ett lefuadsyrke, för hvilket han antingen icke
har någon böjelse, eler hvarvid alla dessförin-
nan, kanske med svårighet hopsparda i och för
studier använda, medel synas ändamålslöst och
onödigtvis medtagna. Visserlgen bör ej den
uppenbara och fortfarande vanarten på någo!
sätt försvaras och medömkas, men mot den ofta
Barneliga och nästen oskyldiga lättsinnigheten
borde väl ej så strängt förfaras. Afskrväckande
kunna och böra sådane exempel vara för alla,
om sina barns väl ömma, föräldrar, att ej an-
förtro dem åt ett läroverk, der de ofta af partiske
lärare, bvilkas ynnest ynglingarnes egen rättls-
känsla och berömliga stolthet förbjudit dem att
söka, orättvist behandlas, ja, der den skyldiga
fäderliga omvårdnaden synes gå derpå ut, alt
en ringa ungdomsförvillelse eller obetönksamhet
skall hafva menlig inverkan på den felande
yngliogens hela framtida lycka, då deremot,
genom envändande af lindrigare bestraffning,
den vilseförda kunnat rättas, och: blifva en li-
Kaså duglig och hederlig samhällsmedlem, som
mången bland hans nu af lärarne ofta med
orätta evunade kamrater. .